2019 års guldkorn. Livet går vidare. Och nej, jag skriver inte mycket. Och ja, jag vill skriva mycket. Men troligen har allt sin tid.Året började med

JANUARI
Första månadens största happening är att den yngste sonen fyller trettio. Trettio. Trettio? HUR kunde det komma sig? Han var ju nyss en charmör som inte ville ha tufsigt smör på mackan och som inte ville se ut som en pälsboll i huvudet. Men vi får i alla fall möjligheten att bjuda på en fonduefest och glädjen att planera födelsedagspresenten tillsammans. Efter lite funderande blir det en resa till Lofoten så småningom med husbil och valsafari och kanske en tur ner till Bergen. Kommer två meter son att få plats i en husbil, tro? Vi ska nog hitta en lösning!

FEBRUARI
Mamma fyller år. Vi firar med tårta och choklad och kramar. Trots att mamma oftast lever i sin egen värld blir det så roligt när vi ses och det gör vi i och för sig ofta. Vi försöker ha fest så ofta det går. Det finns alltid nåt att fira. Om man tänker efter. Just den här dagen är det i alla fall födelsedag. Och mamma gapskrattar när jag säger att hon fyller 89 och väljer att inte tro mig. Ja, skit samma, säger jag, vem bryr som några ovidkommande siffror. Huvudsaken man får käka tårta.

MARS
Vi tar en tur till Malaga på mitt sportlov. Det är rätt tid. Svensksommarklimat. Långkallingar på på kvällen och t-shirt på dagen. God mat, minnesvärd tur till Gibraltar och en trivsam stad. Vi ska nog åka hit igen.  

APRIL
Vi har köpt en gammal husbil och nu ska den premiärköras. Man måste ju se att allt funkar innan sommarresan med T. Vart ska vi åka då? Vi åker till Värmland. Kanske har vi tur och kan besöka Lerins Sandgrund. Ett stopp vid Siljan i det fantastiska vårvädret är inte fel. På nåt sätt hör det här till min barndom och ibland kan jag längta till Siljanstrakten precis på samma sätt som jag längtar till urhemmet i Såå. Några ryttare njuter av sol och lågvatten. 

EVENBACKEN

En viktig plats. Ett riktigt guldkorn. Härifrån kan man se ner till barndomshemmet fast det inte syns bland alla träd. Här får man hoppas det fortfarande kommer att gå att ströva omkring. Jag är för evigt tacksam att jag fick växa upp där nere i dungen fast mamma inte tyckte hon kunde se tillräckligt mycket av skutan. 

MAJ
Son nummer två har flyttat till Malmö och vi gör en rekognosceringstur för att se hur det unga har det i sin nya hemstad. För långt bort för mammahjärtat men allt kan man inte bestämma över. Vi ser det som en fin möjlighet att se en annan del av Sverige lite oftare. Vi hinner med Köpenhamn också, en snabb tur över en dag medan D och A jobbar. 

JUNI
Jag följer moster M till en av mina tanter. Mina tanter är ett kapitel för sig. Man måste minnas och vara rädd om de som betytt så mycket i en trygg uppväxt: julgransplundringar, barnkalas, byfester, kakor och karameller och senare extramorsor som brydde sig. Nu är tyvärr de flesta av mina tanter borta men de som finns kvar är sig lika. Det blir en av sommarens finaste förmiddagar där i köket med kakor och tårta och babbel om livet.

JULI
Ja, nu är vi på väg på Lofotsäventyr. Vilken resa! Under två veckor åker vi till Andöy för att se valar och sedan ner till Bergen för att se hur S har det. Det blir trångt och inte alltid så bekvämt men ändå skönt att ha huset med sig. Lofoten är ett oändligt äventyr men nu håller vi mest till norr om Lofoten där vi åker båt några timmar för att se valar vilket vi också lyckas med. 

JULI
Efter en lång resa från Nordnorge ner till Vestlandet stannar vi några dagar i Bergen och sönerna kamperar ihop ett par nätter. Det är många besökare i Bergen denna vecka, skepp från världens alla hörn har samlats, Tall Ships Race. Det är väldigt mycket folk överallt och det blir en utmaning att titta på olika saker eftersom det annars lite småregniga Bergen bjuder på strålande sol för det mesta eller också en kvävande fuktig värme som ligger som en filt över oss svettiga turister. Vi tar turen över Geiranger och Trollstigen hem. Varför inte? Vi är ju i Norge!

JULI
Älskade Näkten, plats för fullkomlig vila och njutning. Bryggbåten tar oss fram mellan öarna och det är makalöst att duka upp lunchen på flotten för att sen ta ett dopp vid någon ö.

AUGUSTI
Vi utnyttjar alla fina kvällar vi kan, tur det inte är så långt till stugan som ligger där bland granar och tallar, knappt synbar från bryggbåten. 

AUGUSTI
En tur till Stockholm och Ulriksdals slott för att se Diggiloo, en julklapp till maken. Det var bra, mycket bra, och efter en fin show fick vi också uppleva utmaningen att stå mitt ute i ingenting utan att veta hur man tar sig hem till hotellet. Inga bussar och bara förbeställda taxibilar. Nåja, vi fick en också, så småningom. På köpet fick vi bjuda en tvivelaktig tant på skjuts. Man får glädjas eller förundras över alla små möten man gör i udda situationer.

AUGUSTI
När ska vi åka hoj, då? Detta husbilsåkande har inverkat menligt på hojåkandet. En ny erfarenhet. Vi måste bara ta en tur. Mot Norge igen! Bara över en helg. Men ändå. På väg norrut kommer vi på att vi har bröllopsdag och vänder mot Trondheim och tar in på hotell Nidelven för att fira med Norges Bästa Frukost. Inte så illa. Vi åker över fina Skalstugan och ner i Verdal och tar vägen "bakom" Trondheim så vi får åka färja in till stan. Så fina vägar! Och den där frukosten var verkligen över hövan. Jo, det är fint med åtta sorters juice och tio sorters äggrätter men man blir ju liksom mätt lika tidigt som vanligt. Fast för den som vurmar för hotellfrukostar kan jag rekommendera å det starkaste.
Tack och lov att vi bor där vi bor och kan åka dit vi vill åka. Maken vilar sig i mossen, i fall du undrar vad han gör.

SEPTEMBER
Ja, nu är altanbygget igång. Åtminstone ska vi ha ett golv innan det blir jul. Mörka höstkvällar står vi ute och pysslar.

OKTOBER
Stockholm igen. Nu får vi gå på Malmöbandet Flow´s spelning på Broder Tuck. Spännande. Skåningarna levererar och vi får umgås med en rockande son. 

NOVEMBER
Kanske man ska baka lite bullar? Sånt förekommer knappast nu när vi inte har några hemmavarande bullätare längre. Men det blir ju advent, jul och faktiskt långt innan dess, fars dag. Baka, vinter och söndagar hör ihop för mig. Fråga mig inte varför. Hur som helst är det en bra kombo. 

DECEMBER
Pärlemormoln, julstök, hemvändare, matlagning och lite mer bullbak. Den där fantastiskt fina dagen när jag och Therese står i köket i timmar och julstökar mat. Vi gillar det. 

DECEMBER
Ja, det blev en kort vinter innan julafton. Vi passar på att ta en bild så man har bevis. Visst är det vackert med allt det vita. 

DECEMBER

Julafton. Granen i köket. Paketen under. De vuxna barnen som förser sina gamla päron med omsorger och besök till jul. Att få rå om varandra är den största julklappen. 

Låt oss se om fler bokstäver hoppar fram detta år.

/E

Resedagbok. Rapport från en gammal husbil.

Min (eller vår, för det gäller även min livskamrat) tacksamhet för att vi har fått tillbringa semestern med vår yngste son och delvis även med den äldre, är stor. Jag känner mig rik och vet att jag har tur.

Vi drog med husbilen runt halva Norge. Norge som är så vackert att man tappar andan bakom varje hörn. Vi hade en plan och följde den. Först Lofoten, sen Bergen, sen Geiranger och Trollstigen och sen hemåt. Det blev en resa, det, men har man bara två veckor blir det mycket åkning.

Vi tog plats i husbilshemmet på söndagsmorgonen den 14 juli och styrde mot Kiruna. Fredag kväll den 26 juli landade vi i hemmet igen. Det har varit trångt, det har varit svettigt, det har varit mycket god mat och dryck, det har varit hisnande och kanske bitvis långtråkigt men framför allt alldeles fantastiskt!

Bilder och berättelser, varsågod, med förbehållet att vissa bilder är mer en dokumentation av vad vi gjort än planerade foton. Därför bjuder jag på en del suddiga bilder, tagna genom vindrutan, suddiga bilder tagna av snabbt framryckta mobilkameror och så vanliga smygfoton som kan bli lite sisådär. Men ändå. Varsågod, som sagt, jag rekommenderar rutten starkt.

POLCIRKELN

Vi passerar polcirkeln nån gång på eftermiddan och där är det fullt av turister som tar selfies och som beundrar denna fula skylt. Varför alla dessa klistermärken?  Bilden togs i farten, när vi knuffat bilen fram genom folkhopen. Jisses.

KIRUNA

Man måste tydligen äta hamburgare på  EMPES (American style burgers nåt) i Kiruna för dom har ett rykte. OK, bra men som en vanlig hamburgerrestaurang. Tyckte jag. Men är man hungrig är nästan allt ok. Nu kommer snart premiärnatten i husbilen, eller bobilen, som det heter på norska, vilket jag tycker är roligare att säga.

ALTA CAMP KIRUNA

Så här blir det första natten. Med utsikten över sjön Alttajärvi, insikten att vi behöver en adapter till elstolpen, (vilket den otroligt trötte men genomtrevlige campingvärden fixar) och mätta på hamburgare sover vi. Nästa dag ska vi utomlands nånstans efter att ha passerat Abisko. Det ska bli spännande att korsa gränsen i dessa nordliga trakter. 

TORNETRÄSK

BJÖRKLIDEN

Dags för lunch innan vi åker in i Norge. Vi ska beskåda Lapporten. Men den vill inte visa sig, regndimman hänger ner över den berömda utsikten så vi bara gissar hur det skulle te sig. Liiite hjälp på traven får vi när vi jämför med alla vykort som säljs. (Skickar folk vykort? Trodde det vara bara jag...) 

NU BÖRJAR DET....

Vi har kommit till Norge och nu åker vi ut mot Västerålen, norr om Lofoten. Glasspaus och bensträck i Bjerkvik, sen åker vi för att hitta ett lämpligt ställe att ställa bobilen på.

LÖDINGEN

Vi pausar i Lödingen, en liten fin ort på Hinnöya, lagom avstamp för en sightseeingdag innan stora valsafaridagen.

Vi upptäcker att vi bott här förr och minns att det var en jättebra pizzeria här. Vi promenerar dit och blir inte besvikna den här gången heller. (Att det är en bra pizzeria avgör jag, som aldrig äter pizza utan alltid väljer nån sallad. Den man får här är inte ett hopkok av pizzatoppingar, den är vällagad och suveränt god.) Nästa dag ska vi rulla mot Svolvaer och tänker oss även vikingamuset Lofotr i byn Borg. 

LOFOTEN
vägvyer

SVOLVAER
Liten stadstur i Lofotens "huvudstad" och riktigt fin lunch på DuVerden på Hamnpromenaden.

MATBILD
Okej då. Ceasarsallad på DuVerden. 

BORG
Vi närmar oss vikingabyn

LOFOTR

Vi besöker Borg och vikingamuseet och tittar nere i den lilla hamnen där man kan få segla med ett vikingaskepp om man skulle få lust. Dock är kön lång och segelturen tar ett bra tag så vi avstår. 

VIKINGAHUSET PÅ BORG



VIKINGAR PÅ BORG

Efter att ha sett vikingar, torkade fiskar i klasar, vikingaskepp och diverse vapen och hantverk reser vi närmare Andenes där vi ska på valsafari nästa dag.

Vi hittar Gullesfjord camping på lagom avstånd från Andöya efter en vidunderligt naturskön resa. En camping som ligger nerbäddad mellan massiva fjäll och berg. 

VÄGVYER
på resan mot Andöya, nordligaste ön i Västerålenarkipelagen

ANDENES CAMPING

Vi har tur och får en plats på Andenes camping nästa dag. Eftersom vi ska på valsafari sent på eftermiddagen och inte väntas tillbaka in till land förrän på kvällen får vi lov att markera att denna stolpe är vår, med en liten handskriven lapp och silvertejp - bra det. Dessutom ställer vi ut ett litet bord och en stol så att alla ska ha klart för sig att här är det upptaget. 

VALSKELETT

Innan vi får gå på båten blir vi grundligt guidade i valarnas värld. Fyra guider som skötte engelska, tyska, italienska och norska försökte överrösta varandra inför sin lilla grupp. Bitvis gick det riktigt bra. Spännande att se vad man förhoppningsvis skulle möta, eller åtminstone få en skymt av, ute till havs.

DUKTIG GUIDE 

TILL HAVS
Japp, då börjar spaningen. Det blåser rejält och skeppet gungar. Några spyr i påsar och andra äter kex och soppa.

"DIVING!!!"

Vi har turen att stöta på fem kaskeloter och då får vi snabbt lära oss att när man ser en val rusar alla fram med sina kameror och väntar på guiderna som skriker när det blir dags för valen att dyka ner och man kan få se den där stjärtfenan och ana storheten på havsvidundret. 

ANDENES
Efter valsafarin och en god middag i husbilen går vi på upptäcktsfärd längs havet.

SISTA NATTEN I VÄSTERÅLEN OCH LOFOTEN NÄRMAR SIG

EN SISTA BILD FRÅN ANDENES

MOT LÖDINGEN IGEN
och färja mot fastlandet. 

FRÅN LÖDINGEN TILL BOGNES ÖVER OFOTFJORDEN

KRÅKMOTINDEN
Läskigt berg på vägen...

FAUSKE CAMPING
Nu är vi på väg till Bergen via riksväg 17, världens vackraste resa, som man säger.

RIKSVÄG 17, KYSTRIKSVEIEN LÄNGS HELGELANDSKUSTEN
Vägvyer

SVARTISEN

Europas lägst liggande glaciär skymtar i hettan. Holandsfjorden ser svalt grön ut och det skulle vara skönt att slänga sig i...

Vi svalkar oss med glass i stället. Och faktum är att alla de tunnlar vi passerar i Norge denna dag känns som ett andningshål i den osannolika värmen.

HOLANDSFJORDEN

KYSTRIKSVEIEN
Vi fortsätter längs Helgelandskusten. Bakom varje krök - ett nytt landskap.

NÅNSTANS VID EN FJORD...

Vi stoppar resandet för en paus vid vatten på en parkering och fricampar med god mat och dryck och vila för chaffisarna. Vi har passerat Kilboghamn och fjället i bakgrunden heter nog Bogfjellet, enligt vad vi gissar med hjälp av en karta. 

PAUSBILD

Vi tar oss en funderare och lämnar Kystriksveien för att ta den något snabbare E6an. Detta för att vi ska komma till Bergen lite tidigare och kunna spendera några dagar där. Vi vill hinna så mycket som möjligt... Vi kör till Vikhammer norr om Trondheim och övernattar. Då har vi ännu inte en aning om äventyret Jotunheimen när vi ställer in GPSen på snabbaste väg...

DOVREFJELL

Efter att ha passerat Trondheim och Dombås börjar ett nytt äventyr som sagt. Nu ska vi åka över Jotunheimen...

"ta det lugnt ner från fjället..." meddelar han som bor i Bergen och väntar oss. "Det är lugnt!" skickar vi tillbaka utan att veta att vi ska ta oss fram på skrovliga småvägar i dimma och regn, låååångt från civilisationen.

FARDALVEGEN

Efter att ha kört i dimmiga (lika bra det med tanke på alla stup man slapp se) bergen och hoppats på rätt vägval när vi tvekat om GPSen visar även skoterleder och vandringsstigar kommer vi till en minitrollstig som leder oss ner till Övre Årdal. Bilar vi möter får backa. Om det går.

Bromsarna håller, tack och lov. Utmattade och lite darriga blir det matpaus och beslutet att övernatta på behändigt avstånd från Bergen, nånstans på platt mark.

BERGEN

Vi kommer till ett varmt och fuktigt Bergen och får veta att det är The Tall Ship Races i stan och packat med folk på Bryggen som ska titta på båtar och turista. Vi turistar vi med efter att ha blivit bjudna på lunch av Bergenvärden på fin restaurang. Nu ska vi stanna tre nätter. Turligt nog finns en bra ställplats för husbilar med lättsam möjlighet att ta sig till centrum med bybanan. Förutom umgänge med den Bergeninflyttade sonen ska vi njuta av värme, sol och god mat och en fantastisk stad. (Jo, det brukar ju regna som bekant, men inte när vi är här, så klart...) Bilder från Bergen:

SAEVERUDMONUMENTET

BRYGGEN

BLAND HUSEN PÅ BRYGGEN

FLÖYEN
Med utsikt över Bergen. Efter en halvtimme i kö i svidande sol var det ändå värt att åka upp hit för utsikt och iskall öl.

BYPARKEN

Vardagen kallar, dags att vända hemåt. 

Vi har bestämt oss för att ta vägen hem över Geiranger och Trollstigen.

Hejhopp!

ÖVERGÅNGSSTÄLLE FÖR GETTER

VÄGVYER
från fylkena Sogn och Fjordane och Möre och Romsdal

PÅ VÄG UPP, UPP, UPP...

GEIRANGER

GEIRANGERFJORDEN FRÅN ÖRNVÄGEN

Vi passerar Geiranger och att få en plats på campingen kunde man ju bara glömma. Vi satsar på att ta oss upp för Örnvägen och helst hitta en plats i skuggan.

GEIRANGER FRÅN ÖRNESVINGEN

GUDBRANDSJUVET
Vi hittar en fin camping i Valldal någon mil från Trollstigen och där stannar vi och tar sats inför sista natten i husbil.

VÄGVY
Mot Trollstigen

TROLLSTIGEN
framför fötterna. Nu ska vi köra ner i dalen efter glasspaus i den kvalmiga hettan som hänger kvar även här uppe.

NERE PÅ MARKEN IGEN.
Ja, då har vi passerat den fantastiska vägsträckan och följer älven Rauma mot Åndalsnes där vi ska stanna och titta på Europas högsta raka bergvägg. Huvva.

TROLLVEGGEN

TROLLVEGGEN

Nu har vi bara att åka hemåt. Det blir en tuff färd i värmen men trots en fin resa med många minnen och som alltid nöjda efter turer i Norge längtar vi efter våra egna sängar. Husbil är kul. Trångt, bekvämt, lyxigt, skumpigt och bullrigt. Nu har vi gjort den - resan vi planerade långt före jul. Som jag sa i början: rutten rekommenderas. Men ta en vecka till och åk hela Kystriksveien och stanna på Jotunheimen och laga mat eller nåt. 

Återkommer om ett annat äventyr.

//E