Sommarnätter upplever jag knappast längre. 70-talet närmar sig och det märks på ork och energi, vare sig jag vill erkänna det eller inte. Men ikväll har jag och maken lyckats äta middag så sent som 19 och efter detta hängt kvar i kvällsvärmen. Klockan närmar sig 21 och vi sitter här, med varsitt glas vin, maten uppäten och semesterplanerna på g. Persilja och koriander är planterade i 43 graders värme i växthuset, maken har slitit hela dagen med att justera altanens höjd och hunden har legat på flämt i nån skuggplats. Och nu längtar jag till urhemmet. Och min mamma.
Sommarkvällar gör nåt med mig. Särskilt om jag får sitta i fred och filosofera över livet. Jag saknar mamma. Det är ett år sen mamma gick bort, då hade vi nog inte haft ett riktigt samtal på dryga tre år. Men ibland glimrade det till och hon mindes saker och pratade om sådant jag kunde svara på. Det var mysigt de gånger jag var där, en gång i veckan, men också jobbigt ibland då jag inte nådde fram till mammas medvetande och då jag funderade över meningen med livet.
Sommarkvällar var mammas bästa. Hennes etta på livets tio i topp (utom oss två ungar, det var hon noga med att framhålla) . Hon satt ofta på bron hemma i Såå, spanande över sjön med kaffekoppen i närheten, koftan över axlarna och lyssnade (?) eller luktade (?) på kvällen. Kom man i närheten ville hon ha sällskap. Och uppmanande en att höra eller inte höra ljud eller tystnad eller nån lom eller stare eller bondens höfläkt som var sommartecknet nummer ett.
- Men nu var'e bra ljuvligt, kunde hon säga. Och då visste man att sommaren var på plats.
Jag håller med. Ikväll har jag precis summerat dagen. Det blev inte allt jag trott eller föresatt mig att göra. Detta beroende på värmen, helt enkelt. Jag vimsade runt i shortsen, som jag hittat efter en mer eller mindre lyckad garderobsstädning och till slut landade jag med hjälp av maken i att inte göra nåt. Bara fixa käk. Åka och hämta en grej i Solberg. Gå ut med hunden (som orkade gå till Lillskogen bakom huset, typ)....
I kväll funderar jag över semestern och tror moig ha vaskat ur en rutt som passar oss, funderar över jättekorgen mina elever lämnat mig med olika godsaker i (kära, älskade ungar allihop. Fan att inte samhället ser att ni är det viktigaste som finns, som ska ha allt och det bästa och det mesta och en gedigen utbildning att sparkas ut i livet med), funderar över Solberg (kommer det att gå att få till ett Airbnb??) men bara FUNDERAR och så minns jag mamma extra mycket... Violerna blommar på hennes grav och grönskan har bäddat in henne som det ska vara.
Nu vill jag sova, tror jag. Vore jobbigt om den här gamla kärringen skulle komma på att det går att dricka grogg i växthuset klockan 23 och framåt. Men nej, det kommer inte att hända. Det är lugnt, värderar sömnen mer. Vuxet, va? Som sagt, 70-talet närmar sig.
/E.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar