Jag försöker få ordning på all ledig tid. Visserligen har jag nåt strövikariat på skolan men nu är pensionärslivet igång på riktigt. Men då kan man slippa skynda på med vårstädningen.
-Jag har hört att det ska vara effektivt att städa ETT rum i taget ordentligt, sa jag till maken. Inte försöka göra hela huset på en gång och fuska ju närmare slutet av orken man kommer. Då kan man exempelvis börja med sovrummet och sen vila ett par dagar innan man tar ett annat rum.
-Hnmhn... fick jag till svar. Svårtolkat. Han "sa" nog att det var en bra ide och att jag gör som jag vill som vanligt bara han får bestämma över garaget.
Min tanke var annars att vi skulle hjälpas åt. Han måste flytta stora byrån i sovrummet, där jag tänkte börja. Det är en jättekoloss från Ikea med självstängande lådor att först klämma sig i och sen knappt orka dra ut. Inte en sån trevlig liten träbyrå som alla hade förr, som man bara skuvar runt på golvet vid behov. Sen behöver man ju också gå igenom garderober och linneskåp. Ordentlig skulle jag vara. Trappstege och olika dammsugarmunstycken togs fram.
Maken hade gått upp i rök på ett märkligt sätt så jag satte igång med sängen. Rev ut allt, öppnade fönstret, vädrade täcken, och baxade dubbelmadrassen åt sidan så jag kunde sära på de två sängarna. Sen var det bara att bita ihop och hämta hatobjektet - dammsugaren!
När jag städar brukar jag kasta alla saker åt sidan och få extremt lite golvyta att vara på i ett redan rätt litet hus. Att då få till en någorlunda smidig dammsugning med en gammal gedigen Elektrolux Ultra Silencer är som ett skämt. Och om man dessutom redan starkt ogillar dammsugare blir inget enklare. Nå, jag baxade in apparaten mellan sängar och madrasser och brandsläckare och trappstege och sängben, dessa jävla sängben som den ALLTID fastnar i! Och VARFÖR var det så mycket grejer i vägen??? Redan innan jag var framme hade jag rytit flera gånger åt den idiotiska apparaten. Ryckt i kopplet och kommenderat "loss"! Eller ja, ryckte i slangen. Den lyssnade i alla fall inte på mig. Jag trängde till slut in mig och dammsugaren mellan sängarna och satte igång att suga damm av sängar, golvlister, madrasser och sänggavel. Hela tiden ursinnig på den klumpiga och orörliga apparaten som fastnade i sängben, nån kudde eller helt enkelt sög sig fast i gardinen. När jag till slut, genomsvettig, var klar skulle jag ta mig tillbaka mellan sängarna och då stod dammsugaren där i vägen och surrade ( eller surrar, den vrålar, "ultra silence", kyss mig där bak!).
-Backa! gallskrek jag, men den stod kvar. Till slut, efter att ha slitit i snabeln några gånger, tog jag den i nackskinnet och hävde den hårdhänt upp på sängen så min väg framåt blev fri.
När sängarna var på plats igen och jag kunde slappna av liiiite och ge mig på resten tyckte jag lite synd om dammsugaren. Jag önskade att jag hade någon liten belöning i fickan men den fick nöja sig med en klapp. Den fick hoppa ner på golvet igen och jag satte ihop slangen med elementmunstycket. Under tiden jag manövrerade dammsugaren bort mot elementet fastnade den i en stol, sög in en strumpa och sen gardinen igen och då fick jag spel och gormade att det var då väl själva... Och i och med mitt yviga kroppsspråk råkade jag knuffa ut täckena och kuddarna som hängde på fönsterblecket. Det regnade ute. Jag var instängd med en galen dammsugare som inte släppte förbi mig i det pyttelilla och trånga sovrummet där allt står i vägen. Jag övervägde starkt att hoppa ut genom fönstret själv, men skonade grannar och annat löst folk som rörde sig gatan.
Jaha. Även den dagen tog slut. Sängen och golvet i sovrummet var städat. Täcken och kuddar förvånansvärt torra, dammsugarslangen något ytterligare uttöjd och själva apparaten instängd i städskrubben.
- Plats! gallskrek jag som vanligt åt den. Den lydde. Och lyder än. Resten tar vi om nån vecka, städa lite åt gången var det.
/E.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar