Ta vara på livet! Rapport från Tegelbruksvägen: juni 2016

Månadsbloggning kräver koncentration. Det gäller att minnas vad som är värt att kommentera och det gäller att minnas att skriva i bloggen. Enda anledningen till att jag ännu har en blogg är några nära och kära som gärna vill se det som en kanal till det alexanderssonska hemmet.

Nåväl. Juni snart ut och juli in. ( Jag har ännu inte färdigställt min årstidstavla men den kommer också. På den ligger juli där november ligger på den där gamla skolaffischen som såg ut som en klocka. Den har påverkat mitt liv så till den milda grad att jag alltid sett augusti som starten på en lång och seg uppförsbacke. Det ska bli slut med det. Uppförsbacken ska vara en positiv stege med ljusaste tiden som avstamp. )

Så vilka glädjeämnen, sorger och blodtryckshöjare har jag då från juni?

Junis glada hurrarop: Frisk, fri och mat i glada vänners lag!

Vi är ännu friska och kliver upp ur sängen varje dag med ork att ta hand om oss själva och våra nära och kära. Vi väljer vad och hur och när vi vill äta och dricka och ser till att njuta av det också. Annars är väl juni ett enda glädjeskutt med det där ljuset jag ofta babblar om. Sommarnätter är inget mot sommarmornar. En promenad innan stan vaknar på allvar - lyx! Dessutom hade vi den goda smaken att starta upp månaden med några dagar i Stockholm och umgänge med alla mina hjärtan som finns där. Höjdpunkten var middagen på Elies libanesiska krog på söder. Stackars er som inte var där.

Junis besvikelse och ilska: äldreomsorgen och föräldrar utan ansvar.

När jag blir gammal vill jag ha färger och former omkring mig, musik och festligheter varje dag, möjligheter att delta i kulturella evenemang, både som åskådare och som aktiv deltagare. Hittills har jag bara sett tysta och öde lokaler. Det börjar kännas gruvsamt. Varför är det så? Gamla personer som ska ha det bästa av allt på ålderns höst. Inte känna att de är till besvär om det ska vara nåt extra förutom kyrkkaffet på söndag. Var är all musik? Kafferep? Finmiddagar? Lördagspub? Workshops med möjlighet till hantverk och umgänge? Var är färgerna? Var är skratten?

Dessutom, för att dra till med ytterligare blodtryckshöjare: Fjortisen som är med mamma i klädbutiken. Mamma frågar sin dotter om råd ifall hon passar i sommarjackan eller ej. Fjortisdottern vänder tuggummit fyra gånger och himlar med ögonen och säger: "men skit i det där och kom nu, du ser ändå ut som en hösäck vad du än har på dig..."
För mitt ryktes skull läxar jag inte upp fjortisen högljutt på plats. Eller mamman. Jag nöjer mig med att blänga med giftblickar på ungen och sen tänker jag att det är väl mamman som ska blängas på. Man får det man sår.

Visst, mina ungar har väl varit skitarga på mig också, men det skulle vara helt otänkbart att de skulle säga så till nån av oss eller varandra. Fyrfaldigt bu för denna upplevelse.

Vi fortsätter att göra roliga saker. Midsommar firades grundligt här för första gången sen tonåren då vi var på dans och ännu var ogängade. Vi drog till med gomiddag både två och tre dagar med nära och kära samlade och dessutom var jag och maken på midsommar på Jamtli (sist var 1989?) och insöp dragspelsljud och glada barnskratt. Det kanske mest beror på att vi överraskades med vackert och varmt väder detta år. Nå, allt var sig ju likt. Lindqvistarna i ny tappning bara.

Och annars: datorn står framme, resrutten dras upp, packningen ligger på hallgolvet och snart kommer rapport från en BMW.
Återkommer.
/E

Stortorget, Gamla stan. Japaner med selfiestick.
Notera kvinnan som generat ser sig om, hon kanske känner att vi fnissar bakom krukväxterna inne på fiket.