torsdag 25 januari 2018

LJUVLIGA VINTER!


Det trodde jag ALDRIG att jag skulle säga, men faktum är att jag har hittills älskat januari med hull och hår. Jag har skottat, jag har promenerat, jag har öppnat dörren bara på glänt och luktat på vintern. Till och med slängt mig i en snödriva när ingen såg. Jo, kanske grannen. Han hade i så fall den goda smaken att inte kommentera en 62-årig kärrings utsvävningar i villaträdgården. 

Jag minns vintrarna när man var liten. Då var det alltid minst en meter snö, alltid var man insnöad och måste skotta sig ut ett par kilomer och alltid var mamma arg på snön. Alltid var det minst 20 grader kallt och aldrig regnade det någonsin utom i Skåne. Det måste vara det. Alltså, den där igenkänningsfaktorn. Allt faller på plats igen. Det är på riktigt igen. Som det ska vara.

En kollega berättade att hans syrras ungar inte sett så mycket snö och dom var ändå stora nog att leka ute själva. Jovisst har vi haft en meter snö även på senare år men det har liksom regnat bort efter en vecka. Isen har legat på sjön ett par veckor sen har vinterisvägarna stängts igen och vinterparken har regnat bort nere vid stranden. Men nu har snön legat metertjock en dryg månad och jag fattar inte varför jag trivs. Asfalten är ju långt borta, liksom...

Men det måste ju vara, som sagt, att det är på riktigt igen. Så länge det nu varar....

/E














tisdag 9 januari 2018

Året som gick... eftertanke

Ja, nu har julgranen åkt ut och det är alltid med ett visst vemod. Men den helt enkelt tvärdog. Jodå, den hade fått vatten och förstklassig vård, men gick inte att rädda fram till Tjugondag Knut. Jag har ärvt mammas bok som alltid ligger i jullådan där man skriver några rader om hur julen varit och det viktigaste som hänt under året. Alltid lika kul att läsa och alltid lika kul att skriva. Att sammanfatta sitt år är också något jag tycker om att göra. Ofta tycker ju jag att tiden går så fort, men lika ofta blir jag påmind om att jag gjort och upplevt så mycket.


Det finns några dagar jag minns mest och som jag direkt kommer att tänka på:
När vi överraskade ett födelsedagsbarn, när vi parkerade motorcyklarna i en villaträdgård i polska Sopot där vi skulle bo, när vi flyttade mamma och när vi tog oss ut till Ön i Näkten efter åtskilliga års frånvaro. Faktiskt minns jag också den där dagen när jag plötsligt kom på att vi missat att fira vårt fyrtioåriga liv ihop. Jag kom på det för sent, maken såg frågande ut och sen släppte jag det. Men så här i efterskott grämer jag mig. Vilken fest vi skulle kunnat ha för att fira fyrtio års sällskap med den bästa! Nå, vi får ta förlovningsfyrtioårsjubiléet. Det är åtminstone ett fast datum med bevis ingraverat. Det där med när ett förhållande startar kan vara lite mer svävande. Tröstar jag mig med.,

Jag har inte gjort någon större förändring under året. Möjligen är jag mer medveten om min egen skörhet. Folk går in i väggen kors och tvärs omkring mig och det gör mig vaksam och orolig över vad vi håller på med.

Något jag känt mig stolt över är som alltid våra barn. Jobb och bostäder, utbildningar och alltid trevliga att umgås med. Det känns också så himla skönt att vi fortfarande äter tillsammans med samtal och att ALLA självklart lägger undan sina mobiler under måltiden.

Något nytt jag prövat under året måste väl ändå vara att vi åkte genom polska och östtyska landsorten på mer eller mindre osannolika vägar och att det var mer spännande och minnesvärt än orosamt.

Någon person jag träffat och lärt känna under året är ... ja, det är ju många eftersom jag har en ny klass med trettio glada trettonåringar. Därtill kommer några nya kollegor. Alltid lika spännande.

Det som har gjort mig glad under året är mitt växthus, våra resor, min skrivargrupp som återfötts, bryggan i Näkten och som alltid - våra barn. Som sagt.

Det jag önskar att jag gjort mer av under året är att jag borde ha tagit mig mer tid att skriva och måla. Men på något sätt kommer inspirationen oftast när jag har ont om tid. Kanske är det meningen.

Årets äventyr var hojresan,  som det alltid brukar vara, samt alla andra resor, men just det där med att ta sig fram på två hjul är ohemult kul!

Årets bästa bok är ett flertal. Jag läser ungdomsromaner med eleverna, jag läser deckare i soffhörnet, jag läser romaner som talar till mig genom sitt innehåll och jag läser facklitteratur som svarar på frågor jag har. Därtill kommer den eviga kokboksläsningen... Jag har fler böcker på gång och återkommer till bra boktips snart i denna blogg. (Se där - nu måste jag ju infria detta löfte!)

Det jag önskat och fått är fortfarande vårt hus på Tegelbruksvägen som jag verkligen gillar. Allt är precis som vi ville ha det och lite till. Det finns ännu saker att göra och lite renoveringsbehov finns här och var, men det är hanterbart och bra att se fram emot.

Jag mår bra, har det bra och snart är ljuset åter och asfalten slät och fin!
Hur var ditt år?
/E



tisdag 2 januari 2018

Hejdå 2017 med 24 bildminnen



Ja, det var det året, det. Som alltid sitter man här och funderar på vad som hände eftersom allt bara swishade förbi. Som alltid och som vanligt. Men tittar jag tillbaka ser jag ju att jag har varit med om så mycket. Igen och igen och igen. Jag är innerligt tacksam för mitt liv. För att jag får dela det med min fantastiska familj, släkt och vänner. För att jag har möjlighet att resa och göra roliga saker och för att jag är frisk. Här är året i bilder som inte bara visar vackra vyer. Tjohej.


JANUARI
Överraskningsresan till kungliga huvudstaden för att överraska en unge som fyller jämna år var ett uppiggande inslag i mörk vintertid. Vi bilade glatt ner efter ett par månaders smusslande med hemliga meddelanden till berörda gäster och så plötsligt satt vi där på en bra krog och fick se en minst sagt förvånad yngling kliva in i festligheterna. En höjdpunkt helt klart, detta firande. Och vissa åt blodpudding.... inte ofta man beställer en tallrik blodpudding på krogen. Jojomen. Fint ska det va! 

JANUARI
På hemväg från Stockholm fick vi en oövervinnerlig lust att åka till Stockholm. Redan helgen därpå, det var ju MC-mässa. Sagt och gjort. Biljetter till tåg beställs under tiden vi kör norrut och så packar vi inte upp Stockholmsväskan utan vänder och åker igen fem dagar senare. "För att vi kan..." säger maken ibland. Fnissigt håller jag med denna gång. Och mässan var väl ok. Nu har vi sett den också och gjort några nödvändiga inköp inför kommande irrfärder.


FEBRUARI
NÄR blir det sommar? Jaja, det är bra att det är vinter och går att åka skidor och skotta lite snö och se ljuset sakta återvända och... Men ändå. Vi tar fram grillen. Låtsas lite. Äter grillad korv och tittar på ett genomfruset växthus. Undrar om vi lyckas odla och om vi lyckas åka på semester trots odlingar? 


MARS
Vi tar en tur till Tallinn. Där har inte jag varit och mars brukar betyda slut på oxveckorna som i alla fall jag kallar veckorna efter jul och fram till sportlovet. Det mest bestående minnet av denna tredagarsresa är god mat och dryck. Inte på restaurangen där detta betongsvin poserar utan på en annan där vi direkt hamnar i 1920-talet och får äta gudomlig trerätters för nästan inga pengar alls. Servitris med stärkt förkläde passade upp. Garanterar att vi återvänder vid tillfälle.

APRIL
Nu är det London som gäller. Förra årets 25-åring önskade att få resa till London med familjen, tänka sig. Vi som reser en hel del bokade billigt hotell i trivsamma kvarter för att kunna lägga pengar på annat än sovplats. Något konfunderade över standarden intog vi våra rum. Ja, det funkade, inga löss och rent. That´s it. I övrigt fanns att önska för ungdomarna. Vi gamlingar tycker att sånt är baggisar: "Man ska väl inte va på rummet heller?"

APRIL
Seightseeing natten lång. Ungarna gick åt sitt håll och vi gick åt vårt. Ibland möttes vi och åt middag.

APRIL
Promenad på Frösön. Äntligen vår och en uppmuntrande vägskylt.
  

MAJ
Stockholmsweekend.
Familjen Katt har fullt upp. 

MAJ
Nu ska gamla mor flytta. Känslomässigt jobbigt, men vi arbetar hårt med att få till det med tömning av lägenhet och flytt till servicelägenhet. Allt på en helg. Inte kul men nödvändigt. Tankarna far hit och dit när allt är på plats. Kvar finns en lägenhet att städa och saker att ta vara på. Beslut om vad som ska vara kvar och vad som ska säljas och vad som ska slängas och vad mamma behöver ha omkring sig. Konstigt. Det ska väl hon välja. Ingen annan. Men när det inte går. Vad gör man då? Samtidigt lättnad över att få känna sig trygg. Det har varit ett par mycket tuffa år innan detta. Mamma får med sig sina katter och alla viktiga minnen. Kvar blir dock en del, det är ofrånkomligt. En låda med bilar hittar vi långt in i ett skåp. Mammas egen leksakslåda för besökande barnbarn. 


JUNI
Sommarlov och vila, vila för själen. Packar väskan med det som behövs på semestern. Nu ska vi ut på årets stora äventyr. Vägrutten är inlagd i GPS, kartorna framplockade, motorcyklarna tankade och vi är taggade, minst sagt. För ovanlighetens skull - inte Norge. Vi åker direkt söderut. Siktet inställt på sydvästra Danmark. 


JULI
 Genom ett småkallt Sverige och ett regnigt Danmark kommer vi till solen till slut. Vi kör en vända på stranden med motorcyklarna och förundras över var vi är och vad vi gör.... Här är tyskarnas och danskarnas semesterparadis Sylt mycket nära, men till den ön tar vi oss inte nu. Vi får nöja oss med Römö. Så stor och hårt packad sandstrand att man just tar bilen eller hojen fram till vattenbrynet. 


JULI
Genom Östtyskland efter några dagars paus i Lübeck. Asfalt eller betongblock - whatever. Vi tar oss fram!




JULI
Vi närmar oss polska gränsen. Vi måste äta, blodsockret ska ligga på en stadig nivå. Ont om snabbmatsställen som kan ge oss någon energi så vi kan ta oss in i Polen innan kvällen. Då ser vi i en liten by en skylt som påminner om café så vi går dit. En samlingslokal visar oss att vi hamnat på någon typ av servicehus. Vi förklarar med teckenspråk att vi vill äta något och undrar var man kan göra det. På något vis förstår damen oss och vi lyckas förstå att hon kan sälja lite lunch till oss. Så vi får komma in i köket, peka i grytorna och betala en liten peng. Så då satt vi där och fnissade och åt (hyfsat gott) på ett ...ålderdomshem? Mätta och nöjda plöjde vi vidare längs Östersjön.


JULI
En veckas vila vid polska kusten. God mat och spännande omgivningar. Och överallt tas selfies.



JULI
Växthuset växte snabbt igen till en frodig djungel. Hemkommen från semestern fick vi ta tillbaka ansvaret för gödning av djungeln från våra barn och tacka för lyxen att ha ungar som bor nära och ställer upp. Det blir några sittningar i växthuset, men kylan försenade tomater och gurkor och andra spännande ätligheter. Nåja, blommorna var ju vackra! Och för mig som har ögon känsliga för grönt så är detta ett paradis.



JULI
Sommaren är lång och vi tar en helgtur till Riga. Nu blir jag kär i stan och känner att jag vill återvända.
Det är varmt och härligt, vi ser så mycket vi kan på ett par övernattningar på ett utmärkt hotell och äter och dricker lyxigt, återigen för lite pengar. Våren och sommarne har bjudit på mycket historia och många tankar virvlar runt. Estland, Lettland, Polen och Östtyskland... mycket finns kvar att se och fundera över. 


AUGUSTI
Bryggan ska förankras i sommarparadiset Näkten. Borta bra men hemma bäst. Vi styrker oss med lunch innan vi dränker betongklumparna. Den här sommaren tar vi nya tag kring vårt sommarparadis efter flera års frånvaro, mycket pga ointresse från tonåringar att vistas med föräldrar på plats utan elektricitet, rinnande vatten och i radioskugga. Men nu så....

AUGUSTI
Utsikt från dass. Viktig bild på viktig plats.

AUGUSTI
Ön. Återsedd för första gången på minst femton år. Allt är sig likt och vi njuter i sensommarsol, äter melon, lyssnar på Näkten och känner tjärlukt blandat med sjölukt och tjära. Även hemvändande ungar och såna som finns i närheten njuter av vårt smultronställe.



SEPTEMBER
OK, då, en liiiiten Norgetur. Man bara måste ju avsluta hojsäsongen med något. En dagstur på 70 mil: via Åre och Hell mot s Selbu och Tydal och Funäsdalen och sen hem... Wowh! säger jag bara. Vi rundade Sylarna vägledes och fick en ny favoritrunda att dagsköra på köpet. Nu kommer vi på att vi ska göra om rutten och bo över på hotellet i Stugudalen. Maken vilar i gräset.

SEPTEMBER
Sanslöst stor buffe av efterrätter i Selbu på vägkrogen.

OKTOBER
Stockholm för femte gången detta år. Nu ska vi få se en unge på scenen live. Ett rockband på en pub i en höstig stockholmsnatt. Det blev superbra, det!

NOVEMBER
Lätt rastlös över bristen på ljus målar jag några bilder och försöker fånga en stämning från min barndom. Kanske finner jag den. Gör en skiss i ritboken.


DECEMBER
Julen har delvis passerat, hemvändare far och andra kommer. Mamman bakar mormors krus och i soffan sitter ett par bröder och slappar. Tack livet, för möjligheten att ha en rofylld jul utan måsten och katastrofer. 


Vad tar jag med mig och vad kan jag använda? Och som Maud en gång sa när allt går ont: vad ska jag lära mig av detta? Vad är det jag får nu? Vad är meningen? Den frågan ställer jag mig ofta, för även om jag som vanligt haft ett toppenår med massor av resor, spännande möten och äventyr så finns det naturligtvis sånt som tynger. Jag har valt att fokusera på roliga saker i min blogg och faktiskt uppskatta livet jag har möjlighet att leva. När vi tar för givet - då blir det svårt när det plötligt inte stämmer.

E.