tisdag 9 januari 2018

Året som gick... eftertanke

Ja, nu har julgranen åkt ut och det är alltid med ett visst vemod. Men den helt enkelt tvärdog. Jodå, den hade fått vatten och förstklassig vård, men gick inte att rädda fram till Tjugondag Knut. Jag har ärvt mammas bok som alltid ligger i jullådan där man skriver några rader om hur julen varit och det viktigaste som hänt under året. Alltid lika kul att läsa och alltid lika kul att skriva. Att sammanfatta sitt år är också något jag tycker om att göra. Ofta tycker ju jag att tiden går så fort, men lika ofta blir jag påmind om att jag gjort och upplevt så mycket.


Det finns några dagar jag minns mest och som jag direkt kommer att tänka på:
När vi överraskade ett födelsedagsbarn, när vi parkerade motorcyklarna i en villaträdgård i polska Sopot där vi skulle bo, när vi flyttade mamma och när vi tog oss ut till Ön i Näkten efter åtskilliga års frånvaro. Faktiskt minns jag också den där dagen när jag plötsligt kom på att vi missat att fira vårt fyrtioåriga liv ihop. Jag kom på det för sent, maken såg frågande ut och sen släppte jag det. Men så här i efterskott grämer jag mig. Vilken fest vi skulle kunnat ha för att fira fyrtio års sällskap med den bästa! Nå, vi får ta förlovningsfyrtioårsjubiléet. Det är åtminstone ett fast datum med bevis ingraverat. Det där med när ett förhållande startar kan vara lite mer svävande. Tröstar jag mig med.,

Jag har inte gjort någon större förändring under året. Möjligen är jag mer medveten om min egen skörhet. Folk går in i väggen kors och tvärs omkring mig och det gör mig vaksam och orolig över vad vi håller på med.

Något jag känt mig stolt över är som alltid våra barn. Jobb och bostäder, utbildningar och alltid trevliga att umgås med. Det känns också så himla skönt att vi fortfarande äter tillsammans med samtal och att ALLA självklart lägger undan sina mobiler under måltiden.

Något nytt jag prövat under året måste väl ändå vara att vi åkte genom polska och östtyska landsorten på mer eller mindre osannolika vägar och att det var mer spännande och minnesvärt än orosamt.

Någon person jag träffat och lärt känna under året är ... ja, det är ju många eftersom jag har en ny klass med trettio glada trettonåringar. Därtill kommer några nya kollegor. Alltid lika spännande.

Det som har gjort mig glad under året är mitt växthus, våra resor, min skrivargrupp som återfötts, bryggan i Näkten och som alltid - våra barn. Som sagt.

Det jag önskar att jag gjort mer av under året är att jag borde ha tagit mig mer tid att skriva och måla. Men på något sätt kommer inspirationen oftast när jag har ont om tid. Kanske är det meningen.

Årets äventyr var hojresan,  som det alltid brukar vara, samt alla andra resor, men just det där med att ta sig fram på två hjul är ohemult kul!

Årets bästa bok är ett flertal. Jag läser ungdomsromaner med eleverna, jag läser deckare i soffhörnet, jag läser romaner som talar till mig genom sitt innehåll och jag läser facklitteratur som svarar på frågor jag har. Därtill kommer den eviga kokboksläsningen... Jag har fler böcker på gång och återkommer till bra boktips snart i denna blogg. (Se där - nu måste jag ju infria detta löfte!)

Det jag önskat och fått är fortfarande vårt hus på Tegelbruksvägen som jag verkligen gillar. Allt är precis som vi ville ha det och lite till. Det finns ännu saker att göra och lite renoveringsbehov finns här och var, men det är hanterbart och bra att se fram emot.

Jag mår bra, har det bra och snart är ljuset åter och asfalten slät och fin!
Hur var ditt år?
/E



1 kommentar:

Evas blogg sa...

Ja tänk så mycket man har att glädjas åt. En ynnest. Nu önskar jag dig ett fint 2018 och så ses vi ju snart.

Året som gick... eftertanke

Ja, nu har julgranen åkt ut och det är alltid med ett visst vemod. Men den helt enkelt tvärdog. Jodå, den hade fått vatten och förstklassig ...