Juli - högsommar. Rapport från 300-mila på en BMW.

Sommaren har hittills varit så varm och vacker som en sommar nånsin kan vara. Och som vanligt har vi rest. Etapp ett - Bergen.

Nu går vi på nonchalant rutin. Packlistan prickas av, hojarna tankas och så drar vi när andan faller på. Ofta sent eller skittidigt. Sällan mitt på dan. Tältet är alltid med för säkerhets skull. Men vi har på senare tid ohämmat bokat vandrarhem och stugor då det inneburit mindre stök och mer semesterlyx. 

I år hade vi sett ut en tur från Östersund via Bergen till Danmark och hem mellan Vänern och Vättern och senare Gästrikland typ. Men ibland blir inte allt som man tänkt sig. Våra hojresor har alltid funkat enligt planerna men denna gång ändrade vi resrutten av olika orsaker i Bergen och for hem. Det viktigaste var ändå att få träffa sonen i Bergen en hel vecka! Mammahjärtat kände sig upplyft länge efter det och gör än.

Vi startade med att åka till Trondheim och sova där. Transportsträcka - detta ord som innebär att bara ta sig från stan. Så långt det går. Efter en natt på Singsaker kunde vi starta mot Bergen och hålla oss till E39an, samma rutt som för ett par år sen. Kändes bra. Då skulle jag få passera den där trollska, gröna dalen igen. Efter Bergen var vår ursprungliga idé att åka längst kusten ner till Kristiansund och ta färja till Danmark. Men vi ändrade det hela till att passera Hardangervidda och köra in i Sverige direkt via Stenungssund. Och sedan hem. Så fick det bli.

Bilder får tala. Det är det bästa. 

Middag intages efter start i Åre på gamla kära Bykrogen som degraderats till ett simpelt Sibylla. Vi sitter och ser ut på vägen och där satt jag också för 40 år sen och glodde. Då väntade jag på min nuvarande livskamrat tillika ressällskap. Hur det kan bli. Nåväl. Vädret är ju toppen och vi är på väg till Trondheim...

....och som vanligt till Singsaker sommarhotell. Där har vi varit några gånger nu. Vi sover gott och äter god frukost för billig peng. Rekommenderas.

Eftersom jag gärna vill se Ålesund har vi bokat in oss på hotell ett par nätter. (Lyxliv för åldrade bajkers..?)
Vi kör efter gps därav olika små utflykter på ställen som inte alltid är så framkomliga. Men utsikten är ju vacker. Jag har ingen aning om var detta är men definitivt i närheten av Ålesund.

Aha! Gratis lefser i rullpack. Ålesunds Flyghotell levererar. 

Ålesund

Uppe från Fjellstua har man panoramautsikt över stan. Vi fuskar och åker sightseeingtåget dit upp. Andra går ca 400 trappsteg upp på berget och torkar svetten ur pannan. Värmen är det inget fel på.

Ålesund åt andra hållet från Fjellstua

Gott om vatten i stan.

Byen är känd för sin jugendstil. Stan brann ner och byggdes upp igen, nästan alla hus i centrum är i jugendstil.

Liten båt i icke-jugendstil.

Gatuvy. Vi promenerar och går runt stan.

Vi lämnar Ålesund och ger oss ut på vägarna igen med destination Bergen. Det är många färjor på vägen om man tar E39an. Vid ett tillfälle passerar Hurtigrutten i ett litet sund.

Bilden ger ingen rättvisa åt platsen. Men denna dal, som man åker genom, söder om byn Jölster och ca en mil framåt, är helt fantastisk. Man är helt omsluten av gröna väggar som av och till tycks lodräta. Till höger finns ett kristallklart grönt vatten som inte syns i bild, en älv. Jag får en känsla av sagan om ringen....

Färjefolk

Så kommer vi då fram till Bergen och denna glade bartender ska se till att pappan får sin 60-årspresent förverkligad: whiskyprovningen på The Tasting Room som vi väntat på sedan i april.

Lite barhäng har vi allt. 

Bloggerskan flanerar i ett Bergen med hög luftfuktighet, som man säger...

Här är andra flanörer inför trivsam samvaro i en fin stad.

Glada damer i en gul bil i en rockig och rollig restaurant a la Pulp Fiction

Glada killar i andra änden av den gula bilen i den rockiga och rolliga restauranten a la Pulp Fiction.
God mat får vi också.

Efter en god middag blir det till att röra på benen runt stan. Så fint att bli guidad av dessa två Bergenbor.

Som sagt

Kvällssol. Mmmm...

En kväll att leva länge på.

När solen försvann...

...gick vi in på en liten pub som var en fröjd för (bildlärar-)ögat. Fullt av grejer, tavlor, teckningar, prylar och lagomt galet över huvudtaget. Bar Barista.

En nattlig runda i de centrala delarna av Bergen.

Midnatt. Närmast en liten båt som till vardags skjutsar människor över vattnet i viken.

En annan dag besöker vi Magic Ice isgalleri. Nyöppnat. Vi fryser och dricker vindrinkar ur isglas. Galleriet hyllar Grieg, Munch och Klimt.

Isdrottningen

Som att gå i en frysbox.

OK, en bild på iskungen också. Vin och tranbärsdricka i en smaklig blandning. (Svalkande gott...)

Ute är det varmt. En liten plats på Bryggen.

Stadsvy.

En annan stadsvy.

Nu blir det whiskyprovning!

Under ledning av sonen smakar och luktar vi på allt som dukats fram för oss i The Tasting Room´s källare. Det blir en resa genom Skottland, proffsigt guidad av Staffan.
 Vi både skaffar favoriter och avfärdar någon. Roligt och trevligt och intressant. Det vill vi göra om!

En nattlig bild på Bryggen efter en trevlig kväll. Snart dags att åka vidare.

Packning av hojar på Neumanns gate.

Vi snirklar oss fram längs vattnet på smala vägar. Målet är nu att ta oss över Hardangervidda så småningom.

Vi pausar på Lothe camping i Utne vid Hardangerfjorden, mitt i äppelodlingsområdet. 

Under en promenad på kvällen råkar vi passera Norges största träd (?), i alla fall till stamomfånget.
En gammal ek.

Och här odlas äpplen och sedan bryggs äppelmust.

Nu blir det åka av. Nästa dag bjuder på en del moln till att börja med, men vi ska ta oss över fjället.

Dimman lättar

Stigningen börjar. Paus för att se tillbaka.

Trollstigar finns det överallt. Även här.

Molnen lättar och vi gör en vidunderlig resa över  en del av Hardangervidda.
Våffelpaus på fjället.

Avslutningsbilden på etapp 1 av vår hojsemester sommaren 2016 får komma från Karlstad.
Därifrån raka spåret hem.
Kallstasola skiner och vi vilar på hotell igen. Det är det värt.
Vi ska smälta Hardangervidda och längta efter nästa upplevelse en annan gång.


Lev väl!
/E.

Juni - snart över.

Månadsbloggning kräver koncentration. Det gäller att minnas vad som är värt att kommentera och det gäller att minnas att skriva i bloggen. Enda anledningen till att jag ännu har en blogg är några nära och kära som gärna vill se det som en kanal till det alexanderssonska hemmet.

Nåväl. Juni snart ut och juli in. ( Jag har ännu inte färdigställt min årstidstavla men den kommer också. På den ligger juli där november ligger på den där gamla skolaffischen som såg ut som en klocka. Den har påverkat mitt liv så till den milda grad att jag alltid sett augusti som starten på en lång och seg uppförsbacke. Det ska bli slut med det. Uppförsbacken ska vara en positiv stege med ljusaste tiden som avstamp. )

Så vilka glädjeämnen, sorger och blodtryckshöjare har jag då från juni?

Junis glada hurrarop: Frisk, fri och mat i glada vänners lag!

Vi är ännu friska och kliver upp ur sängen varje dag med ork att ta hand om oss själva och våra nära och kära. Vi väljer vad och hur och när vi vill äta och dricka och ser till att njuta av det också. Annars är väl juni ett enda glädjeskutt med det där ljuset jag ofta babblar om. Sommarnätter är inget mot sommarmornar. En promenad innan stan vaknar på allvar  -  lyx! Dessutom hade vi den goda smaken att starta upp månaden med några dagar i Stockholm och umgänge med alla mina hjärtan som finns där. Höjdpunkten var middagen på Elies libanesiska krog på söder. Stackars er som inte var där.

Junis besvikelse och ilska: äldreomsorgen och föräldrar utan ansvar.

När jag blir gammal vill jag ha färger och former omkring mig, musik och festligheter varje dag, möjligheter att delta i kulturella evenemang, både som åskådare och som aktiv deltagare. Hittills har jag bara sett tysta och öde lokaler. Det börjar kännas gruvsamt. Varför är det så? Gamla personer som ska ha det bästa av allt på ålderns höst. Inte känna att de är till besvär om det ska vara nåt extra förutom kyrkkaffet på söndag. Var är all musik? Kafferep? Finmiddagar? Lördagspub? Workshops med möjlighet till hantverk och umgänge? Var är färgerna? Var är skratten?

Dessutom, för att dra till med ytterligare blodtryckshöjare: Fjortisen som är med mamma i klädbutiken. Mamma frågar sin dotter om råd ifall hon passar i sommarjackan eller ej. Fjortisdottern vänder tuggummit fyra gånger och himlar med ögonen och säger: "men skit i det där och kom nu, du ser ändå ut som en hösäck vad du än har på dig..."
För mitt ryktes skull läxar jag inte upp fjortisen högljutt på plats. Eller mamman. Jag nöjer mig med att blänga med giftblickar på ungen och sen tänker jag att det är väl mamman som ska blängas på. Man får det man sår.

Visst, mina ungar har väl varit skitarga på mig också, men det skulle vara helt otänkbart att de skulle säga så till nån av oss eller varandra. Fyrfaldigt bu för denna upplevelse.

Vi fortsätter att göra roliga saker. Midsommar firades grundligt här för första gången sen tonåren då vi var på dans och ännu var ogängade. Vi drog till med gomiddag både två och tre dagar med nära och kära samlade och dessutom var jag och maken på midsommar på Jamtli (sist var 1989?) och insöp dragspelsljud och glada barnskratt. Det kanske mest beror på att vi överraskades med vackert och varmt väder detta år. Nå, allt var sig ju likt. Lindqvistarna i ny tappning bara.

Och annars: datorn står framme, resrutten dras upp, packningen ligger på hallgolvet och snart kommer rapport från en BMW.
Återkommer.
/E

Stortorget, Gamla stan. Japaner med selfiestick.
 Notera kvinnan som generat ser sig om, hon kanske känner att vi fnissar bakom krukväxterna inne på fiket.

På Elies. Så trevligt! Så gott!

Djurgården. En prins, en flickvän och en faster.

Bergianska botaniska trädgården.

Dito. Arizonazonen.

Japanska zonen.

Drängen med sin smartphone...

Midsommar på Jamtli. Ingen förändring. Tradition är tradition.

Midsommarnatt på Tegelbruksvägen. Två kusiner går igenom resealbum.

Hojsäsongen har startat. Kartan är påbörjad.

Maj - favoritmånad. April försvann ur sortimentet. Ingen efterfrågan, tyvärr.

Hej och hå!

April månad tog musten ur oss, tror jag.
Vi firade födelsedagar till höger och vänster, maken blev sjukskriven (inte på grund av firandet utan likt många andra av livskarusellen), svärmor ramlade ett par gånger och så hade vi storpåsklunch för alla nära och kära. Slabang.

För egen del har jag gjort en förändring efter att min fot rätades upp och jag kan lugnt promenera vidare i livet utan värktabletter. Då kunde jag också bestämma mig för en del annan friskvård som lett till en rejäl viktminskning som i sin tur lett till att jag fått slänga alla kläder vilket då i sin tur lett till att kassan är tom. Ständigt dessa bekymmer....

Nu sitter jag i soffan och funderar på vad som hände. Ja, jag ska inte sticka under stol med att skolan tar all min energi, mamma resten och så en coach som ständigt frågar om jag har "egentid"??? Sist påpekade jag att den frågan vill jag inte ha längre. Va fan är egentid? Vad förväntas jag göra då? Jag sa att det var då verkligen INTE gymmet, ifall hon nu hade önskat att jag skulle sagt det, för det är ett nödvändigt ont. Egentid måste vara när man gör exakt det man vill just då och inget hinder finns.

Så har det inte varit på ett tag, men eftersom jag snart ska fylla 60 vet jag av erfarenhet att livet går upp och ner och jag har haft en hektisk period: april.

Jag älskar maj. Ljuset är här, hojen är ute ur garaget, trädgården går att hantera, det går att grilla, träden har musöron, sommarlovet i sikte, hojkartan på bordet, morgonsol i morgonkaffet, lååååånga kvällar och mer tid. Några foton får tala:

En morgon upptäckte jag att sjön var isfri och helt stilla. Det är ovanligt att Storsjön är stilla. Så här har jag det på mornarna. Jag hämtar min kollega och jag är någon minut för tidig och ser ut över sjön. Alltid. Just den här morgonen kom jag på att det var min favoritmånad och att jag liksom inte hade noterat det. Tio dagar till spillo utan särskild uppmärksamhet. Shit!

Köpte en låda gouache. Experimenterade vilt. Kul. Egentid. Som jag längtade när jag målade den här bilden. En längtan som aldrig försvinner.

Hittade en låda gamla foton som jag en dag ska sortera. Här är det viktiga elvakaffet. Den där kaffepannan har jag nu. Den ska jag koka kaffe i när vi är i stugan i Näkten. 

Vi invigde vår lilla uteplats med grillmiddag och fick sällskap av en hare som försvann bakom grannens hus när inget särskilt hände. Kommer han att äta upp min sallad som jag nu kärleksfullt odlat åt oss?

En kväll fick vi för oss att maten var godare på en pub vi gillar i stan. Efter en jätteskål musslor åt mig och en jätteburgare åt maken tog vi en öl på ett annat favvohak innan vi gick hem. En av de där kvällarna man kunde sitta ute för första gången. Trevligt. Ännu trevligare var det att upptäcka att någon hängt upp en liten tavla på en naken stenvägg, där en langosgrill nyss rivits bort. Inga langos, men misströsta ej -  där finns konst i stället.

En kväll satt jag i solen i soffan och tittade på ljuset. Man kan göra mycket med en kamera. 

ÄNTLIGEN!!!

Ha det gott, hördu, nu ska jag sova. Arbete i morgon, betyg snart, sommarlov och asfalt under hjulen.
Hejhopp!

Mars 2016

Ljuset har kommit tillbaka och en dryg månad har gått. Fortfarande blir jag lika förvånad och glatt överraskad då jag kliver upp på morgonen och går in i vårt ljusa fina allrum med kök i ena änden och soffgruppen i den andra. Som jag ville ha det.

Idag har vi åkt skidor i Svartsjöarna. Skönt. Det är inte så ofta vi åker på tur. Men nu när maken (tillfälligtvis?) bytt backen mot platta marken har jag sällskap och då blir det givetvis roligare. Vi skidade runt i skogen och jag påpekade två gånger att jag gillar att vara i skogen. Alltså, jag menar verkligen det. Skogens sus måste ju vara välgörande för alla själar?

Jag pratade med en elevs mamma för någon vecka sedan, efter att vi avhandlat utvecklingssamtalet. Vi kom in på ordet utbrändhet och stress. Vi suckade båda två och gjorde några halsbrytande uträkningar om hur illa det var ställt med oss, särskilt i den här delen av Sverige. Konstigt. Det borde inte vara så. Men vi kom in på mindfulnesskurser och antistressaktiviteter, bland annat målarböcker för vuxna som säljs snart i alla typer av butiker. (Till och med i souvenirbutiken...) Att sitta och stilla fylla i färg i redan förritade komplicerade mönster, att fylla färger i fjärilar, blommor och hus. Det är avslappnande..? Jag vet inte. För mig skulle det innebära samma sak som det innebär för en vän att promenera. "Planlöst irrande, va ska det va bra för?" sa hon när vi talade om att röra på fläsket med hjälp av raska promenader.

Jodå, jag vet. Jag hamnar alltid själv i ett meditativt tillstånd när jag ritar och målar. Jag är liksom inuti bilden. Det brukar vara jobbigt att kliva ur. Lite förvirrande. Desto mer avstressande tycker jag då att det är att vara i skogen. Eller på vattnet. Där det är som det är och alltid har varit. Ute. Helt enkelt. Det var länge sen vi umgicks med ryggsäck och termos, men det är speciellt att fika med gransus.

Dagarna går allt för fort framåt. Vi talar om födelsedagar (festplaner med grillar och tält), jämna år (anledning att fira!), motorcykelturer (jag vill åka till Bergen igen, över Danmark...), altanbygge (längtar efter plats för mååånga och låååånga middagar), mammor (dom har det bra tycker vi, och faktiskt orkade båda delta i påskmiddag hos oss)... och ibland halkar vi in på världsläget (och jag har bestämt mig för att undvika det ämnet här. Jag försöker ta vara på livet just nu. Överlevnadsstrategi).

I dagarna har jag planerat för tavlan till sovrummet och nu har jag delat idéer och tankar med maken. Parafras igen, som sagt. Var det landar är en hemlighet, men jag ska snart, om en halvtimme, med ena armen fösa undan allt på skrivbordet, breda ut underlaget, grundmåla och skissa. Sen så. Påsklovet är räddat. Fast i morgon vill jag åka en sväng till havet. Lycko oss som bor här! Trots att "alla" är utbrända och deprimerade och ritar i vuxenmålarböcker. Lite bilder från dagarna som gått:

Badhusparken - denna oas. För dagen klädd i vitt och blått och med otända kulörta lyktor runt skridskobanan.

Elevarbeten. Snöskulpturer i Badhusparken.

Vinter i stan

Och vintermorgon på Tegelbruksvägen.

Mormor dök upp från ingenstans i mitt skissblock. Hon påminde mig om hur det var tysta kvällar i de sista sommarsolstrålarna med bara fågelsång och styvmorsvioldoft som sällskap.

Påsk hos oss. Sparsamt men mysigt.

Hemma. Punkt.

Sixten. Ja, vi måste nog ha en hund. Sort kommer att kräva långa diskussioner. Men inte att. Vi lånade Sixten och njöt av morgonpromenader och hundlukt

Tulpantiden.

Ha det!
/E

Övergår till något som heter Månadsblogg från och med nu.

Det är jag som har hittat på det. Månadsblogg.

I takt med världens ondska avtar min skrivlust och jag gräver ner mig i foton och gamla bilder för att se tillbaka på en bekymmersfri barndom. Åtminstone för en stund. Sen tillbaka till arbetet och verkligheten igen.

Januari har marscherat förbi i stadig takt med fester och kakor och vin. Nu är det vårkänning och kroppen ska återställas på en schysstare hälsonivå hade jag tänkt. Träning och vatten. Vatten och träning. Bokstavligen.

Det började med revykväll och god middag, sen blev det superduperfestmiddag hemma hos oss för att tacka för hjälpen med diverse husreparationer. Jag frossar i matrecept och experimenterar med olika veggorätter. Rostad buttenutpumpa, hallonsås till torsken, kokt grönsallad, chokladtryffeltårta. Det är ingen hejd på vad jag hittar på. Det är dessutom ännu roligare i nytt kök.

Efter det en vecka i Stockholm med dels fortbildning, dels flytthjälp åt son. Men också lite lyx. Det vill säga mat och ädla drycker, utemat varenda kväll utom när min bror bjöd på pasta med veggosås - gott så man grät. Frosseri är väl en dödssynd..? Nåja. Nu är det ny månad och ljuset börjar synas före och efter jobbet. Koolt. Det var på tiden. Då kan man byta liv igen.

Nu har jag styrt upp mitt rum med hela manuset som en storyboard framför mig, hängande på väggen. Jag ska ju skriva en barnbok som snart alla vet. Utom förlagen. Men det kommer, det kommer. Tills dess "ska jag bara"... Bakom gästsängen står en avlång ram och väntar på att fyllas med nästa parafras. Vi ska ha en i sovrummet. Parafraser är kul. I köket hänger en minivariant av Picassos Guernica omgjord till ett inbördeskrig med Pettsongänget. Fast alla ser glada ut på min bild.
Håhåjaja - slit och släp. Va bra man har det!

Några gamla bilder. Som påminner om den glada forntiden.
Hej på er /E.

Ester,den stackarn som numera har körkort, fick skjutsa sin far och faster till
bland annat Årsta för vi ville gotta oss i 50-talet. Här är det k-märkt.

Och efter det ville vi bli skjutsade till Valands café för att njuta av mer nostalgi.

Och som kronan på verket åkte vi till butik Sivletto för att insupa
 atmosfären och späda på vår plötsligt påkomna "det-var-bättre-förr"-anda.
Jag köpte eau de cologne. Sista flaskan 4711.

Affischtavla från förr. ABBA-museet. Annan nostalgi.

Jag har en av min lillebrors råttungar i handen. 70-tal, härligt! 

Mormor och morfar. Förr i tiden.

Definitivt 70-tal.


SUCK.