Små och stora förändringar i vardagen

Jag har ägnat morgontimmarna åt att proppa ner salt och piripiri och annat smått och gott i småburkar. Klippt till diskmedelsdrypande svampar och fyllt tvål och sololja i små flaskor. Sovsäckarna hänger på vädring och tältpinnarna har räknats. Jag brukar provsova i tältet ibland för att kolla om nåt eventuellt behöver förändras, (=inköpas) men i år anser jag mig veta vad som ska göras så jag hoppade över tältnatten på gården.

Mitt problem är att jag inte sover som man tydligen förväntas sova i en sovsäck. Jag breder ut mig åt alla håll, bokstavligen. Därför kommer jag allena att sova i en dubbelsovsäck. Skönt, då har vi löst det. Maken sover som man ska, d v s som en kåldolme. Eller rullád. Jag är mer åt spaghettihållet, armar och ben åt alla håll i enda röra.

Medan jag sysslar med detta tänker jag på mamma som brukar säga att hon inte fattar varför folk ger sig iväg till ställen där all vardaglig bekvämlighet är obefintlig och bara att få sig lite vatten kan kräva någon form av prestation mer än att vrida på en kran. Tja, jag tycker det är på ett ut ifall man åker till Rivieran och tar in på lyxhotell eller campar sig runt på vischan i ur och skur. Det handlar ju helt enkelt om att byta läge. Att testa nåt annat liv. Det är väl kul att bo på lyxhotell och bli servad av snygga betjänter, men jag har för mycket myror i brallan för det. Jag skulle bara bli gäralaus och det vore ingen hit.

Så jag fortsätter nog med detta. Charmen med att åka motorcykel innebär ju också att man måste tänka ett varv till och förbereda sig på långa promenader överallt. Har man en gång parkerat och låst fast allt på plats så tar man ju inte direkt hojen till affärn om det saknas mjölk eller mjällschampo. Eller om man vill på sightseeing. Man får gå. Stöket med hojåkandet är femtiåtta saker att ta på och av sig hela tiden. Parkerad är parkerad alltså. Vilket absolut inte är av ondo - man måste ju låta ändan omforma sig då och då mellan milen...

Och - jag ser fram emot att äta torrfoder!