onsdag 29 september 2010

Onsdagens guldkorn måste väl vara maken...

...som klappar mig medlidsamt då jag säger att jag ska byta jobb och typ städa tåg eller nåt då jag haft en rejäl svacka på jobbet.
- Gör det du, säger han, själv ska jag köra hoj.

Och så förstår jag att han bestämt sig för att byta upp sig i motorcykelvärlden. Det är ju kul. Faktiskt riktigt bra. Det är nästan så bra att man för en stund kan tänka på nåt annat än det som är tungt att bära.

E.

tisdag 28 september 2010

Tisdagens guldkorn att jag...

...fortfarande har sandaler med illskärt nagellack på tårna!
/E.

Måndagens guldkorn är våra gallskrik....

....då vi blev vettskrämda av min mobil. Helt plötsligt började den spela högt (och jag menar HÖGT!!!) en av mina rocklåtar som ligger i ljudfilen. Både maken och jag skrek högt, tog oss för hjärtana och bestämde direkt att det kan vara på sin plats att skriva testamentet. Man vet ju inte om vi håller för dylika situationer en gång till.

Jo, vi skrattade också.... Senare.
//E.

söndag 26 september 2010

Söndagens guld är frosten...



... som kom i natt.

Dogg ville gå ut tidigt, som tur var för mig. Då får man se världen alldeles ensam och i total tystnad. Det är så på söndagsmornarna och för mig ter det sig alltid lika obegripligt. Vad GÖR staden vid sjutiden på söndagar? ALLT kan väl inte sova? Inte en enda liten bil hörs. Däremot rasslar det om lövet som faller till marken ett kvarter bort. Så tyst är det.

Medan hunden rafsar runt i frostiga löv i skogsplätten bredvid PC kommer helt plötsligt en bild för mig: en frostig backe bakom barndomshemmet.

Bakom vårt hus, med utsikt mot Åreskutan, fanns en äng som sluttade ner mot bäcken ganska brant. Jag minns glädjen över den första frosten, för den innebar skidföre på gräset. Eller glidföre, kanske man ska säga.

Vi hade inga tefat eller plastpulkor, eller så var dom undanstoppade längst upp under vedbodtaket i väntan på den verkliga vintern. Men vi fann på råd, jag och brorsan. Ett par rejäla korkmattebitar som så lägligt låg i vedboden blev fina surrogat och så marscherade vi iväg bakom huset.

Jag kan lova att det gick undan. Korkmatta på frost - det är fina grejer det. Trots min gröna ungdom minns jag att jag uppskattade att man kunde leka vinterlekar och bli kall om näsan och några timmar senare kunde man leta fina stenar på stranden. Fast jag minns också förargelsen när solen nådde backen och det började gå trögt utför.

Ja, sen går vi hem, jag och hunden, och jag kan inte låta bli att ta med kameran ut på altanen och ta bilder av morgonsol och frost. En fantastisk kombination. 
  /E.







Lördagens guldkorn var telefonsamtalet...

...en kvart in på lördagen med Staffans kompis, som från en skramlande tunnelbanevagn glatt berättade hur de tänkte fira hans födelsedag.
Oj, oj, va kul dom har, tänkte jag och minns andra t-baneresor i min ungdom. Då var man skräckslagen så fort klockan närmade sig tio för vi hade lärt oss att i Stockholms underjordiska värld var det livsfarligt kvällstid.

Jag har svårt att tänka mig att fem biffiga bodensare, skrålande på norrbottniska, ska tycka att det är läskigt. Månne är det tvärtom - kanske lägger nollåttorna benen på ryggen? Fniss.
//E.

lördag 25 september 2010

Fredagens guldkorn är...

...att det just är fredag. Och att jag åkte hem EN HEL TIMME tidigare för att ordna ett familjeparty.
//E

torsdag 23 september 2010

Torsdagens guldkorn är texten...

...som en av mina kämpande elever knåpat ihop.
Inlevelse! Engagemang! Poetiskt språk!
Japp. Defenitivt dagens höjdare.

//E.

onsdag 22 september 2010

Onsdagens guldkorn är fotot...


... som föll ur en anteckningsbok då jag dammade en hylla. Det får tala för sig själv. Som ett tips kan jag säga att fotografen var jag.
Fniss.

E.

tisdag 21 september 2010

Tisdagens guldkorn är samtalet....

...med en kille i åttan som råkat göra ett misstag.
Tänk om alla vuxna människor på samma sätt kunde se sina misstag och vara villiga att rätta till det så fort som möjligt. Dessutom med en storsinthet och empati som är värd ett Fredspris. Då skulle världen se annorlunda ut.

Sådana guldkorn räddar min vardag många gånger.

//E.

måndag 20 september 2010

Måndagens guldkorn är ljusbrickan...

...som lyser upp varje middagsbord! Dessutom med ljus från kära skrivarvänner - man blir ju skrivsugen bara man ser detta!
/E.

söndag 19 september 2010

Söndagens guldkorn är hallonen...

...jag hittade bakom friggisen. Tre stora, klarröda bär, kvarlämnade av trastarna som troligen partajat värre där bakom boden. Svartvinbärsbusken har jag nämligen skänkt till fåglarna då den inte har varit särskilt produktiv i år. Det beror väl på åldern. Den ser ut att ha hängt med sen huset byggdes på femtiotalet. Dessutom har jag källaren och frysen tämligen full av bär sedan år tillbaka.

Hallonen har snärjt sig in i svartvinbärstjorvet och sprängt fram med rekordfart: två tjocka spröt växer mot himlen och ser ut som om de ägde halva världen. I fjol hade jag nog tio hallon... Tror att de fick pryda en tårta på farfars födelsedag.

Dagens fynd, mina vackra, röda bär, fick ta plats i en glasflaska tillsammans med en näve svarta vinbär och det ett litet pytteäpple från vårt äppelträd. Vatten fylldes på och det hela fick pryda middagsbordet tillika släcka törsten. Det var gott, ska jag säga! Tänk vad tre hallon kan göra!

//E.

lördag 18 september 2010

Lördagens guldkorn är den gröna...

...tillbringaren, karaffen eller vad det nu kallas. Ja, det är i alla fall en gammal grön grej jag hittade på loppis. Lördagen har gått i loppistecken, inklusive besöket på Svenssons fik på Frösön, så man riktigt kände sig som en gäst på femtiotalet. Därför var det helt rätt att köpa en gammal tillbringare i tjockt grönt porslin. Och den tänker jag ha som vinkaraff.

För övrigt lämnade den hemvändande sonen oss IGEN och anser sig numera vara stockholmare. Det är spännande hur allt rör sig i vår lilla värld.

//Morsan

fredag 17 september 2010

Fredagens guldkorn är alla skratt...

...som hördes i rådhuset idag när jag och mina kollegor jobbade. Och sushilunchen, ej att förglömma. Sushi, hörni, ett måste!

//E.

torsdag 16 september 2010

Torsdagens guldkorn är partidebatten...

...som mina elever hade idag.
Vissa stunder i skolan inser man att man har ett toppjobb och skulle aldrig byta det mot något annat. Vad vore livet utan kloka, roliga och kaxiga tonåringar?

//E.

onsdag 15 september 2010

Onsdagens guldkorn är biblioteket...

...som ska ha söndagsöppet efter nyår!


Jag blev verkligen lycklig ska jag säga er. Hur många söndagar har jag inte önskat att denna fantastiska guldgruva ska hålla öppet så man kan fylla sin tråkdag med inspiration och ett ökat flöde av välbefinnande i själen. Särskilt var det en period då kidsen var i busåldern och vi skulle ha behövt denna oas för att rulla oss i gratisäventyr för alla åldrar. Helst på söndagar, denna sega tid i veckan då världen liksom sov.

Dessutom tror jag att fler, som liksom jag, kan ha lite svårt för söndagar skulle hitta dit och kanske inse värdet av en stunds läsning i godan ro. Till och med finns möjligheten att lyssna på god musik under tiden, om man nu så önskar.

Ett tag försökte jag leka bibla själv hemmavid och åkte iväg med stora bagen. Sen gick jag omkring där bland hyllorna och fyllde en liten vagn med böcker slumpvis. Det var inte så noga vad det var, det fick bli en överraskning. Grejen var ju att detta var gratis och man kunde ju alltid rata allt och byta ut högen dagen efter. (Om denna nu inte var en söndag...)

Jag minns särskilt en gång, då jag i desperat galopp för att hinna innan biblioteket stängde, rev ner böcker i vagnen och kom hem med en bautabok om Galapagosöarna, en historiebok om finska vinterkriget och ett par böcker om konsten att duka ett bord. Där fanns också en bok som bland annat berättade hur man gör då man kysser någon och lite till, ett par böcker om foto, tror jag, och sen var det några romaner av författare jag aldrig hört talas om. Dessutom hade jag varvat barnhörnan så det fanns både Pettson och Mamma Mu och en seriebok med TinTin. Varför minns jag det? Jo, jag tog ett foto av bokhögen då den spreds ut på vardagsrumsbordet.

Det var på den tiden jag hade minst fyra unga boende hemma och jag vet att pussboken försvann in i något tonårsrum och att maken läste TinTin. Resten blev liggande framför soffan nån vecka och var det nån som tittade in måste man ha trott sig komma till en alldeles särdeles litterär familj.

Jaha? Och? Tja, jag läste Mamma Mu och Pettson femtio gånger och upptäckte något nytt varje gång i Sven Nordqvists fina bilder. Och så ritade jag en bild med inspiration från Galapagosboken.

Nu blir det inte ofta bokbord hemma men jag kan tänka mig att jag kurar i nån fåtölj på biblan åtskilliga aptråkiga söndagar i januari med ett minibokbord bredvid mig.

//E.

tisdag 14 september 2010

Tisdagens guldkorn är...

...naturligtvis den sovande sonen jag hittade i soffan när jag kom hem från jobbet.

Ett kvarts sekel har passerat. Men ändå ser jag saker jag sett i hela hans liv, ända sedan han låg på min mage och någon skrek "en pojke! Ser du det? En pojke!" Det är något särskilt som jag aldrig skulle kunna beskriva eller på något sätt förklara. Men antagligen delar jag det med andra mödrar.

Jag går direkt fram och luktar på honom. OK. Nu avslöjar jag något. Jag tycker om att lukta på mina barn och kommer att göra det tills dom är pensionärer om jag hänger med tills dess, vilket mycket väl kan hända. Det är bara det att nu tycker jag det är rätt ballt och struntar i om folk tycker jag är lite vrickad.

Han sover vidare och jag lagar mat. Det känns som att ha en fjäril i huset. Så har det varit länge. När man minst anar det flyger han iväg i en slingrande sicksackbana ut ur huset igen och bort mot nya idéer och upptåg, mot avlägsna mål som är summan av lösryckta drömmar han haft ett tag.

Alltid på väg, tänker jag. Han har varit på väg länge. Stannade bara nödvändigast hos oss under de år det behövdes för mat och fostran, sen drog han praktiskt taget och lämnade oss och de tre yngre med långa näsor.

Förundrade tittar vi på. Vi har sen länge slutat oroa oss på föräldravis, det där med alla frågor och funderingar om mat, kläder, jobb, hus och hem... Han har alltid fixat allt och det med ett stort leende och en sjujäkla livsglädje som smittar alla i hans närhet. Och som sagt, det händer att han dyker han upp. Som en färgrik fjäril i vårsolen.

Lyckliga oss!
//E.

måndag 13 september 2010

Måndag den 13 sep

Dagens guldkorn är...

...två stora, feta, guldiga klimpar: min skrivargrupp och all energi den ger och Staffans telefonsamtal om att han kommer hem i morgon.

söndag 12 september 2010

Söndag 12 sep

Dagens guldkorn:
Att vakna i en norsk liten kuststad...
Se att det är solsken och att höstfärgerna glöder. Första djupa andetaget på stugbron, veta att det är 24 mil hem, minst, men med lite planering ska vi nog lyckas förlänga den sträckan.

Lördag 11 sep

Dagens guldkorn:

Jag upptäckte att det var en mycket behaglig känsla att sätta sig på hojen och veta att den är min och att jag kan åka vart jag vill.

fredag 10 september 2010

Dagens guldkorn 10 september är...

...att jag lagar entrecote åt mekanikern som servar min hoj inför weekendmys i Norge.

Hela dagen har gått i ett grådis. Jag ogillar vit himmel. Jag vet inte varför, men troligen hänger det ihop med vinter och en allt för inbäddad och tyst värld. Dagen har dock bjudit på en hel del rofyllda stunder som värmer hjärtat. Endast två lektioner, varav en räckte hela förmiddagen nästan, den andra direkt efter lunch. Båda dessa möten med tonåringarna fyllde mig med en fredagsro jag saknat ett tag. Det var drama för en del och högläsning för en del och alltsammans maldes ner i lågmälda men djupa diskussioner på hög nivå. GILLA, säger jag bara.

Men till sist, det allra bästa är ändå en fredagseftermiddag när jobbveckan är slut.
Att få sitta tillsammans med sina närmaste och prata om livet i stort och smått. Äta gott och tända ljus - det är lycka det.
//E.

torsdag 9 september 2010

OKEJ - LYSSNA NU, JAG HAR EN IDÉ!

Somliga dagar i livet suger så mycket energi ur ens livsådra att man inte kan mer än sitta helt stilla på en stol framåt kvällen och lyssna på huvudvärken som vältrar sig runt innanför skallbenet.

Det är inte ofta det händer, men idag är en sån dag.

Jag är, som alla vet, en rätt gladlynt och positiv person i grunden som har bestämt mig för att se möjligheter och glädje i tillvaron hellre än att raskt hitta baksidan på medaljerna. Livet är inte en dans på rosor, men jag upprepar, man kan välja hur sur man vill vara om man är frisk och har mat för dagen, och dessutom råkar bo på en fredlig plätt på jorden. Tro inte att jag är glad som en solstråle jämt. Ånej, det finns andra dagar. Även om jag väljer att tiga ihjäl dessa och vänta ut det onda.

Idag är en fruktansvärt surmulen dag. En skitdag. Ja, det är en vanlig mörkblå torsdag i almanackan och vädret är ju inte det sämsta men det har inte hjälpt. Min ilska och frustration över hur elaka människor kan vara med varandra och hur hänsynslöst och oempatiskt och trångsynt och inbilskt en del uppträder, det tänder min ilska mer än något i världen. Och att vara förbannad en HEL dag, det tär på krafterna. Dessutom, och det här är det värsta, det innebär att jag SLÖSAT en hel dag på ilska och det har jag sannerligen inte råd med. Så nu har jag använt en timme till att hitta något jag blivit riktigt glad över idag och det har varit tufft, ska jag säga. Till slut lyckades jag i alla fall vända tanken (och kommer att sova något så när hyfsat?) och känner mig lite bättre till mods.

Det positiva jag hittade i dagen var min dotters kommentar vid middagsbordet då maken berättade att jag var inbjuden till en finare fest och jag mumlade nåt om ny kjol.
- På Hobbyboden finns det såna där nätstrumpor och sköterskedräkt till, lite halvporrigt, men...

Jag skrattade så jag skrek när jag tänkte mig in i det sällskap jag kommer att vara i. Made my day, alltså. Välsignade ungar.

Ja, och vad är då min idé?
Jo, det skulle vara att varje dag lägga in ett blogginlägg där jag berättar något som varit bra, kul, glädjande, uppiggande eller mysigt med just den dagen. Ibland längre inlägg, ibland bara korta fraser för att säga vad som varit bra. Det skulle förhoppningsvis få fler att tänka efter och ta vara på det roliga i livet. Inklusive mig själv. Och hösten kanske blir gladare och ljusare och det behöver jag.

Jag utmanar mig själv på en månad från och med idag.
Hörs i morron då. // E.

söndag 5 september 2010

Kort tur till Näckten


Bara för att återställa en del saker, gillra råttfälla och lite smått och gott. För övrigt kan jag inte se mig mätt på vatten.









/E.

När en ny årstid håller på att födas fram...

...blir jag alltid så trött. Det är som om jag själv är med och krystar. OK, liiiite lättare förlossningar har jag framåt vårvintern. Men ...