Onsdagens guldkorn måste väl vara maken...

...som klappar mig medlidsamt då jag säger att jag ska byta jobb och typ städa tåg eller nåt då jag haft en rejäl svacka på jobbet.
- Gör det du, säger han, själv ska jag köra hoj.

Och så förstår jag att han bestämt sig för att byta upp sig i motorcykelvärlden. Det är ju kul. Faktiskt riktigt bra. Det är nästan så bra att man för en stund kan tänka på nåt annat än det som är tungt att bära.

E.

Tisdagens guldkorn att jag...

...fortfarande har sandaler med illskärt nagellack på tårna!
/E.

Måndagens guldkorn är våra gallskrik....

....då vi blev vettskrämda av min mobil. Helt plötsligt började den spela högt (och jag menar HÖGT!!!) en av mina rocklåtar som ligger i ljudfilen. Både maken och jag skrek högt, tog oss för hjärtana och bestämde direkt att det kan vara på sin plats att skriva testamentet. Man vet ju inte om vi håller för dylika situationer en gång till.

Jo, vi skrattade också.... Senare.
//E.

Söndagens guld är frosten...

... som kom i natt.

Dogg ville gå ut tidigt, som tur var för mig. Då får man se världen alldeles ensam och i total tystnad. Det är så på söndagsmornarna och för mig ter det sig alltid lika obegripligt. Vad GÖR staden vid sjutiden på söndagar? ALLT kan väl inte sova? Inte en enda liten bil hörs. Däremot rasslar det om lövet som faller till marken ett kvarter bort. Så tyst är det.

Medan hunden rafsar runt i frostiga löv i skogsplätten bredvid PC kommer helt plötsligt en bild för mig: en frostig backe bakom barndomshemmet.

Bakom vårt hus, med utsikt mot Åreskutan, fanns en äng som sluttade ner mot bäcken ganska brant. Jag minns glädjen över den första frosten, för den innebar skidföre på gräset. Eller glidföre, kanske man ska säga.

Vi hade inga tefat eller plastpulkor, eller så var dom undanstoppade längst upp under vedbodtaket i väntan på den verkliga vintern. Men vi fann på råd, jag och brorsan. Ett par rejäla korkmattebitar som så lägligt låg i vedboden blev fina surrogat och så marscherade vi iväg bakom huset.

Jag kan lova att det gick undan. Korkmatta på frost - det är fina grejer det. Trots min gröna ungdom minns jag att jag uppskattade att man kunde leka vinterlekar och bli kall om näsan och några timmar senare kunde man leta fina stenar på stranden. Fast jag minns också förargelsen när solen nådde backen och det började gå trögt utför.

Ja, sen går vi hem, jag och hunden, och jag kan inte låta bli att ta med kameran ut på altanen och ta bilder av morgonsol och frost. En fantastisk kombination. 

  /E.













Lördagens guldkorn var telefonsamtalet...

...en kvart in på lördagen med Staffans kompis, som från en skramlande tunnelbanevagn glatt berättade hur de tänkte fira hans födelsedag.
Oj, oj, va kul dom har, tänkte jag och minns andra t-baneresor i min ungdom. Då var man skräckslagen så fort klockan närmade sig tio för vi hade lärt oss att i Stockholms underjordiska värld var det livsfarligt kvällstid.

Jag har svårt att tänka mig att fem biffiga bodensare, skrålande på norrbottniska, ska tycka att det är läskigt. Månne är det tvärtom - kanske lägger nollåttorna benen på ryggen? Fniss.
//E.

Fredagens guldkorn är...

...att det just är fredag. Och att jag åkte hem EN HEL TIMME tidigare för att ordna ett familjeparty.
//E

Torsdagens guldkorn är texten...

...som en av mina kämpande elever knåpat ihop.
Inlevelse! Engagemang! Poetiskt språk!
Japp. Defenitivt dagens höjdare.

//E.

Onsdagens guldkorn är fotot...

... som föll ur en anteckningsbok då jag dammade en hylla. Det får tala för sig själv. Som ett tips kan jag säga att fotografen var jag.
Fniss.

E.

Tisdagens guldkorn är samtalet....

...med en kille i åttan som råkat göra ett misstag.
Tänk om alla vuxna människor på samma sätt kunde se sina misstag och vara villiga att rätta till det så fort som möjligt. Dessutom med en storsinthet och empati som är värd ett Fredspris. Då skulle världen se annorlunda ut.

Sådana guldkorn räddar min vardag många gånger.

//E.

Måndagens guldkorn är ljusbrickan...

...som lyser upp varje middagsbord! Dessutom med ljus från kära skrivarvänner - man blir ju skrivsugen bara man ser detta!
/E.

Söndagens guldkorn är hallonen...

...jag hittade bakom friggisen. Tre stora, klarröda bär, kvarlämnade av trastarna som troligen partajat värre där bakom boden. Svartvinbärsbusken har jag nämligen skänkt till fåglarna då den inte har varit särskilt produktiv i år. Det beror väl på åldern. Den ser ut att ha hängt med sen huset byggdes på femtiotalet. Dessutom har jag källaren och frysen tämligen full av bär sedan år tillbaka.

Hallonen har snärjt sig in i svartvinbärstjorvet och sprängt fram med rekordfart: två tjocka spröt växer mot himlen och ser ut som om de ägde halva världen. I fjol hade jag nog tio hallon... Tror att de fick pryda en tårta på farfars födelsedag.

Dagens fynd, mina vackra, röda bär, fick ta plats i en glasflaska tillsammans med en näve svarta vinbär och det ett litet pytteäpple från vårt äppelträd. Vatten fylldes på och det hela fick pryda middagsbordet tillika släcka törsten. Det var gott, ska jag säga! Tänk vad tre hallon kan göra!

//E.