Jul

 Jag är nog en riktig julgris i alla fall. Man ska känna att det är jul både i munnen och i näsan. Det ska synas med glitter och röda tomtar. Julgardiner, gran och girlander. Kakor, choklad och doften av hyacinter och griljerad skinka. Och i hallen ska man snubbla över massor av skor. Boet ska vara fullt av nära och kära på besök. Kakburken ska vara länsad innan man hunnit stänga den.

Och julklapparnas vara eller inte vara, som sagt, jag tycker nog det är mest för det minsta. Men ska man nu ändå hålla fast vid det så okej. Då får det bli mer symboliskt, typ lite choklad eller ett vackert ljus. I alla fall är det vad jag klämt i ungarna. Det funkar nästan. Men någon gång ibland poängterar jag böckers betydelse för mänsklighetens överlevnad i det stora och våra inte resor i det lilla. Det har liksom gått upp ett ljus för våra ungar, i alla fall grabbarna. Alla läser mycket och denna jul hamnade ett rejält boktorn var framför mig och maken då vi öppnat klart alla paket. Tacksamt tog jag min hög under armen och gick till sovrummet efter julkvällens slut. 

Jag har sett ett citat på Facebook som jag delar ibland. Jag vet inte om det är sant eller inte men väljer att tro att det är på riktigt:

"In Iceland books are exchanged on Christmas Eve, then the tradition is to spend the rest of the night reading and eating chocolate..." (Brooke Hampton). 

Vi fick choklad också. Så de har nog kikat på Fejan, sett och förstått. Sen lade sig lugnet över huset här på Tegelbruksvägen.  Böcker, choklad, en och annan film och där emellan hundpromenader (tack, hund, för att vi rör på oss utomhus!). Det här lugnet är inget särskilt nytt för en pensionär, jag kan ju bestämma själv över tiden. Men det är något extra över dagarna mellan jul och nyår. Något som suttit i sedan barndomen är uppfattningen eller kanske känslan av att huset levde. Efter julaftonen kändes det alltid  som om huset släppte ur sig en lååång suck av lättnad och lade sig till rätta för att vila med familjen i sitt sköte. Som om det rullade ihop sig om oss och andades lugna djupa tag med oss människor, som vaggades med i rytmen. Huset var varmt och mysigt, luktade gott och släppte ifrån sig små ljud då och då. Som en avlägsen röst från undervåningen där någon talade i telefon, eller någon som borstade bort snö från bron, en källardörr som stängdes när någon hämtat något gott... Allt medan man kurade på sängen i sitt hörn och läste och läste och läste i julklappsböckerna. 

Det här hände bara kring jul. Mina fantasier om huset, alltså. Lite av den stämningen kom för mig nu, då några av våra julfirare drog iväg på andra äventyr och vi gamlingar blev kvar i soffhörnet med boktraven och TVn och kaffet och chokladen.

Jahapp, snart är julförtrollningen över och nyåret tar vid. Och jag kommer att sluta tänka i rött och går över till grått och blått. Det funkar så inuti mig. Jag har en annan egenhet också, men den tar vi nästa gång. 

God fortsättning!

/E.

Den lille som kramar tomten lite, undrar om han kände av hur huset slöt sig om honom sen, när han öppnat alla paket, sovit och sen smugit till sin mormors säng om morgonen och låg och myste...