Det tar emot att skriva. Inombords råder full orkan. Det är hånfullheten, mobbingen, hatet, aggressiviteten och inskränktheten (=dumheten?) som påverkar mig mer än vanligt nu för tiden. I takt med sociala mediers framväxt har människans möjlighet att visa sina sämsta sidor växt så till den milda grad att inte ens i de tämligen beskedliga fb-grupper jag är med i går man säker. Odla i växthus, byta pelargoner eller tips på trix för hunden. När man minst anar det skjuts en elak kommentar från ingenstans till någon stackare som råkat ha en annan åsikt.
Jag undviker att sätta mina tankar i skrift mer än så här. Då skulle jag nog bli avstängd och blockerad både här och där. Men det påverkar mig mycket, det gnager och gnager. Idag har mest suttit på en stol och tomglott. Kanske håller jag på att bli rubbad på riktigt, jag menar mer än vanligt.
Vanligt, ja. Jag brukar göra något som bryter dysterheten, när jag blir så här. Till exempel brukar jag åka till urhemmet och gräva i jorden. Bokstavligen. Hos en vän, eller på kyrkogården. Känns som om jag gör en "reset" av mig själv då jag andas in luften från där allt började och jag minns vem jag är igen. Eller så blir det en biltur. Skit samma vart, miljöbyte någon mil bara. Gubben är alltid till tjänst fast vi minimerar åkandet så mycket det går.
Eller så kan man se precis allt som går att se om kungens firande av födelsedag och bröllopsdag och vad det nu är. Kungen och hans gäng, alla andra kungligheter som hälsade på, slott och middagar och vinkande till folket. Det var så himla befriande att sitta och glo på detta och tänka att allt är som vanligt. Stabilt. Drottningar och prinsessor har fortfarande hattar, dräkter och pumps. Ungarna onaturligt stillsamma och välputsade från skor till kalufs. Och så tänker jag att det är kulturhistoria, en länk bakåt i släktled som "alla" känner till och att det är helt obegripligt samtidigt. Tänk att födas till prins, att leva som en ovanlig hela sitt liv. Jaa, jag avundas inte. Men hur som helst. Det livade upp mitt mörker lite. Och vi hade en fin Valborgsmäss.
/E.
