söndag 27 mars 2016

Mars 2016

Ljuset har kommit tillbaka och en dryg månad har gått. Fortfarande blir jag lika förvånad och glatt överraskad då jag kliver upp på morgonen och går in i vårt ljusa fina allrum med kök i ena änden och soffgruppen i den andra. Som jag ville ha det.

Idag har vi åkt skidor i Svartsjöarna. Skönt. Det är inte så ofta vi åker på tur. Men nu när maken (tillfälligtvis?) bytt backen mot platta marken har jag sällskap och då blir det givetvis roligare. Vi skidade runt i skogen och jag påpekade två gånger att jag gillar att vara i skogen. Alltså, jag menar verkligen det. Skogens sus måste ju vara välgörande för alla själar?

Jag pratade med en elevs mamma för någon vecka sedan, efter att vi avhandlat utvecklingssamtalet. Vi kom in på ordet utbrändhet och stress. Vi suckade båda två och gjorde några halsbrytande uträkningar om hur illa det var ställt med oss, särskilt i den här delen av Sverige. Konstigt. Det borde inte vara så. Men vi kom in på mindfulnesskurser och antistressaktiviteter, bland annat målarböcker för vuxna som säljs snart i alla typer av butiker. (Till och med i souvenirbutiken...) Att sitta och stilla fylla i färg i redan förritade komplicerade mönster, att fylla färger i fjärilar, blommor och hus. Det är avslappnande..? Jag vet inte. För mig skulle det innebära samma sak som det innebär för en vän att promenera. "Planlöst irrande, va ska det va bra för?" sa hon när vi talade om att röra på fläsket med hjälp av raska promenader.

Jodå, jag vet. Jag hamnar alltid själv i ett meditativt tillstånd när jag ritar och målar. Jag är liksom inuti bilden. Det brukar vara jobbigt att kliva ur. Lite förvirrande. Desto mer avstressande tycker jag då att det är att vara i skogen. Eller på vattnet. Där det är som det är och alltid har varit. Ute. Helt enkelt. Det var länge sen vi umgicks med ryggsäck och termos, men det är speciellt att fika med gransus.

Dagarna går allt för fort framåt. Vi talar om födelsedagar (festplaner med grillar och tält), jämna år (anledning att fira!), motorcykelturer (jag vill åka till Bergen igen, över Danmark...), altanbygge (längtar efter plats för mååånga och låååånga middagar), mammor (dom har det bra tycker vi, och faktiskt orkade båda delta i påskmiddag hos oss)... och ibland halkar vi in på världsläget (och jag har bestämt mig för att undvika det ämnet här. Jag försöker ta vara på livet just nu. Överlevnadsstrategi).

I dagarna har jag planerat för tavlan till sovrummet och nu har jag delat idéer och tankar med maken. Parafras igen, som sagt. Var det landar är en hemlighet, men jag ska snart, om en halvtimme, med ena armen fösa undan allt på skrivbordet, breda ut underlaget, grundmåla och skissa. Sen så. Påsklovet är räddat. Fast i morgon vill jag åka en sväng till havet. Lycko oss som bor här! Trots att "alla" är utbrända och deprimerade och ritar i vuxenmålarböcker. Lite bilder från dagarna som gått:

Badhusparken - denna oas. För dagen klädd i vitt och blått och med otända kulörta lyktor runt skridskobanan.

Elevarbeten. Snöskulpturer i Badhusparken.

Vinter i stan

Och vintermorgon på Tegelbruksvägen.

Mormor dök upp från ingenstans i mitt skissblock. Hon påminde mig om hur det var tysta kvällar i de sista sommarsolstrålarna med bara fågelsång och styvmorsvioldoft som sällskap.

Påsk hos oss. Sparsamt men mysigt.

Hemma. Punkt.

Sixten. Ja, vi måste nog ha en hund. Sort kommer att kräva långa diskussioner. Men inte att. Vi lånade Sixten och njöt av morgonpromenader och hundlukt

Tulpantiden.

Ha det!
/E




När en ny årstid håller på att födas fram...

...blir jag alltid så trött. Det är som om jag själv är med och krystar. OK, liiiite lättare förlossningar har jag framåt vårvintern. Men ...