Fler bilder från Kystriksveien. NJUT!

Bara sådär en onsdagskväll....hittade jag fler bilder som hamnat nån annanstans. Ha det! //E.

Rapport från en gammal Honda: Kystriksveien - världens vackraste?

Vi har rest en hel del i sommar. Som vanligt funkar det vi planerat. Tacksamheten över hur bra vi har det känner inga gränser. Jag tänker ofta på det.

Förutom långtur till Gotland och Lelleträffen och flygresan till London så hade vi ytterligare en vecka som kunde ägnas åt trivsam motorcykelåkning i lika trivsam miljö, Norge igen. Vi hade tänkt norra delen, så långt vi tog oss. Inte helt planerat hamnade vi på Kystriksveien då vi åkt inlandet några gånger och nu ville se kusten. Båt och motorcykel är en bra kombination, jag gillar båda och det skulle bli en och annan färjetur. Så efter en natt i tält i Namsos åkte vi in på riksväg 17 längs havet, världens vackraste kustväg, som den benämns i turistsammanhang. Vi förstår det.

Efter detta behöver jag inte åka till Alperna, skönt. Sparar in en resa där. Det mest slående med landskapet är att det hela tiden förändras så dramatiskt. Kanske är det just det som gör det hela så…. Vad säger man? Ja, maken föreslår ”breathtaking” men det måste ju finnas ett svenskt ord, för hundan. Själv så befinner jag mig i någon sorts skräckblandad förtjusning varje gång jag hamnar i denna miljö, det har jag sagt förr. Nu var det ännu mer uttalat. Bakom varje krök väntade något nytt – just ett nytt landskap. Berg som ser ut som pyramider, berg som ser ut som de mejslats av en jätte till en gigantisk figur, berg som ser ut som vanliga fjäll och så helt plötsligt ett hav och gröna ängar ibland. Upp på höga höjder, ner i djupa dalar, fjällbjörk ena stunden, havstång den andra. Och framförallt: motorcykelvänlig väg, lite trafik och aktiv körning.
Som sagt, en upplevelse!

Ombonat eller hotfullt?

Första färjeturen från Holm till Vennesund



Det är en kort tur på 20 minuter men man hinner njuta av
omgivningen med en kopp kaffe i näven .



Helgelandskusten - mot vila i Brönnöysund



Tredje färjan mellan Forvik och Tjötta - nu syns
fjällkedjan De sju systrarna till vänster 



En timmes båtfärd

Snart i Tjötta

Dramatik längs vägen....

Paus i Alstahaug

Del av Dönnafjället





Från Sjonfjellet

Vidunderlig utsikt från Sjonfjellet

Vad som dök upp runt hörnet....

Från Kilboghamn till Jektvik

Passerar Polcirkeln,
globen syns mitt i bild på stranden

Ytterligare en timmes båtfärd

Färja från Ågskardet till Foröy

Melöy, utsikt mot Engabreen, del av Svartisen

Melöy

Svartisen

Melöy

Framme i Bodö, vila ett par dagar. Dimman låg i bakgrunden ett tag....

...och smög sig in över campingen.

Bodö, dimman lättar

Kvällssol, hav och fjäll. Allt man kan önska.

Efter åskvädret

Regn längs kusten gör att vi väljer E6an hem och passerar
Polcirkeln igen. Kul väg att köra mitt på kalfjället.

Porten till Nordtröndelag, långt från kusten...
sista middagen på en rastplats.
Vi siktar på Grong för övernattning.

Vi kände för ett större tält och naturligtvis
måste det invigas pronto - med frukost i tältet!



Trots allt är det skönt att komma hem och sova i egen säng och försöka smälta allt. Hojen höll till Grong, där tappade den fart och ville liksom inte mer. Men hem kom vi om än i snigelfart vissa sträckor för min del och vi kan nog konstatera att tanken behöver rengöras. Lite pyssel blir det allt. Och hösten är låååång, flera turer blir det om än inte så långa.

//E

'

Här ska jag berätta om vår fantastiska resa längs Kystriksveien....

....men det går inte att skriva något när ondskan slagit till igen och gjort världen kolsvart. Vi är glada och tacksamma att våra ungdomar är oskadade, men det finns inga ord för vad vi känner för alla andra som nu får sörja och försöka leva vidare. Min avsky har inga gränser.

//E.

Ett par vykort till brorsan och alla er andra som inte fick några....

Hej!


Här kommer hälsningar från London. Vi har det bra. Vädret är varierande men det är ju vi vana vid. Hotellet är bra och ligger centralt nära Hyde Park. Vi har shoppat, åkt på sightseeing med båt och buss och besökt kända platser. Det bästa med resan är nog båtturen på Themsen och besöket på Jamie Olivers krog där vi lyckades boka bord för några veckor sen.

Allt väl från fyra par trötta fötter. Hälsa grannen!
 

PS:
För det första: jag hade aldrig den där wow-känslan. Vad skyller jag det på? Det mesta beror säkerligen på mig. Inom mig tänkte jag på hur pass stor skillnad det är nu mot då, när jag var i London på 70-talet. Men också på internationalisering och engelskan som ett vardagsspråk hos oss också, samt all information som vi överöses med. Allt kommer närmare på gott och ont  (jag tycker faktiskt mest på gott) och världen har som sagt krympt. Alltså infann sig inte lyckoruset av att befinna sig i en världsstad (vad fanken menas med det?) utan mer en sällsam känsla av att se genom våra ungdomars ögon. Dom har aldrig varit där.

Jag letade efter något och kanske fann jag det en sen kväll på Trafalgar Square där vi satt i skymningen och tittade på människor. Det handlar om att vara på en historisk plats där helt plötsligt hela världen går förbi, representerat av ett par personer från alla hörn som finns. Fattar ni? För övrigt lyckades jag irritera mig på en hel del. Till exempel tyckte jag att Picadilly Circus var för litet och ointressant och inte alls som på det där vykortet från 1976 och som jag minns det. Och att Madame Tussaud's var förstört av vildsint kommersialisering, där musik vrålade, folk skrek och skrålade och klättrade på dockorna för att förevigas i knät på Beatlarna eller med armarna om halsen på Brad Pitt. Utrymmet att se var noll, än mindre att röra sig. Och att jag inte har med mig säcken full av engelska böcker till mina unga elever. ( Men det beror mest på att jag alldeles glömde bort att leta antikvariat. Eller så hann jag bara inte.) För övrigt var det bra och jag klagar inte - jag har det bäst som har fått möjlighet att göra detta och jag skulle utan tvekan åka tillbaka men först Paris. Eller så.

Jag skickar här ett antal vykort och låter bilderna tala till er med en liten kommentar till.  Vi hörs när jag återkommit från bajkeräventyret i Norge. // E.

 

Utsikt från en flygstol.




Ett härligt kaos på Portobello Road, lördagsmarknad.
 Inget som en sakletare missar!



En busstur runt valda delar av stan tar oss över
Tower Bridge, bland annat.

Interiör från Jamie Oliver's restaurang Fifteen - ett
efterlängtat och tidigt inbokat besök. En verksamhet som
ligger mig varmt om hjärtat då han tar hand om och
utbildar ungdomar som behöver stöd för att tro
på sig själva och livet.
Värt vartenda öre - både mat och service.

London Eye - nej, vi vågade inte åka.
Ungefär 25 personer får plats i varje
litet ägg och det tar runt 30 minuter att långsamt åka runt.

Kristallkrona på Harrod's.
Den är mer än tre meter lång (hög?) och Thomas
funderade på att köpa denna till sin lya.
Bara att punga ut med några hundratusen.

Visst är det London?

Skomode.
Dock blev det sportskor på mig
och glitter och glamour på prinsessan.
Vi hoppade över hajdosorna.

Kreation av dasspapper. På Ripley's Believe It or Not.

Turistfälla?

Soho. Ett gäng Hare Krishnaiter rockar loss.
Glad stämning kan jag tala om!

Hästhuvud i Hyde Park.

Lilla Manhattan.

Trafalgar Square.

Dukat till frukost i en källare på Sussex Gardens.



En känd vetenskapsman förevigad

 i vax - Madame Tussauds.

En av de få som inte var behängd

med fans runt halsen så att det gick att få en bild......

Textförfattaren i världens största gungstol på Ripley's i London.



Packa packa packa

Resväskan gapar tomt och väntar på att få glufsa i sig rätt antal skor och lite till. Mer är det inte. Familjen har sparat för att shoppa loss, det gäller oss alla. Väskorna ska vara tomma på ditvägen och fulla på hemvägen. Så är det.

Det ska bli toppen att åka med ett par ungar till London, att dom vill hänga med oss, härligt! Vi har jobbat hårt för att förbereda oss, en vecka är på tok för lite men dock det enda det fanns utrymme för både i pluskan och i tiden. De två som ska med har fått i uppdrag att tänka ut vad de vill göra. Minst ett par saker var, sa vi. Sonen hade bestämda önskemål om akvarium och Jamie Oliver's Fifteen förstås. Precis vad jag redan trott att han skulle föreslå. Likaledes blev jag inte ett snäpp förvånad då familjens prinsessa genast sa shopping. Pappan hade förstås förslag på både det ena och det andra som han, som har varit i London tretton gånger, ska se och göra (nostalgi  - både han och jag var där på sjuttiotalet sist!) och själv sällar jag mig till shoppingskaran och nåt enstaka museum, konst. Och ett slott. Storstadspuls gillar jag också. Och att det är så många människor och att höra ett annat språk. Och hotellfrulle...

Jag minns första gången jag var i London. Det var en sommar på sjuttiotalet. Vad gjorde vi? Jag, vi åkte runt på en massa sightseeing förstås eftersom vi åkte med en gruppresa där programmet var klart. Men faktum är att det som imponerade mest på mig förutom att bara vara i atmosfären var det gamla slottet Windsor. Otroligt - jag var i tjugoårsåldern och borde hängt på pubar, men nää, inte jag och mina kompisar. Vi följde snällt med på turerna och gillade ett gammalt slott. Bara för det tänkte jag mig dit igen.

Annat var det lite senare då jag och min nye pojkvän efter en veckas häng på Isle of Wight upptäckte att vi hade så mycket pengar kvar att vi tog in på hotell i London. Då var det minsann pubar och fullt ös dygnet runt. Ja, ja. Man vet inte var det slutar nu heller.

" Vart är den där resfebern alla babblar om?" undrade prinsessan tjurigt medan hon packade ner enligt henne äckligt lite parfymer, deodoranter, krämer och allehanda smink i väskan. Jag undvek att svara att det nog är resfeber som påverkar humöret. Det är inte lätt att vara glad om man är flygrädd och aldrig har flugit förr. Själv är jag blasé och tar med bok och Mp3, ska softa mig igenom flygresan och se van ut. Allt för prinsessans skull. Så att hon inte märker att jag inte heller gillar att flyga, det vore ju katastrof.

Nåja, till London tror jag nog att vi kommer. Och hellre med flygplan än genom nån hemsk tunnel under kanalen....I will survive!
//E.