Rapport från en BMW sommaren 2014

Att vi skulle styra hojsemestern mot Norge igen var självklart av flera skäl. Det första var att vi har en son i Bergen, det andra att man aldrig blir mätt på norsk natur och det tredje att vägarna är så otroligt fina överallt.  Dessutom är det trevligt att campa i Norge, både prismässigt och känslan av att inte få sämsta platserna fast man inte har husvagn.

Efter Norge hade vi inga planer, bara att vi skulle ta oss hem igen, gärna på nya vägar. Vi hade också fått en inbjudan under resan till goda vänner i Dalarna som vi inte träffat på drygt 20 år (!) varför vi bestämde oss för att försöka pricka in detta på hemvägen. Allt annat fick väderkartan styra. Därför hamnade vi i Danmark en sväng.

Det började med regn och allmän seghet. Söndag 28 juni satt vi vid middagsbordet och hade skjutit upp resan till nästa dag. Renovering (mest) och en ostrukturerad packning hade gjort oss matta. Men så hände det som brukar hända oss: vi bestämde oss för att bara dra. Äsch, vi far till Trondheim eller nåt, det är ju bara nån timme bort. Så vi stängde huset och for strax efter 18-tiden. Före 22.00 checkade vi in på Singsaker Sommarhotell i Trondheim och kände semesterblodet flöda i ådrorna.

Vägval för intresserade, anteckningar som ger er tips om bra och trevliga hojvägar, (eller för all del annat fordon):
Östersund  - Trondheim E14
Trondheim - Bergen väg E 39 med sju färjeturer (var beredd på hårnålskurvor, smala vägar, backar och stup. Men kvalitén är god och trafikmoralen likaså.)
Bergen - Stavanger - Hirtshals (Danmark) färja med Fjordline
Hirtshals - Fjerritslev väg 55 och 11.
Fjerritslev - Frederiksvaerk väg 29 och 26 till Aarhus, färja till Sjaellands Odde, väg 21 och 225, färja till Hundested, väg 16 till Frederiksvaerk.
Frederiksvaerk - Helsingör väg 205
Helsingör - Falkenberg E6
Falkenberg - Ullared väg 154
Ullared - Habo väg 154, 156, 26 och 195
Habo - Hjo väg 195
Hjo - Varnhem väg 194 och 49
Varnhem - Kristinehamn väg 48 och 64
Kristinehamn - Leksand väg 64, 63, 60 och 70
Leksand - Östersund väg 45, 84, 315, 316 och 45 igen, bara för att det är trevligt att åka över Vemdalen.

I Björnänge stannar vi för att justera kläder efter väder och ser hur regnet börjar avta västerut. Det lovar ju gott....

Singsaker Sommarhotell (under höst och vinter studentbostäder) för tredje gången. Eller är det fjärde..? 

Det är ett bra boende för lite pengar och frukosten är ordentlig. Rekommenderas! Som synes är vädret på gång att klarna upp och morgonen kommer att bli fin för hojkörning

Jag har parkerat på HOJparkeringen där släpvagnen står. Envist tränger jag mig in bakom....

På måndag morgon fortsätter vi i ett soligt hojväder ner längs kusten på väg 39. Vi åker som vanligt genom ett fantastiskt vackert landskap med fjäll, fjord och hav omkring oss. Vi har siktet inställt på någonstans söder om Molde och hamnar i Ålesund.

Vi fick slåss om platserna på Volsdalens camping  med ett annat och större hojgäng på fler än två personer. Dom vann. Men vi hade det mycket bra, fantastiskt trivsamt bemötande och prisvärt. Utsikten var det heller inget fel på.

Soppkokaren har en bekymrad min eftersom vi glömt tabascon  (också) hemma och det är långt in till stan.

Men allt ordnade sig, vi njöt av Trangialagad mat och kände att alla bitar förr på plats i tältvärlden. Äntligen sommarsemester! Nästa dag är det bara att köra till Bergen. Det blir en spännande resa!

Landskapet skiftar och erbjuder som vanligt vackra vyer överallt.

Vägen är fin, delvis slingrig tätt intill berget uppför eller nerför, delvis bredare och  plattare i närheten av hav och fjord. Det känns som en utmaning att bosätta sig i Bergen - är det kanske här världens ände ligger? Bilderna får tala för sig själva om resan till det som sägs vara Europas regnigaste stad. Det var inget fel på resvädret i alla fall....

Resan till Bergen längs 39an innebär sju färjeturer.

Vi är framme i Bergen vid 21.30 och checkar in på P-Hotels. Vi ringer Staffan som tycker vi ska komma till hans jobb på The Tasting Room och efter en dusch (ni ska bara veta hur en sån känns efter 12 stekheta timmar i hojkläder!) så letar vi rätt på den där nya baren och möter en glad son som visar oss runt .

Så här ser det ut i dagsljus

Onsdag tillbringar vi på stan, precis som vi kommer att göra ända fram till lördag då vi ska vidare. Vi träffar älstingen en hel del, även hans goa vänner och äter tillsammans och kollar in stan. Det är vackert, det är rätt varmt om än regnet kommer och går. Men det är som i London, snabb "shower" och sen sol eller uppehåll. Vi har det i alla fall bra och på dryga tre dagar hinner man en hel del. Här provar jag en pälsmössa i den gamla stan Bryggen vilket Staffan uppenbarligen gillar.

The Christmas Shop. Nej, jag köper inget. Det blir helt enkelt för mycket. Dessutom, hur ska en skör glaskula kunna fraktas i två tajta hojväskor där det inte går att pressa in ett bokmärke ens?

Stadsdelen Bryggen  från hansatiden. Ingår i Unescos världsarvslista. Trivsamt att promenera bland trähusen och om man vill shoppa finns en hel del, som t ex pälsbutiker och Christmasshops.

Bryggenmiljö

Bryggen

En bra restaurang som vi besökte ett par gånger, inrymd i gamla banklokaler, Matbörsen. Här kan man beställa mat från några olika kök.  Övriga bilder från staden får tala för sig själva om ingen text finns.

Ibsen - stackare, vilken otroligt läskig staty man gjort. 

Efter en trivsam promenad i zickzack upp för backarna i Bergen kan man ganska snart se ut över hustaken.

Vi åker bergbana upp på Flöien, ett av de sju berg som om ger Bergen.

Bloggaren poserar på KODE konstmuseum bland stiliserade jakttroféer (?).

Naturligtvis vill vi se samtidskonst - Munch och andra gamla gubbar, vad är det att se?

Tyvärr har allt ett slut, så även besök i Bergen. Ett par dagar tidigare har vi sett att väderkartan tvingar oss bakvägen ut ur landet. Vi får lov att gå till havs så vi beställer båtresa till Danmark.. Sista timmarna i Bergen besöker vi sonen som förbereder brunch på jobbet och vi får hans supergoda sillmacka till frukost innan baren öppnar. När brunchgästerna strömmar in är vi redan i färjekön, färdigkramade och redo för nästa äventyr - 16 timmars båtresa.

Vi lämnar Bergen.

Det är en stor båt med ett flertal restauranger och butiker. God mat är det inte brist på. Däremot har jag synpunkter på kabinen med flygplansstolarna och en övernattning i dessa. Det räcker med en natt, så att säga. Som tur är, trots regnvädret hela resan, är det ingen sjögång.... Turen bjuder på en hel del fina vyer längs norska kusten, vilket hade varit toppen om vädret tillåtit utomhussittning. Ett stopp i Stavanger, där vi försenas en dryg timme, sedan full fart mot Hirtshals i Danmark, dit vi kommer 7.30 på morgonen.

Det är märkligt vad frisk och ljummen morgonluft kan göra åt en nattseg gammal käring på motorcykel. Vi tar oss neråt på 55an längs västkusten  och när vi kommer till Lökken kör vi ner på stranden, mest för att prova på att köra hoj på en bred sandstrand där delar räknas som väg...

Lökken. Nu inser vi att vi glömt badkläder. Också...

Vi får nöja oss med sightseeing längs kusten så länge.  

Vi stannar på Svinklöv camping utanför  Fjerritslev, där vi tänker oss havsdopp. Det är en fin plats och efter att ha rest tältet går vi för att besöka havsbadet. Vi följer skylten som pekar mot stranden.

Det är då vi upptäcker att det krävs dels lite bergsklättring nerför och efter det en rejäl promenad innan man är på plats, så att säga. Men utsikten är ju god... Vi lägger ner projektet havsbad för stunden. 

Natten bjuder på ett rejält åskväder som blir rätt intressant med tanke på den höjd vid havet vår camping ligger på. Det blixtrar och dånar och stormar, men linorna håller. Dagen efter tittar vi på väderkartan och ser att vi bör förflytta oss till ostkusten om vi ska fortsätta njuta av sol och värme. I fjol bodde vi på ett mycket trevligt vandrarhem i Frederiksvaerk varför vi tycker ett återbesök känns lockande. Mot Sjaelland!

Ett besök i Helsingör en heldag är bara ett måste om man är sugen på shopping eller bara mysa runt i en fin stad. Hettan är enorm och trots tanke på bad efter Helsingörbesöket ger vi upp det eftersom vi behöver kränga på oss rustningen igen för att ta oss till stranden som ligger en dryg halvmil från Frederiksvaerk.  Det blir kall dusch och gomiddag under äppelträdet istället, denna sista kväll i utlandet. Tyvärr går tiden fort och vi behöver ta oss till Sverige igen. Vi ställer in GPSen på Ullared - det måste bara ses! Vi ska ändå åka mellan Vänern och Vättern har vi bestämt. Det blir E6an till Falkenberg. E6an är inte kul men är värd en tur när man upplever utsikten över Halland  från Hallandsåsen när vi lämnar Skåne bakom oss.

Ullared är en upplevelse i sig. Men hettan gör att allting går i slowmotion och efter en mindre sightseeing inne på GeKås (jag gillar egentligen inte att shoppa och det här spektaklet får mig att rysa, men köper för skams skull ett linne, dvs det som får plats). GPSen ställs in på Hjo, men vi stannar till i Habo eftersom vi hittar en fin camping, 100 meter från Vätterns strand. Det avgör! Bad och stuga, Habo camping.

'

Dagen efter reser vi längs Vättern en bit och sen till Varnhem, eftersom det finns en hel del att se på denna historiska mark. Klosterkyrkan till exempel, där Birger Jarl ligger begravd. Där finns också ett otroligt mysigt fik om man är intresserad av hög mysfaktor på sådana ställen. Ja, det ligger inte i kyrkan, men bredvid.

Vi har bestämt att vi ska återse Skymningens camping i Kristinehamn, där vi var på WVbusstiden när vi drog runt med alla ungar om somrarna. Minnet av båttur på Vänern till Sibberön och en sexåring med smultron på strå gör att platsen känns lockande. Nu finns inte Skymningen längre, eller den heter åtminstone inte det. Nu är det Kristinehamns herrgårdscamping. Inte så välkomnande för tältare. Långt till servicehus där man vill ha extrabetalt för dusch (som eventuellt inte levererar varmvatten). Den enklaste tvåbäddsstugan kostar dryga 500 och  stranden är full av vass och dy. Tältplats kostar 200 kr. Osannolikt. Vi stannar ändå en natt bara för att vi måste vila och känner inte alls igen campingen. Konstigt, det har ju bara gått 21 år sen sist.

Nästa dag ska vi bara ta oss till Leksand för att hälsa på gamla vänner. Som av en slump får man krama en unge som råkar befinna sig strax utanför Ludvika. (Han vill naturligtvis genast träffa sin favoritfaster!) Flickvännen förevigar mötet. Vi kramar henne också. Sen blir det obligatoriskt stopp i både Insjön och Borlänge (tradition sen -91) och lagom till middagsdags nåt vi Leksand och Västanvik där vi ska stanna en natt hos Berggrens. Att komma till Siljanstrakten är som att komma hem. Det kan inte hjälpas men så gott som varje sommar sen -67 har väl satt sina spår. 

En kvällspromenad i Västanvik. Det blir en lång sommarkväll med god mat och mycket snack ute i trädgården. En riktig svensk sommarkväll med en och annan mygga, utsikt över Siljan och solnedgången i trevlig samvaro.

Och så blir det lördag och vi måste åka hem till Östersund för att fixa kök och lite annat smått och gott. Svårt att lämna solen och morgonmyset i Västanvik för en resa genom Orsa besparingsskog. Vi begrundar eventuella fikastoppsmöjligheter i nämnda skog, men beslutar oss för lunch i Orsa för att stärka oss inför finnmarken. Man vet aldrig hur det är i Noppikoski. Öppet eller inte. 

Ja, det var den sommarturen, det.  Nyss var det februari och vi tittade lite på kartan....

Hur tar man sig till Bergen?



/E.

Eftersom det var regn idag....

.... så hälsade jag på gamla mor och hämtade hem blommorna hon hade fått "låna" medan jag var borta. (Hon ville absolut inte behålla dem eftersom det blev alldeles för trångt på balkongen). Drack en kopp te och visade henne 350 bilder från hojresan. Jag var alldeles matt efter 200 när hon hela tiden sa "backa tillbaka - jag vill se hur rörigt det ser ut i Bergen, hur bygger dom egentligen?" Det hjälpte inte att jag sa att av alla 350 foton kanske jag behåller hundra. Röran består mest av att jag har minst fem bilder på samma motiv ibland men i olika situationer.  Nå, hon tittade och tittade och sen var både hon och jag yra i bollen. Jag kastade mig ut i bilen mellan skyfallen, för det var skyfall, och intog mitt gamla hobbyrum med dator och kaffekopp.

Här har jag liksom suttit nu och försökt lista ut var vi varit. Det är inte alldeles enkelt alla gånger. Det krävs genomgång av GPS och lite surfande. Jag vet att det ser ut som om jag fått solsting eftersom jag inte har en aning om var jag varit. Men det är inte lätt att minnas alla krokar, alla småbyar i Danmark och Norge, som jag VILL minnas. Helsingör och Bergen och Ullared minns man ju. Men inte Fjerritslev och Svinklöv....

Återkommer med bilder och rapport. Och jag vet att du nästan ramlade av stolen när du läste "Ullared". Va? Har hon varit DÄR? Jojomensan, man måste ju kolla upp galenskapen likväl som Tivoli och Gröna Lund.

Håll ut.
/E

Kära Medmänniska...

 ...vad jag har det bra!
Min altan är kök och samlingsplats, det rätta köket är utrivet och väntar nytt fräscht, ungarna (22, 25, 27 och 29) gör roliga saker och vi ser fram emot bra dagar med köksrenovering, häckklippning och farstubromålning. Allt är sånt man bara kan önska sig av ett friskt och rikt liv. I morgon, om jag har tur, har jag fixat foton och vägbeskrivning till vår resa och kan lägga in Rapport från en BMW 2014.
Men först njuta av sommarkväll, god mat, gröna löv, grannens snickrande och alla oändliga dagar jag har kvar. Och på gården står hojen och i Badhusparken bygger man för Yran. Bara roligheter så lång ögat når.

Jaa, det var det, det. Mot nästa!
/E

Midsommarafton från bilfönstret

Midsommar, 6 grader, stark vind, sol och regn, hagel och snö. Efter en tårtlunch med mammorna och ett par ungdomar bestämmer vi oss för att göra nåt av kvällen. Det är ju ändå midsommar - denna magiska afton som man bara inte kan sitta av på en pinnstol i köket. En biltur, till exempel, i bästa 60-talsanda med kaffekorg och...nä, inget myggmedel denna gång. Jag bakar lite hastbullar, det ska man ha i en bilutflyktskorg vill jag minnas. Och så drar vi iväg, jag och maken och en glad ung dam, för att titta på Jämtland genom bilfönstret. Varmt, skönt och myggfritt!
Här susar landskapet förbi:

Tom stad - utom välklädd ensam dam som stretar i blåsten.

Måläng 

Vita gäss på Storsjön

Lägg till bildtext

Torrtallen vid Sannsundet

Festtält?

En ljummen kväll hade kanske inbjudit till en sittning. Hoverberg.

Festplats. Dags för fika.

Fröjdholmen

Ovädret har just passerat Hoverberget

Hara

Hara

Sunne

Sandviken

Midsommarnatt i en tom stad.

/E.

Snart så börjar det.

Jag kan känna doften av ledighet nu.
Barnen, blåfrusna efter flaggpromenaden till kyrkan, har sjungit om blomstertiden som nu kommer och prästen har önskat att vi ska ta vara på livet där ute. Jag slapp gråta krokodiltårar på grund av saknad av nior eftersom jag varit mentor för sexor i år och får fortsätta med klassen. Jag brukar inte vara blödig eller snyftig, men examensdagar har tagit hårt på mig, vilket mest troligt beror på utmattning. Första gången jag började lipa blev jag mest förvånad över vad jag höll på med.

Det var min första grupp nior som skulle lämna bygget. Redan tidigt på morgonen fick jag ett litet silversmycke av en elev och eftersom hennes kompisar stod bredvid och snyftade började jag också gråta och det smittade några fler... Och då skärpte jag till mig och sa att jag måste gå och fixa till nyllet på toa. På vägen dit mötte jag rektorn som skrattade åt mig med orden "hahahaaa, har'u redan börjat..?" och då insåg jag att det skulle bli tufft. Efter det har jag haft några avslutningar. Lika lipiga.

Lipade gjorde jag nog inte när jag slutade nian själv. Jag minns inte så mycket av själva dagen i skolan, men vi var i aulan och rektorn pratade. Någon kör sjöng. Klassens tuffaste brud hade barnsliga skor med slejf och spännen och jag och min bästis satt och fnissade åt det hela tiden, småelaka som vi var. Det minns jag.
Sen var det avslutningsfest i danslokal och vi fikade te och mackor innan det blev dans till nåt band. Jag hade en sjuttiotalsblåsa i orange, lila och mörkrosa i psykedeliskt mönster, lika kort som dagens kortisar men avskuren under bysten i vid kjol och så lite urringad som möjligt. Så var det. Jag älskade den. Ännu mer älskade jag att det kom objudna gäster till dansen och det blev lite spänning på partyt.

Det var då det. Jag lipade inte för jag skulle gå kvar på gymnasiet med samma gamla kompisar och några nya och det skulle bli toppen, trodde jag. Det var det också tills jag ledsnade. Men det är en annan historia.

Nu väntar en ynka dag till, med städning av bildsal och en lista på varor som ska beställas. Sen så.

/E

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land....

Som jag redan nämnt går jag igenom gamla dagböcker och andra spännande anteckningar om livet. Det finns naturligtvis massor att läsa om barn, vilket har fått mig att fundera på vad dom hade i sina små huvuden, de underbara änglarna vi närt vid våra bröst. Hör här:

Staffan har just börjat prata och leker med en dalahäst. Vuxenvärlden lär honom att det heter "häst". 

-Kan du säga "häst", lille vän?

-Ninou.

-Nej, häst!

-Ninou.

Sonen går omkring om säger "ninou" åt det som vi andra kallar häst under minst ett halvår. Vi undrar om han kanske varit fransman i sitt förra liv..? Han låter fransk. Vi väntar för att se om han utvecklas till fransos och förevisar honom för en släkting som vill se och höra undret. Släktingen tar fram dalahästen och frågar vad det är för något, medan vi stolta föräldrar förväntansfullt står i bakgrunden.

-Häst! svarar ungen och därmed återgår vi till ordningen. 

David, 3 år, imponerar ofta på oss som inte förstår hur saker hänger ihop. Exempel:

Cykeltur med mamma runt Lillsjön, ungen sitter i cykelsitsen.

- Mamma! Stanna! Jag såg en söndag!

Jag stannar och backar lite. Tänker att jag äntligen ska få se hur en söndag ser ut. Ända sedan jag var liten har jag alltid tänkt att söndagar är ljusgula och sega, precis som sega gubbar. Fast inte så goda. Dessvärre ser vi inte till söndagen mer och den lille ler hemligt. Än idag åker jag förbi Lillsjön ibland för att kanske få en glimt av söndagen, tyvärr utan resultat hittills.

David, 4 år, på promenad i hamnen lyser upp när vi närmar oss den lilla kuren där man kan köpa biljett till ångaren Thomée.

- Där inne bor krysiluren! upplyser han oss. 

Tänk, det har vi aldrig vetat. Däremot känner vi kapten Anders Jönsson som rattat båten några somrar. Att han är en krysilur var en nyhet. Men nu vet vi det, tack vare sonen. Inom oss undrar vi vad som krävs för att uppnå epitetet krysilur. Vi vågar inte fråga sonen för då kanske han tror att vi inte vet vad det är...

Thomas, 3 år, springer runt, runt i lägenheten och sjunger med hög röst samma ramsa som han kört de senaste halvåret:

-Kompanissa, kottenia, flingeflax!

Vi tror att det är en besvärjelse för att förhindra vissa skeenden, eftersom han oftast tar till ramsan när det drar ihop sig till sängdags eller tvättning. Om man har tur att få tag i en lortig fot och kan hala fram ungen som gömmer sig under sängen rabblar han ramsan, om man bestämt att det är dags att gå till sängs marscherar han och slår taktfast med träsked mot kastrull och sjunger samma ramsa. Killar man honom på magen skriker han inte av skratt som andra ungar utan han skriker kompanissa kottenia flingeflax. Då är det lite svårt att tro att det är en besvärjelse, men vad vet man? I smyg har jag provat att rabbla samma ramsa när jag insett att jag måste stryka, men tyvärr har inget förändrats. Inte heller har ramsan hjälpt då jag läst den för arga katter som väckt mig om natten.

Thomas, 4 år, ser en fläderhäst i Stockholm. Hur vi än tittar ser vi ingen fläderhäst, men vi nickar och håller med. Ingen vill ju avslöja sin oförmåga att se fläderhästar lite här och var, något som kanske är högst vanligt i Storstockholm.

Staffan, 6 år, förklarar dessutom att man har kraftgjort runt parken. (Där fläderhästarna finns?) Vi tittar på det kraftgjorda järnstaketet och tänker att det finns olika sorters staket. Kraftgjorda passar runt stockholmsparker med fläderhästar och icke kraftgjorda passar runt kossor på landet. Skönt att veta.

Therese, 4 år, ser en svart-vit fågel som är lagom. Känns tryggt att det inte är några utsvävningar när det gäller svart-vita fåglar. Apropå svart-vit så förklarar Thomas, 6 år, att han hör svart-vit musik på radion.. Det är ju bra, tycker vi, men det tycker uppenbarligen inte han. Vi får lära oss att musik ska vara färgrik, annars får det vara.

David, 5 år, förklarar att tjejer ska man slåss med och Staffan, 6 år, förstår inte varför vi har mikron i köket och TV:n i vardagsrummet när det ska vara tvärtom.
Naturligtvis ställer vi några försiktiga frågor till de två små filosoferna angående detta för att reda ut vad som ligger bakom. När det gäller slagskämpen får vi bara det självklara svaret att det är roligare att slåss med dom än att vara med dom. Tjejerna, alltså.(Vi har aldrig fått veta hur det hängde ihop, eftersom han redan som sexåring var en charmör och hjärtekrossare). När det gäller mikron och TV:n är det självklara svaret till oss mossiga typer att man vill kunna se på TV när man lagar mat och vice versa. Hur vi än vridit och vänt på det hela har vi ännu inte till fullo förstått tankegången, men som sagt, vi vill ju inte verka helt blåsta så vi nickar och säger att i nästa hus, så...

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land...

/E