söndag 20 september 2020

Nästan tre veckor sen...

 ...men det betyder att jag haft fullt upp. Hur ska det då inte bli när jag är pensionär och vill så mycket. Fick ett sms av en gammal polare som sa vänta bara, när du är pensionerad kommer du inte att hinna nånting. 


Reflekterar över ordet "hinna" som dyker upp allt som oftast idag. När jag var fjortis handlade det mest om att hinna med bussen. För övrigt hann man alltid äta och träffa kompisar och eventuellt vara med på nån enstaka kvällsaktivitet fem gånger vart annat år när mamma skjutsade en till Järpen och det var typ porslinsmålning eller annan lattjo "kurs". Då kunde man prata om drömprinsen, som vi var minst tre som delade på, och så gjordes julpresenter till mormor och tant Gitta. I mycket god tid före jul.

Jo, förresten, ordet hinna dök alltid upp före jul också i min gröna ungdom. Det var när mamma och mormor och moster slet i varsin ände av golvtrasan och pratade om att man "måste hiinn boon golva före julaftan". (Alltså hinna bona golven före jul, för dig som int' begrip'). Annars var det lugnt.

Nån kompis har jag som tycker jag är en orolig själ. Sitter aldrig stilla. Nä, jag mår som bäst då jag är på väg. Aldrig från något utan alltid till något. Stor skillnad. När äventyret väntar bakom nästa kurva, då lever man livet om man heter Eva. Det kanske är det jag vill göra lite mer av lite mer oplanerat. Vi är ganska duktiga på att åka, men det kräver alltid lite planering och det jag ser fram emot är att styra över min dag. 

Dagen har jag ägnat åt att slita med altantak och inpassning mot befintligt tak och att ta död på några envisa rotskott från syren som hotar att välta huset. Eller vad det är. Svettigt. Men mysigt. Vi vill HINNA ha klart taket före snön kommer för att åtminstone kunna bocka av utbygget en bock till.  Nå, trädgården bjuder allt på överraskningar. När jag gått omkring där idag, ömsom med kofot, ömsom med sekatör har jag mått riktig bra och särskilt sen jag hittade ett sånt där hörn som jag hade när jag var just fjortis och ritade och skrev som mest.




Titta här! En fin stol åt mig under rönnen bredvid stubben där jag ska ha kaffemuggen och en chokladbit på lördagarna. Där kan jag få skriv- och ritro. 

Och därmed var ett nytt ord fött eller hur?  Har du hört ordet ritro förr? Ja, inte jag i alla fall. Nu kommer jag genast att behöva ta fram ritblocket för jag fick en idé. Ni vet jag och alla mina träd.... Om man vill se vad jag sysslar med på ritrostunderna finns en instagramkonto tills vidare som heter Enhenna. Vad annars? 


/E