Nu börjar det brännas.

Nej, det var ingen bra rubrik.

Men jag har mycket att göra och känner stor irritation över att jag inte får vara hemma ett par veckor och bara göra klart det där jag måste. Typ allt.

Bränn inte ut dig, bara, mailade en kompis till mig.
Nä, jag tror inte jag gör det. Jag flyter mest ovanpå. Känns det som. Därför ska man inte skriva att det börjar brännas nu, för det kan misstolkas. Men det jag menade var att nu börjar jag plugga bild på universitetet och jag fattar inte riktigt att jag är där. Jag har knappt nosat på litteraturen, vet inte om jag minns var bildsalen ligger, minns inte hur man skriver en rapport, minns jag vad jag pluggade sist? Det kan ju vara bra, eftersom alla andra i gruppen, som började för en dryg månad sen, kommer att vara oerhört påloggade medan det var sex år sen jag var där sist. Don´t like. Men så är det.

Fördelen med att vara på plats intensivt är att det blir råplugga som gäller då man är där. Det gäller att inte hamna i samspråk med allt för många som ska gå och fika på Rutiga Duken hela tiden och sitta och prata skit i evigheter tills allt har stängt och bara krogen är öppen vilket inbjuder till en fortsättning till långt in på småtimmarna.... Så där kunde det vara. Jag blev medlurad flera gånger. Varför jag alltid hade med mig läxhögarna hem till Östersund igen. Det går inte nu. För nu ligger jobbhögarna kvar hemma och väntar. Ja, det kommer att bli ett hundår (vem hittade på det idiotiska uttrycket, Zingo?) med skola och skola i två olika bemärkelser. Men sen har jag det jag vill ha för att slåss i snålblåsten ifall det skulle behövas. Man vet aldrig i dessa tider.

Det finns ju en annan sida också: det är ju lite kul.

Jag skäms inte ett dugg att säga att det är lite kul att bo för sig själv heller, åka till havet kommer jag att hinna på fredag också. Det är ett måste innan hemresan.

Men hur som helst. Nu börjar det brännas, och jag funderar på hur det skulle vara att gå och skrota hemma, njuta av ingenting, skriva den där novellen som vi skulle göra, måla några akvareller till, titta noga på hösten. Och bara vara.
Det tänker jag mycket på.

Eva