tisdag 30 juni 2015

Vi rör oss inte.

I alla fall inte inomhus.
Idag fick vi en skylt som vi har satt upp på huset. Säljes, står det. Inne är det fortfarande visningsfint. Eller nja, nästan. Det verkar som om vi börjar bo in oss igen efter flera veckors stretande mot "det perfekta hemmet". Det är oordning på filtarna i soffan, det står disk kvar på diskbänken tills någon orkar flytta på den, det hänger tvätt i tvättstugan och det finns (ve och fasa!) tandkrämsrester i handfatet. Dessutom är det nu ogräs i min nyplanterade lilla kryddträdgård (lugn - det rör sig om en plätt stor som en kaffebricka. Odla ska jag göra SEN. I växthus.)

Ja, det tyder på att vi får göra ett ryck igen inför nästa visning som är på måndag. Då har man en hel söndag på sig att pimpa om man vill.  Och det vill vi ju. Så många som möjligt ska begripa att de vill ha just detta hus. Helst igår.

I kväll styrde vi upp sommaren lite och tog en tur på nästa tio mil på hojen. Det luktar sommar, björklöv, skog och jord... I kväll körde jag med visiret öppet nästan hela tiden. Inte förrän i kväll har det känts som sommar på riktigt och jag fattar att vi har slitit rätt hårt sista tiden. Vi har också, trots mammorna som vi ser efter, tänkt oss en liten resa. Om man planerar bra kan man kanske åka en vecka. Livet ser ut så just nu. I övrigt är det stilla. Jag upplever en djup harmoni just nu. Eller är det vacuum innan något stort händer, vad det vara månde..?

Jag ritar rätt mycket och pennbudgeten är överskriden. Jag släpar mig lojt genom huset, promenerar strängt en timme varje dag, besöker mamma och ritar igen. Kör en sväng på hojen. Klipper lite gräs.
Väntar på något. Men harmonisk, Skönt.

Det är fortfarande ljust, solen lyser in i hallen och vi hänger i soffan. I morgon är det slut på juni.

/E

onsdag 17 juni 2015

Semester...

Det är mer än en månad sen som kontrakt skrevs och nu kommer huset ut på annons. Tonårshuset, som vi säger, vi som bott här under den perioden vi hade tonåringar. Nästa vecka ska vi kunna se huset i bild och hoppas på en köpare som tycker att hen har hittat drömhuset.

Själv vill jag bara iväg. Vid det här laget brukar vi ha en semesterrutt inplanerad. Det har vi inte i år av olika naturliga orsaker. Det känns konstigt. Det är ynka en och en halv timme sedan jag gick på ledighet och det känns inte som semester. Inte som sommar heller, för den delen, i denna rekordkyliga maj och juni. Min hoj står dock på gården, det är bara att åka. En oerhörd lyx. 

Den månad som gått har varit full av energikrävande händelser som naturligtvis har påverkat min okänsla av semester och sommarlov.

Förutom den vanliga arbetsbördan med betyg och bedömning tillkom en rundflytt av personal och arbetsplatser i huset, varför vi inte har avslutat med utvärderingar och arbetslagsmöten utan med ommöblering av mer gigantiskt slag. Oordning för mig som är traditionsnörd. 

Mamma har varit vissen och i mitten av maj gick min morbror bort, vilket inte bara vände upp och ner på världen för mamma utan även för oss anhöriga. Han var gammal och dog fridfullt. Men han var ju en central figur i familjen då jag växte upp. Dragspel och bilar och en oerhörd generositet är de tre ord jag kommer på just nu, när jag tänker på min morbror som hade en bekantskapskrets som var gigantisk. Det finns mycket att berätta, men det överlåter jag åt Enhenna att så småningom göra.

Förutom terminsavslut, dödsfall och vissen mor så har husstöket tagit mer på krafterna än vad jag trott. Bara utflytt av prylar inför fotografering och visning... Detta har även medfört att ett annat säkert semestermärke strukits: grillfesten. Som läget är nu blir det väl mest gravöl när huset säljs och champagne när det nya invigs. Och sånt är ju svårt att planera. 

Så, just nu sitter jag här vid köksbordet med datorn. Tittar på gatan som för sista gången haft förbitrillande studenter efter att Palmcrantzskolan stängts. Tittar på häcken som just börjat grönska i kylan och tittar på fåniga miniväxter som vi inhandlat på IKEA för att de ska passa in i visningspimpet. Kommer på att jag gillar att vara ensam hemma dagtid och att, som sagt, hojen står startklar utanför huset. 

På plussidan:(förutom hojen)
Det ÄR faktiskt sommarlov
Vi har ett fint hus att flytta till
Morsan är piggare
Ungarna är friska och glada och har jobb och bostäder
Jag ska skriva en barnbok. Och DET PROJEKTET SKA BLI MITT SOMMARJOBB! 

Mot penseln och pennan!
Återkommer. //E

Det här är MITT!

Allt ni ser här är mitt. Ja, faktiskt. Ibland far jag hit och tankar. Jag andas in något som jag alltid kommer att längta till. Ja, jag...