Ja, tiden går ju...

Jesses, hur många gånger har jag inte tjatat om att tiden går?
Men nu blev det liksom bokstavligt eftersom Thomas fyllde 26 och David 28. Vart är denna värld på väg?

Ja, det vill säga, vart är MIN värld på väg? För det är ju jag som firar två söners födelsedagar (och känner sig förvånad över tidens gång och till slut inser att JAG är snart sextio. Hur fan kunde det komma sig?)


 Fast om man ska analysera sitt eget leverne:
Jag använder strumpbyxor (under jeansen - holy shit!)
Jag har lätt för att anlägga nån sorts pagefrisyr varje morgon (en multianvändbar plattång...)
Jag överväger att åka till Plantskolan för att köpa pelargonskott...

Ja, där ser man. Pojkarna fyller inte bara år på år. Jag blir en tant i samma takt och suckar där jag sitter i soffan med ipaden och skickar emoticons till en annan tant. Som sagt, vart är jag på väg?
/E

Året i bilder

God fortsättning på det nya. Jag ser tillbaka på det gamla och känner mig tacksam för att allt är så bra.

Januari 
Vi börjar året med en helkväll på Slingervägen med två ungdomar hemma och en som kommer och går 

under kvällen p g a sitt jobb. Trerätters och bingolotto får symbolisera det nya året som ska komma:

drömmar om resor och en fortsatt behaglig vardagstillvaro med familjen samlad till goda middagar då och då.

Februari

Mammorna fyller 84 och 94 under det här året.

Båda bor för sig själva och vi hjälper till med det vi kan när det behövs. En gofika hos farmor är inte helt fel.

Mars

Vårsolen tittar in, vi börjar förbereda oss för renovering av köket inför en kommande försäljning av huset.

Maken städar - med hatt på, för säkerhets skull. Eller bara för att det är kul.

Mars

David gör ett besök och vi kan samla ihop ett antal ungdomar i soffan på lite mys.

April

Krakow - en 25-årings presentresa. Vi får den äran att dela den med honom och Therese. 

Vi har en kunglig weekend med vackert vårväder och mycket god mat på fina restauranger. Sonens intresse för historia tar oss också till Auschwitz Birkenau.

April

Ett påminnelse om världens ondska. Ett viktigt besök.

Maj

Inspektion av trädgården i ett kyligt vårväder. Är det sista sommaren vi pysslar här nu?

Vem kommer att bo här? Måste vi ta bort stenarna som ligger synliga bakom friggisen innan grönskan breder ut sig och slukar allt.

Juni

En tradition ( med vissa avbrott och förflyttningar) sedan flera år tillbaka är att träffas på vår gård och grilla. Just den här kvällen skiner solen och man kan vara ute, tack och lov.

Juni

En iskall midsommar och hoppet om en utflykt med fika i gröngräset är långt borta. Vi tar en biltur runt Storsjön, med värme på bilsitsarna.

Juni

"Vi måste köra lite hoj, för snart ska vi ju ut på långtur..." säger maken och så fyller vi helger och kvällar med några mil på asfalt. Här tar vi en tur till Handöl. Nu kan man ana sommarvärme.

Juni-juli

Innan vi sätter oss på hojarna och styr västerut skapar vi nytt provisoriskt kök på altanen. Nu ska renoveringen av vårt gamla kök börja och golvet ska läggas medan vi är på semester. Det finns en viss mysfaktor med detta. Nu har hettan kommit och vi undrar om kylskåpet ska hålla.

Juli

Sommarens långtur på dryga 300 mil går till Bergen först för att besöka Staffan som visar oss stan med några kompisar.

Vi får uppleva Bergenklimat med regnskurar och solsken om vartannat. 

Juli

Eller så hänger vi på Staffans jobb. Inte helt fel i solen.

Juli

På hemvägen tar vi "svängen förbi" Danmark och tältar på danska västkusten under ett oherrans åskväder.

Juli

Hemkommen från hojsemester sätter vi igång med att montera nya köket. Vi tar en paus i hettan och hälsar på goa vänner i Valsjöbyn. Vi tillbringar en helg på brygga och i vatten med god mat och stor gästfrihet.

Juli-augusti

Storsjöyran lockar både våra egna ungdomar hem till stan men även andras. Huset fylls av partysugna glada människor som vill äta gomat på vår altan och umgås.

Augusti

"Ska vi inte ta en tur till? Typ Trollstigen?"

Bästa resan är den där som dyker upp som en idé några dagar innan den görs. Det kommer absolut att bli en repris.

Augusti

Hantverkarna EMEME lägger ner sin verkstad och tömmer lokalen. Det var kul så länge det varade och  här har vi delat kreativa idéer. Mot nya mål!

September

Hantverkarna far och son river kök i det hus vi så småningom ska flytta till. Det finns en viss vana nu så det går fort...

Oktober

Nu är det ett faktum att hösten har kommit och det är inte så lockande med hojturer längre. Vilken supersommar vi haft. Som vanligt...

November

I november har vi haft ett mulet lock över stan så länge att vi desperat tar bilen och åker undan det där grå taket bara för att tanka lite solsken en dag. 

November

Allhelgonahelgen bjuder på fest.

Familjen utökas med brorsans några dagar och Therese får ta hand om naglar och göra oss vackra.

December

Äntligen alla samlade igen. Jul i huset, alla ungdomar och en kamera på en pinne....

December

Therese får både börja och avsluta denna bildkrönika. Vad tänker hon på? Det är nyårsfest och vi har möjlighet att äta gott igen och umgås med våra nära och kära. Har vi några nyårslöften? Ja, ta vara på livet, ta hand om varandra och andra och glöm inte att stanna upp och fundera på hur bra vi har det just nu och hur vi ska jobba för att det ska fortsätta så. 

Gott nytt år.

//E.

Juldagen 2014

Julafton avprickad på livslinjen. Juldagen snart också.
Allt blev som det skulle bli, enligt tradition och önskemål. Jag vet inte riktigt vilkas önskemål mer än mina och makens. men hoppas på fler. Rent krasst.

Nåja, annars hade vi inte haft en sådan uppslutning. Det är sällan alla fyra ungar är samlade. Ungar var det länge sen de var, i och för sig, men för den skull är de inte av mindre vikt. Trots deras vuxenhet är de samma gamla ungar då de kommer hem, bara mer självgående.

Min nya situation i livet, som stöd åt gammal mor, gör att jag har fått ändra på en del saker och att det ska bli som man tänkt vet man aldrig. Det får i alla fall mig att fundera på det man tar för självklart i livet och hur det ska bli på den egna ålderns höst om man är ensam, Eller hur vi kommer att ha det om vi är två i tjugo-trettio år till, vilket man kan hoppas på. Friska, helst, tack.

Mamma är frisk men minnet är inte som förr. Igår skrattade hon ändå faktiskt då vi hämtade henne för julmiddag då hon glömt att det var julafton, trots att två barnbarn varit där någon timme tidigare och klätt granen. Vi skrattade också. Vad ska man annars göra?
"Det gör inget, nu får vi minnas åt dig", sa David tröstande och klappade sin mormor på armen när hon klagade över hur det blivit. Så självklart.

Jag tänker mycket på alla mina jular och känner tacksamhet. Skrattade lite år mig själv då jag hör mammas återkommande kommentarer om jularna eka i mitt eget huvud.
"...och så enhenn maten som dras ut och in, ut och in" när jag för femte gången på ett dygn dukar fram skinka och sill.
Jag tänker på mormor och hennes chokladkok då hon satt vid spisen med sleven i hand och hade ett öga på kastrullen och ett på oss. I vartenda skåp låg paket, inslagna i tomtepapper.
" Gå int in i kammarn!" sa hon barskt.
Och i förrgår var det jag som motade ut två vuxna barn som provade ta sig in i sovrummet för att låna badlakan.
"GÅ INTE IN DÄR!"
Bakom dörren stod oinslagna julklappar.

Vi käkade skinka, revbensspjäll, sill, lax, jansson, köttbullar och tjälknul. Någonstans provade jag att förändra något och frågade familjemedlemmar lite försiktigt vad var och en önskade på julbordet och att det var fritt fram för läckerheter som sushi och tibetansk biffpanna. Ett antal frågande ögon först, sedan, med skärpa i tonen, räknades samma saker upp som de växt upp med. (Lutfisken är tyvärr borta, uppenbarligen är det bara jag som gillar det. I hela världen?) Men varför ändra ett vinnande koncept? Suck. Fast jag lever ju av fisk och därför hamnade både blåbärssill och ingefärssill på bordet. Nya sorter - HAHA!

Julefriden har sänkt sig över oss just nu. Granen (fanns ingen tall i år, vilket kommer att som vanligt straffa sig med barr i bokhyllan till midsommar) doftar skog, juleljusen brinner i varje rum, till och med på toa, julegröten är äten och mamman var med på det också, piggare idag med julklappskoftan på, och alla ungdomar är samlade hos yngste brorsan för TVspelsmaraton innan middag.

Vad gjorde jag när jag var tjugofem på juldagen? Slappade i soffan hos mamma? Det ska jag ta reda på.
/E

God jul på dig!

Uppdatering

Jag skriver inte när livet är trögt. Det är det den här perioden.
Utvecklingssamtal med alla ungar, ingen snö, ryssar i Östersjön, lönesamtal med mig och chef, betyg, mammaservice med våra gamla, ..... för lite sömn och en tendens att resa bort om så bara över dan i stället för. Tro inte att livet är en dans på rosor bara för att jag bestämt mig för att ta vara på det. Men för er som frågade - här är jag igen. Oroa er inte, ungdomar, morsan är på g, både med jul och blogg igen, så ni vet. Jag behöver bara veva igång mig igen.

Uppdatering från den sista oktober. Varsågod.

Uppiggande novemberledighet med besök från Stockholm.
 Therese tar hand om händer och vi får koppla av i mörkret.

Kusiner i grått

Båtupptagning i november. Ingen is än på Näckten.

Novemberbarn, 23 år firas med sushi.
 Tjugo år sedan hon kom till oss...

November. Gräddklicken i periferin är Skutan och inget annat.

Fikastopp på nostalgibar i Hallen. En novembertur för att söka ljuset.

Badhusparken, december är här. Var är snön?

Moon Walk

Jag ägnar flera kvällar åt att rita. Funderar över livet.

Decembersol. Äntligen. Låååång frukost sen julshopping.

Julbollarna är på plats. När blir det julstämning?

Decemberkväll på stan.

Jo, hon hittade adventsstaken, den där gamla. Mossan är flamsäker nu för tiden.

Går barfota ut på altanen bara för att det går, december och där ligger mina stenar
som jag skulle måla på i somras.
Dom brukar snöa över, dom där stenarna jag samlar
varje år...

Skridskobanan fyller sin funktion fast klockan är tidig.

En längre promenad innan ett par butiksbesök och sen julbak. 

Vi hittade lite julstämning i Lövbergaparken....

Delar av familjen kräver mat i julruschen, andra delar vill bara använda spisen till kakor.
Då får vi äta ute - typ snabbmat. I soffan framför TV:n.

Medan kolan kokar dyker dom upp igen, tomtarna. Samma tomtar, men en ny varje år.
Fast den har inte kommit än. Kanske i morgon. Om jag hittar en affär som säljer rätt tomte.
Eller loppis. Jullov snart.
Återkommer.



//E.

Ensam hemma och en chiffonjé

Nu är jag så gammal att jag kan avslöja sådant som eventuellt kan ge mig en stämpel som knäpp. Varsågod. Vem bryr sig?

Jag har alltid gillat att vara ensam hemma en vardag. (Förutsatt att någon dyker upp under det närmsta dygnet, bör jag tillägga, för jag är ingen ensamvarg, även om jag lurat många att tro det.)

Men att säga hej till alla som går till sitt och sen bli kvar och lyssna på torsdagen eller tisdagen eller vad det är, det gillar jag och har alltid gjort. Ända sedan jag var tolv och fick vara hemma ensam om jag var förkyld. Det är som att få vara med om huset när det är tomt. Som att avslöja vad som sker när ingen är hemma. Hur ser det ut? Vad luktar det? Vad hörs? Oftast sitter jag alldeles stilla en stund och njuter. Det kan bli en lång stund. I morse blev det nästan en och en halv timme på en stol i köket.

Just det. Nu är det ute i cyberspace. Men som sagt, vem bryr sig.

Ja, och vad händer då sen efter att jag suttit stilla och tänkt, lyssnat och känt? Jo, det är då kreativiteten kommer. Oftast från det mest oväntade håll. Som till exempel denna morgon då jag så småningom bytte plats och masade mig in i sovrummet mest för att fundera vidare. Då drogs mina ögon till dammet på chiffonjén och jag förstod att dagen delvis måste bestå av en del justeringar i miljön. Typ dammtorkning och flyttning av prylar från en plats till en annan.

Med dammvippan i handen blev jag fast igen framför monstret jag ihärdigt försöker bli av med. Jag upptäckte så mycket saker som har med hela mitt liv att göra. Saker som bara legat där i flera år, en del av en slump, andra för att de bara ska vara där.

1. Bokmärken från barndomen - antikviteter som slutat lukta bokmärke.

2. Porslinsask i lila - enda minnet från min farmor.

3. Blått glastroll - födelsedagspresent av mamma. Hippies, flower power och lyckotroll...

4. Tennspegel - present lagom till sminkperioden. En vink om att det fanns en toalett(spegel) på sex

personer.

5. Glasfigur - present av en vän till minne av en magisk kväll med nyfångade rädisor.

6. Tavla på brudbukett - buketten bunden av bästa vän, tavlan målad av lillebror och äktenskapet ännu intakt.

7. Två barn - fotograferade av finaste "f-moffa". Älskade ungar i mormors trädgård. 

8. Fotobunt med minnen från en kreativ skrivargrupp - jag och Måddan överst. 

9. Foto av mammas sjuttioårspresent - en resa till gemensamt sommarparadis med klanen samlad i Rättvik.

10. Porslinslamm - en julklapp från en son som just  börjat handla presenter alldeles själv.

11. Ukulelen - makens start på en ny karriär som entertainer.

12. Ask med flugor och kragar - makens steg in i logevärlden.

Jag fattar att ni märker att det är en riktig egotripp. Men vi sparar olika saker, jag och maken. Nästa gång ska jag gå ut i nån av verkstäderna eller bodarna och se över andra milstolpar....

Sånt sysslar jag med en dag som denna. Och nu ska jag dammtorka möbelmonstret, läsa recept och planera fester medan solen lyser och huset ännu ligger bekvämt tillrättalagt bland höstlöven och suckar ljudligt varje gång jag byter rum.

/E

Den lila perioden

Jag pratade med E ikväll. Innan vi avslutade vårt telefonsamtal bestämde vi att vi skulle träffas snart "och prata gamla minnen", som vi ibland brukar säga för att vi ska få känna att vi är till åren. Och beter oss som ett par åldriga vänner.
"Det är tur man MINNS saker", sa hon.
"Vaddårå?" sa jag.
"Ja, lila hår, till exempel, hur kunde du bara glömma så VIKTIGA saker?" sa hon.

Ja, det handlade om en avundens suck när familjens prinsessa meddelade att hon tänkte färga håret lila. Jag önskade faktiskt att jag också fick ha ljuslila hår, pastell, alltså, och att det skulle bara vara lite ballt. Inte väcka bestörtning över hur en gammal kärring beter sig och till och med en som brukar ryta att det fattas en vuxenvärld. Min önskan, som jag spontant delade med ett hundratal andra i ett känt socialt forum, möttes av en rad glada kommentarer. Minns jag INGENTING? Jodå, plötsligt drog jag mig till minnes en händelse som jag brukar försöka gömma i nån vrå. Det är lite pinsamt, nämligen.

Jag har nämligen verkligen haft lila hår. Det är bara det att det inte alls var meningen (tror jag) och dessutom inte alls en sådan lilafärg som jag nu suckade efter. Jag kopplade inte det ena till det andra, så att säga.

Det var tidigt sjuttiotal och inte var det många som färgade hår blått, grönt, rosa eller lila. Möjligen till någon karneval, och då blev man uppmärksammad som en vågad händelse. Sen fanns det blåfärgade amerikanska damer, men det var ju i en annan värld och tidsålder. Själv höll jag mig till röda toner, vilket var helt ok. För att laborera med hårfärg - det gjorde jag! Jag älskade alla röda nyanser och provade allt som var nytt, det hette kastanj, koppar och mahogny.

En dag, mest troligt en fredag eller lördag eftersom jag gjorde en extra insats inför en festlig kväll, hittade jag en ny färg som hette Black Tulip. Så mörkröd ville jag vara! Sagt och gjort, hem och färga! Jag skulle hinna jobba några timmar också så det fanns inte mycket tid att vinka på.

Jag kan inte direkt beskriva hur glad och nöjd jag var när jag såg mig i spegeln sen. För jag fick panik! Den djuprödlila varelse som glodde tillbaka på mig, var det jag? Ja, uppenbarligen, för när det lila monstret skrek på mamma var det min röst som kom fram. Och när jag såg mamman i spegeln så var det då min, som stod där och frågade om jag riktigt klok, eller..?

Jag bönade och bad modern att hon skulle gå med på att jag sjukanmälde mig på jobbet, bara en endaste liten gång. Men hon stenvägrade. Aldrig i helskotta att jag skulle få skolka bara för att jag inte kunnat förutse vilken färg mitt hår skulle få. Hon tvingade iväg mig till jobbet. Och hur det var sen, det hör till hemligheterna. Men en del skratt och visk fick man stå ut med och det pratades om "min lila period".  Den som jag alldeles hade förträngt för nån vecka sen när en glad tjej färgat sitt långa hår ljuslila.

/E

Tänk er.....

Gråhösten

Jag tog och gjorde om gråhösten lite, jag. Man har väl rätt att skoja till det lite. Snart ska jag rita en barnbok, då behövs lite färgklickar som kittlar fantasin. Nu sa jag det igen. Det där om barnboken. Tänk om man måste skrida till verket. Bara för att folk förväntar sig nån form av actioooooooon.

Det är inte lätt när man vaknar och tror att världen är lila och sen minns att man bytte gardiner kvällen innan.
Kan det bero på höstförkylningen som gör hjärncellerna luddiga och fluffiga?

På andra sidan huset ser jag att guldet har ramlat till marken.
Bautabjörken har klätt av sig höstskruden.

Gråhösten ligger som ett lock över Frösöberget

Jag tänker att det vore fräscht om världen vore gul ibland. Särskilt en söndag om gråhösten.

Plötsligt ville jag känna på vintern. Tänker mig is och två timmars dagsljus mitt på dan.

Lila himmel. Ragnarök inom en nära framtid?

Det ser ut som om det smakar chilipeppar. Mmmmmmm...

Karamellslott? Disneyworld?

Fiket i parken i försommargrönska i stället. 

Även i Östersund låser man fast sin kärlek.

I ett enda slag försvann gråhösten. 

Fast här är den i alla fall, nu går den inte att undvika.
 Motorcyklar stallas in och det är LÅNGT till vår. Suck.

Landsvägen utsocknes.


/E