Rapport från mitt huvud.

Onsdagen och torsdagen tillbringade jag i stan. Fryshuset var här och höll i en jättestor inspirationskurs/träff för alla som jobbade med och för ungdomar. Oerhört bra tänk, hoppas det inspirerade också. Eller gäspar fortfarande vuxenvärlden och tycker att det enda ungarna ska tänka på är att ta av sig mössan, dra upp byxorna och ta dom där förbenade lurarna från öronen? Jag anar att det för alltid kommer att finnas vuxna som inte kan skilja på vettig fostran och besserwisserstuket. Nåja, Sur-Eva låter visa sig här i min positiva blogg, men det KANSKE slutar bra, så häng kvar.

Innan jag klev in på konferensen tillsammans med två representativa Ungdomar, så var jag inte så säker på vad Fryshuset ville, egentligen. Inte i den här lilla stan. Men det visade sig ju snart. Tyvärr var som vanligt inte länets alla politiker och beslutsfattare där, men dom har ju annat och göra. Dessutom saknar jag ett bautareportage i båda tidningarna om vad som skedde på Folkets Hus under två dagar. Med bakgrund, nulägesrapport med svidande fakta och innovativa framtidsidéer. Men nä, icke det. Förhoppningsvis, men även bevisligen, fanns där en skock "rätta" personer som kan föra inspirationen vidare till rätt forum.

Fryshuset är för mig en bit av Stockholm och en semester minns jag särskilt tydligt. För älstingen, som då var i början av tonårstiden, hägrade Fryshuset som en Lyckostad ovan molnen. Där fanns nämligen Världens Största Skejtpark. (Begreppet "världen" hade innebörden "du-fattar-inte-hur-viktigt-det-är-storlek".) Så vi åkte dit. Och satt. Och hängde. Och väntade. Sonen skejtade på, lyckligt och skickligt balanserande, det var grabs, grinds, flips och olliesar och vi som stod bredvid blev som robotar där våra huvuden rörde sig som på en tennismatch allt eftersom skejtare rullade på mellan ramperna. Och ljudet. Det där ljudet kan jag framkalla när som helst - det är för mig tecken på något roligt och en fantastiskt händelserik period i livet. Och så kom hip-hopen in i våra liv. Världens största och starkaste ungdomsrörelse. Som har funnits i snart en mansålder och som hela tiden växer. Jag bara säger det. Som av en händelse.

Det är fascinerande att arbeta med ungdomar, särskilt sen man lämnat den turbulenta tiden själv men har den i minnet och dessutom har egna ungar som försett en med en del nyheter och tillskott i kunskapskällan. Det gäller att vara nyfiken och fråga. Ungdomar vill berätta och visa, trendsättare för hela samhället som dom är. Undrar vad vi var för trendsättare? Ser mig själv på dans. I början välmejkad med brun-utan-sol-gul hud, vitrosa läppglans från Rimmel - fanns på ICA i Åre - och höftbrallor i gabardin, vida som två separata långkjolar. Vad tillhörde vi? Flower power var så avlägset, det var mer peace-märken och sammetsaffischer på svartlånghåriga musiker med svarta pilotglasögon. Lite diffust, svårt att säga vad man tillhörde. Ja, i smyg tillhörde jag ju tidigt all jordens hojåkare men jag var nog fostrad att intet röja. Fostrad inte bara av hem och hut utan även av omgivningen. Det finns personer som skulle ha skrattat ihjäl sig. Snacka om roller!!!

Roller, ja. Naturligtvis pratades det på Fryshusmötet också om roller och vem man är. Inte minst nu då en stor del av alla umgängen är flyttade till internet. Alla forum för möten mellan människor och den skrivarglädje som finns nu. (Härligt för en svensklärare, för att inte tala om bildlärarn...). Vi pratade om roller i det sammanhanget. Alla har en roll, ni vet, en hemma, en på jobbet eller i plugget, en bland kompisarna, en när man är med den man älskar. Ja, känn efter, ni vet vad jag menar. Frågan är när man är sig själv innerst inne. Naken framför spegeln i badrummet? Nä, inte riktigt. Det var intressant. För jag kom på den förlösande sanningen om mig själv. Jag är mig själv helt utan rollspel när jag skriver. Just nu. Och då vill jag bara säga att jag är med i ett stort antal mötesplatser, inte minst som vuxen bland unga, hur ska man annars kunna veta?

Va skönt! Jag har alltid undrat vem jag EGENTLIGEN är. Då menar jag inte att roller innebär oärlighet och förljugenhet. Alla har roller, alla SKA ha roller för annars passar vi inte in i omvärlden. Det kallas flexibilitet. En viktig egenskap.

När jag skriver behöver jag inte se ut på ett visst sätt, ingen ser mig. Jag säger vad jag tänker och tycker, jag kan anta den röst och sinnesstämning jag för stunden har lust till, vilken lyx. Och lessnar lyssnaren läser man inte. Men ett är då säkert, jag är mig själv.

Som sagt, rapport från mitt huvud en söndagmorgon i januari. Pusshej.

Trendsättare i Boden -75, slitigt mellan rollerna som flickvän och bortlängtare.

Bild.

Nån fler än jag som ser småfolket?

Gran Ut.

Slängde ut granen. Dammsög barr, storstädade hus (mellanvåning), mätte ljustid (jodå, Leif, det stämmer, mer än 44 minuter längre dag sen Stora Vändardagen!), satte upp små lampor här och var, hittade stereoanläggning sen 81, spelade LP (elev frågade i fredags vad LP var för något, konstigt ord hon hittat i text), skurade vardagsrum till Peps Blodsband och naturligtvis John Fogerty, passade på att dammsuga lite på altan iklädd endast linne (javafan, man måste ju känna på VÅRluften), lagade tacopaj (lax till mig) och nu sitter jag här och livet leker ju. Livet är NU. Inse det.
Puss o kram!

Inga kommentarer.

Tragedi i blått

Hej

Det här är en blogg som har fokus på tillvarons guldkant. Guldkanter, förresten, det finns en hel del att njuta av. Trots att det här ska skrivas om det glada och positiva i tillvaron kommer nu ett undantag. Sätt er. Det är tragiskt. Slutet är nära.

Min hyacint har dött. Den begick självmord i morse vid fyratiden genom att kasta sig utför stupet från fönstret till hundskålen. I fallet bröt den nacken på tre ställen. Det torde ha varit en snabb och relativt smärtfri död. Hopppas jag. Men en sorg och olycka kommer sällan ensam. Så därför förvånades jag icke över att de två systerhyacinterna samtidigt gav upp. De tappade liksom form och färg, blev hotfullt svartblåa, slutade lukta jul och övergick till att sprida en besk odör omkring sig. Vilket i sin tur bidrog till att de fick begravas samtidigt som sin syster. En kort ceremoni och julen är över.
That´s it.

När tårarna torkat, hundskålen var diskad, det gapande glappet på fönsterbrädan fyllt med ljusstakar gick jag med tunga steg in i vardagsrummet. Vågade knappt titta på Granen. Men se där! Den barrar inte alltför mycket ännu, doftar julgran och står snällt kvar förankrad i fönsterhaken. Ser ut att trivas (vilket den borde, med tanke på att sockerskålen snart är länsad!), dock utan att skjuta skott, vilket vi ibland förväntar oss med tanke på all kärlek som slösas. I fjol hade granen fått tillökning och det var nära att den fick vara kvar till vårens intåg innan vi besinnade oss och avbröt den yviga tilväxten av skog i vårt vardagsrum.

Men hyacinterna. Ett jultecken om något. Jag brukar jaga de som åtminstone släpper LITE lukt ifrån sig för att frammana den där speciella julkänslan från decennier bakåt. Ofta har jag försäkrat mig om att de ska räcka så det blir hyacinter i tre omgångar från advent till jul. Och nu är det över - snyfffft....Jaha.


På bordet står en liten uppkäftig porslinsfågel och glor på mig.
"Gör nåt!" ser den ut att säga. Så jag beslutar mig för att laga spaghetti med ostsås och mozarellasallad, måla vidare på årstidstavlan och läsa en bok jag fått låna av yngstingen. Life goes on, eller hur. Vad är väl en sketen hyacint? Det blir jul i år igen. Snart.
Kramar till alla som vill.

Årskrönika i 29 bilder från Slingervägen. Och några ord om hur bra vi har det.

Januari 2008 - Fotograferar och målar blå bilder. Söker ljuset, försöker hitta roliga saker att göra. Fester för våra två januaribarn blir det dock! Dessutom har mamma som tradition att fira januaris slut med gräddtårta. Bra idé, den vill vi föra vidare!



Januari - David och Thomas har tröttnat på julmaten och lagar egen grabbfrukost på ägg och skinka.



Februari 2008 - Förundras över hur staden lyckas festa till det då och då, och hur mycket det finns att gå på och uppleva om man vill!



Mars 2008 - Korta promenader i marssolen med trasigt knä varvas med stillasittande måleri och läsning. Från Frösöbackarna ser jag Skutan i horisonten och längtar hem. Så vi åker en sväng.



Mars - Bodde jag här? Besöket ger upphov till skrividéer. Hälsar på goda vänner och släktingar.



April 2008 - Åker till Norrbotten för att köra omkring möbler för våra söners räkning. Det flyttas och släpas hit och dit. Det blir en kul resa, sällskap och hjälp får vi av dotter och pojkvän. Ja, det är inte vi som välkomnas med detta massuppbåd på stationen i Boden, även om man nu naturligtvis kan tro det, utan det är Brolle som råkar komma hem samtidigt...



April - Valborgsmässoafton i Luleå, det är mycket sent och vi ska hämta Staffan på jobbet. Vi har ägnat några dagar åt att släpa möbler och prylar mellan Luleå och Boden, besökt favvoloppisarna och fyndat som vanligt, allt från soffor till plåtaskar. Storebrorsorna ska på samma Valborgsfest i Boden. Therese och Pontus inviger Davids nya lya i Lule och vi gamlingar kryper in på Vandrarhemmet i Boden som vanligt efter att ha tittat in på festen och sagt hej och kramat söner och kompisar.



Maj 2008 - Det börjar våras på allvar och nu är hojsäsongen igång! Tommy hälsar på, Therese provar hans underverk.



Juni 2008 - Thomas tar studenten och familjen har sålunda ännu en kock att skryta med. Som vanligt när vi har student är himlen klarblå, solen steker och livet leker och vi har balkongfest. En vecka kvar till sommarlovet - om det bara gick att konservera dessa timmar innan sommarlovet!



Juni - Therese lämnar grundskolan! Knappt har en fest avslutats förrän nästa tar vid.
Hon kommer att tillbringa sommaren med sin Pontus, sittandes på Piaggion med håret flaxande under hjälmen åker hon iväg. Det blir mindre tid att hänga med som spätta på min hoj.




Juni - Sommarlovet har börjat och jag har ingen lust att gå och lägga mig. Kvällssolen lyser på vårt blå hus, vi har suttit på brotrappan och funderat över hur vi ska lägga upp detta:
10 år sen vi flyttade in i huset.
25 år sen vi gifte oss.
En student och en "grundent", epoken grundskola är över.
Hur fira allt detta? Hm...



Juni - Högsäsong för motorcykelklubbens påhitt. Vi åker runt och fikar, umgås, delar vägtips och utflyktsmål. Somliga onsdagar är det mycket trångt på träffstället i Badhusparken och runt Hasse som har koll på fikat. Det roligaste med utflykterna tillsammans är inte bara körningen utan att vi är så otroligt välkomna överallt.



Juli 2008 - Mattmar, lite smågrått, vi får kaffe och underhållning när vi lite frusna kommertill Vaetabacken.



Juli - min privatmekaniker möblerar om i motorn. Det ska spinna, inte låta som en slagtröska. Och vi ska till Norge! Nu är det inte längre tal om att fira silverbröllop eller ha grillfest - vi ska meka och sen ska vi iväg.



Juli - Och så samlas dom, bröderna, för att gå på Yran. Det är inte så ofta vi har alla tre grabbarna hemma samtidigt. Ännu mer sällan de gör något tillsammans. Men den här kvällen ska det bli. Vi övriga hoppar över Yrankvällarna i år.



Juli - Men vi är desto mer med i feststämningen under dagarna. Alla dagar!



Juli - David och Danne har flyttat ut för att repa till spelningen på Paus. Vi går dit, fullt med ungdomar - fullt ös. Så kul!



Augusti 2008 - Äntligen! Att vakna vid havet, laga frukost medan man ligger i gräset och vickar på tårna...Motorcykelresan går via Härjedalen till Norges kust och norrut. Fast det finns stunder då inte ens fartvinden kan svalka oss. Med risk för att få en humla intryckt i bröstet åker jag så uppknäppt det går. Det är skönt att hoppa i havet efter några timmar på hojen.



Augusti - Skrivargruppen Gloria Mundi har sina årliga skrivardagar i Västjämtland. Denna gång bor vi på hotell Continental Inn i tre dagar. Skriver, pratar, samlar idéer och bara njuter och inspirerar oss. Ibland med lite godsaker, ibland med en promenad. Kanske njuter jag mest. Jag är på hemmaplan och bara det är inspirerande.



Augusti - Som sagt, en del promenader blir det. Jag vill oftast vara själv, det får man i min skrivargrupp, allt är tillåtet! Så jag tar med mig kamera och skrivbok och går hit. Hemligt ställe. Eller hur, Solan?



September 2008 - Vårt äppelträd har gett mycket frukt. Skolan är igång, saft- och syltperioden har börjat och kvällsturerna börjar lida mot sitt slut. Therese har börjat gymnasiet, David har flyttat hem och plötsligt är vi fem igen. Det är roligt med liv och rörelse i huset. The more the merrier.



September - En av de sista turerna på hojen innan kvällarna börjar bli för mörka. Vi åker längs vattnet till Lugnvik och Ås. Jag har börjat mobilisera krafterna inför mörker, kyla och is.



Oktober 2008 - Man kan ju alltid bjuda sig själv och omgivningen på bokbord. Detta gjorde jag långt innan jag blev svensklärare, så det så. Låna hem tjugo böcker, bara ta lite här och där på biblan, släng ut dom på bordet. Och se! Vad händer? Jo, det finns alltid något för alla. Fakta eller fiktion. Om inte annat kan det ju finnas bra bilder att titta på.



Oktober - Jag har bestämt mig för att gilla höst, mörker och kyla. Jag bestämmer mig för att vara glad för att vi är friska och bor där vi bor med alla våra årstider och färger och möjligheter. Till och med denna oktobermorgon lyser solen på vårt hus. Jag och doggen tar en rejäl tur. Det är bara drygt två månader till ljuset vänder åter...Hurra!



Oktober - det behöver städas och dammtorkas, höstfärgerna ska in i huset med nya tyger och tillbehör. I fönstret står en glasfigur jag fått av en nära vän. Jag fick den i present en gång när jag var jättekär, som alltid när man är tonåring, och glasfiguren har följt med som en symbol för kärlek och vänskap på många olika plan genom livet.



November 2008 - Långpromenader med hunden. Om vi inte hade hund, skulle vi gå ut såhär då? frågar jag mannen. Han ser på mig och tror att det blir svårt, men möjligen kanske hustrun kan ersätta hunden..? No comments.



December 2008 - äntligen kommer vintern som den ska se ut! Till och med jag överväldigas av snödoft, blåvita nyanser, lagom kyla och frisk luft. Hela världen blir som ett julkort och det håller i sig i flera veckor och jag längtar till jul och röda och blå saker och tomtar och saffransbröd för att inte säga jullovet!



December - Klart för julklappsinslagning och lackning. Här ska hemligstämplas, här ska viskas och här ska lukta lack! Det är julafton i morgon!



Nyårsafton 2008-09 - En punkig ängel skapad av Therese. Och vi har haft nyårsfest och nu återstår några vilsamma dagar innan vårtermin och arbete tar över. Jag ska måla klart det jag har på gång, skriva klart det jag har på gång, bli av med min förkylning och fortsätta finna guldkorn i tillvaron.

Gott slut???

Jaha, här sitter jag halvmitt i natten och bakar pajer till nyåret. Det är mysigt.

Funderar över uttrycket Gott Slut. Kan ni vara så hjärtans urvänliga att sluta använda det? Tack.

Gott Slut låter som om man nalkas ett slut, vilket jag vägrar se. Jag nalkas ALLTID en början. Ja, ja, jag har också haft det där med kramar och tårar och hej o hå. Men har aldrig sagt Gott Slut, det har varit Gott Nytt...så varför hitta på ett uttryck som påtalar slutet. Vaddå slut? Det är väl för skönt att det går framåt? Året rullar på, den som vill ser en gräns för nya påhitt: banta, börja träna, sluta röka är vanligast. Sen har vi spara mera, planera bättre, bjuda hem gammelmomma en gång i veckan på middag. För att inte tala om att enbart äta ekologiskt närproducerat, köpa rättvisemärkt och varje vecka vända veckotidningar i affären man handlar mat, så att ingen ska se skvallerrubrikerna på framsidan och bli sugen att köpa skiten.

Ja, det är bara att välja av alla härliga nya saker man kan se framför sig! Själv ska jag se till att skriva en timme varje vecka (för lite, men jag är realist!), använda en söndag i månaden till att måla HELA dagen, simma två dagar i veckan, vare sig det är nationella prov i skolan eller fem föräldramöten inklusive angående mina egna barn. Sen ska vi bygga om verandan, (jag har en fantastisk idé om hur den ska inredas!), måla på lite färg där det behövs, renovera hallen, köpa nytt kök, klippa gräset en gång i veckan, åka till Stockholm, Boden och Oslo och så ska vi ha en mc-tur till Nordnorge. Jodå, så att...

Livet är till för att drömmas, kära läsare! Okej då, ifall det inte blir nåt nytt kök. Man måste ju ha nåt kvar till nästa nyår att besluta om. Märker ni uppmärksamma att det mesta handlar om sommarhalvåret? Ja, det kan inte hjälpas, jag längtar ihjäl mig trots att jag bestämt mig för att tänka rätt hyfsade tankar om is och snö. Sorry, Maud. Men mitt hem är juligt, as ever.

Tittar lite i dagböckerna från 68 till 71 för att se om jag hade önskningar eller löften inför forna nyår, men icke att jag hittar en enda en. Ja, det skulle i så fall vara den sida där det står att jag hoppas på ett lika kul år i plugget som det som var. Det, ni! Jag vet vad det beror på, kanske någon enstaka fler. Men annars så är det en av mina största hemligheter. Kul var det i alla fall.

Gott Nytt, alltså! Framåt!

Julafton, min femtioandra...

Julafton - alltid speciell.
Denna julafton inleddes kl 06 16 med ett brak - då vek sig granen. I och med detta regnade det glaskulerester och vatten över klapphögen. Och vi, trötta efter "klapplackarkvällen" tillika uppesittarkväll, kastade oss mer eller mindre i sömnen över julgåvor innehållande elektronik som icke fick dränkas. Vi jobbade i tysthet, maken och jag, dammsög, torkade golv och paket, rättade upp och klädde om granen med det som var kvar och gick i säng. (Doggen sov.) Själv sträckte jag under detta en sena i foten och blev handikappad på köpet. I morse klockan sju linkade jag upp och glodde på granen. Jodå, den var på väg igen, fast åt andra hålet, sakta men säkert, så jag band fast den i fönsterhaken med ett julsnöre. Nu står den där och vill slita sig, men tji fick den!

Snart har juldagen gått, jag har en förkylning att tampas med, en ond fot att linka på, en norsk bautakalkon i ugnen, ett presentkort att köpa gouachfärger för och ett att köpa en linneklänning för! Vi degar i soffan med världens goaste ungdomar och dagarna har blivit någon minut längre.

När jag var liten minns jag flera tillfällen då jag undrade över hur världen kunde fortsätta runt om som vanligt fast det var jul. Ja, MIN lilla värld, förstås. Hade jag haft samma vetskap som tio-tolvåring som jag har nu, hade tankarna och jämförelsen fått en annan dignitet...Men, tillbaka till det jag skulle säga.

Jag minns att jag sprang ner i källaren en julaftonskväll för att hämta något. Tänkte på att oljepannan surrade som vanligt, där hängde tvätten sen ett par dar tillbaka och där var myshörnan som jag och brorsan inrett tidigare under hösten, allt precis som vanligt. Som till vardags. FAST det var julafton!

Långt senare meddelade vår äldste grabb, då femton år, att han eventuellt skulle iväg och åka skoter efter att tomten varit hos oss. Det var några kompisar som skulle ut. VA? PÅ JULAFTON? Vilken hädelse, kunde skotrarna funka, förresten, det var ju jul? Nu blev det inget av, kanhända andra mammor och pappor också sa att det var en omöjlig dag att företaga sig annat än julklappsutdelning, äta, fika och mysa med familjen i det oändliga.

Ja, i går kväll infann sig detta igen, trots att jag ju varit inne på pensionat eller playa under jul. Helt plötsligt, när jag satt där i julklappshögen bland glada miner och belåtna grymtningar, kom jag på det där. Undrar om det är fler som tänker så? Hoppas det i alla fall. Hoppas det är många, för det bör ju i rimlighetens namn betyda att man har det rätt bra, om ni förstår vad jag menar. Mina tankar går till barn som våndas julen med fylla och bråk. Och härmed i min positiva blogg som ser allt från den ljusa sidan vill jag utdela universums största käftsmäll till er som super bort era barns jular. Om vi nu ska hålla oss till julen, bara...

God fortsättning!

Julhandel

Jag älskar att julhandla!
Hur det än är med julen så är det kul att gå i affärer med nära och kära och försöka hitta någon lämplig present som säger allt, kostar lagom och förhoppningsvis blir uppskattad. Svårt, ja, men så trevligt man har på vägen!

Jag och familjeprinsessan var ute på stan igår. Hela dagen. Det gällde att hitta rätt doft till Honom. Jag lotsade henne, som vis allvetande kvinna med åratal av erfarenheter kring herrparfymer, till rätt affär. Vi började sökningen. Luktade oss igenom ett par hyllor tills prinsessan klagade på illamående och huvudvärk.
- Den luktar ved! konstaterade hon surt till en enträgen expedit. Kan passa en skogslurk men inte min kille, tillade hon avsnoppande.

Hoppas inte expediten var ihop med en skogslurk. Men troligen inte, för hon log ljuvt och tålmodigt. Eller så var hon proffs. Eller så tänkte hon att inget går upp emot en skogslurk. Sunt, i så fall. Men det sa jag inte.

När barnen var små så hade vi alltid en lördag innan jul inbokad med barnvakt. Då visste vi att det gällde att göra klart alla julisar. Alla leksaksaffärer skulle besökas, för att inte glömma övriga butiker som kunde tänkas innehålla gåvor till våra äldre familjemedlemmar. Och allt skulle avslutas med ett kort besök på puben där vi skulle gå igenom våra inköp, fundera ut vad som fattades och huruvida moster Ofelia skulle föredra tofflor framför ett kilo getost eller vise versa. Och så gott som alltid ringde vi barnvakten och kollade att allt var väl och så gott som alltid hade en unge blivit sjuk och vi fick hasta hem. Men jul blev det. Och alla fick paket, då som nu. Vi handlade klart idag, fikade förstås i lugn och ro, det ska man, och sen åkte vi hem och gjorde pizza.

För övrigt kan jag inte låta bli att berätta om en dag på stan då älstingen var med, fyra år gammal. Då var det mellandagsrean som gällde, vantar skulle provas på ungen, därför var han med i kaoset. Lillebror var i vagnen och lillelillebror låg kvar i magen ett par veckor till, lyckligt ovetande om mellandagsreor och blöjbyten på överfulla fik. Farmor stod i kön, trettiofem personer efter sig, minst, och vi väntade snällt med lillen och vagnen en bit bort. Fyraåringen var som alltid mycket glad och livlig. Inspekterade kön som en general, stannade framför sin farmor och lyfte på hennes kjol.
- Har du fisit? sa den ljuslockige lille prinsen, högt och tydligt till den trettiofemhövdade köns stora glädje.
- Nää, konstaterade han själv, då farmodern inte tillräckligt snabbt fann sig. Sen gick han vidare på sin upptäcktsfärd i varuhuset.

Vi fick plötsligt bråttom att titta på slipsar, åt andra hållet. Men julkön hade väldigt roligt och farmor hade rosor på kinderna. Hade det varit idag hade jag nog gjort high-five med ungen. Men, men. Det tar tid att utvecklas och inse poängerna i livet.
Harebra, hörni. Tomten är på g.

Hallå!
I fall jag skulle missa att få iväg ett julkort till någon (inte för att jag vill glömma någon när och kär, utan för att jag har allt för många jag vill komma ihåg och så några till som jag inte riktigt känner men som behöver ett julkort, tror jag), så kommer här ett av mina egna. Från mig till dig!

Rulla dig i julen, frossa i girlanger och pjoller, baka en liten fruktkaka med suckat och hoppa över glöggen. Njut av att handla ett par julklappar, tag god tid på dig och fika nånstans. Släng dig i soffan, dammsug inte, läs ett kilo böcker och pussa på den som kommer närmast.

Välkommen på Nyårsbrakfesten, lillebror och familj, hoppas att det är lika vackert då som nu.

Utan traditioner stannar världen.

"När är det julklappsinslagning?" undrade 21-åringen.
Han planerade resan till Oslo och ta en sväng förbi Luleå på vägen hem. Jo, en omväg på sisådär 110 mil, men är man ändå på resande fot så varför inte... Men det var inte det, utan hans fråga. För man missar bara inte Stora Lackarkvällen, en viktig tradition i vår familj.
Kvällen innan julafton samlas alla med sina julklappar och sen ska det paketeras, tejpas, snöras, rosettas och rimmas i fall man vill och sen ska lacket dit och stämpeln med "God Jul" på. Det ska drickas glögg, ätas pepparkakor, julgranen ska kläs av den som inte får vara i köket för tillfället där hemligheterna finns.

Jo, det var som sagt en viktig punkt i livet att ta hänsyn till vid planerandet av resa utomlands. Modershjärtat blev varmt, ska jag erkänna.

Lika stor tradition som vi skapat oss kring detta är att det ska vara kaos dagen innan julafton. Jag och min man ska irra runt i panik för att hitta rätt gran, vi ska upptäcka att vi glömt köpa julklapp till Moster Hulda och den ska skickas per post, vi ska leta julängeln och undra om den kasserades förra året och vi ska göra tjälknul, skinka och inlagd sill. Inget får ske i förväg. Det är lika roligt varje gång! Det är mitt i allt detta vi brukar hamna på fiket och sitta läääänge och njuta av julledigheten... Lika roligt varje gång!

Jag tycker det är kul och mysigt med traditioner. Eller så är det tryggheten. Det är något djupt rotat i mig som växt vidare ut i vår familj. När jag var liten var det årets höjdpunkter, man längtade och visste vad som skulle komma. När något ändrades av naturliga skäl tog det ett par år att vänja om sig. Men grundtryggheten har alltid funnits. Kanske är det därför ingen riktigt tar mig på allvar då jag säger att vi kan väl fira årets jul på playan, va?

Undrar hur det skulle gå?
Edert traditionsfreak.

PS. Det funkar bra i år hittills, Maud, jag har julat till det, klarar mig bra, tycker att vintern är vacker. Och som goda vännen E-M bestämt sa: "Bor man här gillar man läget! Man gillar vintern! Man mår bra! Basta!" Hut går hem.