Sista gången

 Så var det sista gången jag hade lektion som anställd svensklärare. Efter detta blir det nog bara något enstaka vikariat ifall andan och (penga)behovet faller på. 

Jag tittade på klassen jag haft sen de började sjuan. Hur mycket slit har vi inte haft ihop av olika skäl. När de skulle börja nian hoppade jag av och gick i pension. Åkte till Lofoten och skickade lata semesterbilder till mina forna kollegor som just börjat terminen. Niorna fick en ny svensklärare.

Sen hände saker som gjorde att jag akut fick kliva på igen efter jul. De blev hastigt utan svensklärare igen och jag tänkte att det var ju trist. Nian och allt. Men efter några sömnlösa nätter tänkte jag att om jag får frågan så kanske... Och det fick jag. Jag har inte ångrat en enda dag för det har varit jättekul och fint att få följa med till slutet. Det har i och för sig inte varit en dans på rosor men det är det ju sällan. 

Nu är jag i hamn och det som återstår för mina elever är fjälltur med övernattning, avslutningsmiddag med dans och så examensdagen. Just nu känns det oändligt skönt att välja lite vad jag ska göra. Jag satsar på avslutningsmiddag. Det får räcka. 

Hemkommen efter min enda och sista lektion och preliminärsatta betyg tog jag mig an växthuset. Kände av den där känslan jag haft varje sommarlov. En blandning av oerhörd ledighet och nåt annat. Nu vet jag, konstigt nog sent i livet, vad "nåt annat" är. Det är en rastlöshet som infinner sig då det inte finns en fast plan för måsten. Kanske är jag dålig på att vara pensionär? Jag kommer på mig med att sakna människor runt om mig som behöver något av mig. Det är "bara" jag och gubben. Och jodå, vi behöver ju varandra. Men det är så stilla, liksom. 

Då är det ju bra att vi ska fixa Solberg, kanske. Helgens loppis gav väl en hel del, måste jag erkänna. Jag var tveksam. Men det var en jämn ström av besökare, få åt gången, men faktiskt blev vi av med en hel del. Nu till övrigt fix, jag ska då i alla fall skrapa, kitta och måla fönster. Det är kul, det! (Intalar jag mig).

E.