lördag 22 maj 2010

Lediga ledighet!!

Jag fattar inte vad som gör att jag känner mig så ledig!
Det verkar skumt.

Jag strosar runt i kåken, vet att fönstrena ska putsas men känner ingen brådska. Skurade huset i fredags. Grillade sent. Åt länge. Sov länge. Lång lördagsmorgon som vanligt med tidning och kaffelatte i sovrummet, lång shoppingrunda med Therese, lång middag hos momma, halvlång tur med hojen och lång kväll i sommarköket....

Nu syns en strimma isblått ljus i väst. Resten är försommarskymning och jag känner resan närma sig!

NJUT!!!
//E.

söndag 16 maj 2010

Tick, tick, tick, tick...

Igår kände jag att det var nära. Det som jag längtar efter hela tiden, varje dag och varje minut. Ledigheten, friheten och motorcykeln. Minipackning, karta och långresa...inte allt för mycket planerat, bara näsan åt rätt håll.

Den ultimata livskvalitén.

Värmen igår var startskottet på något som legat i dvala, kände jag. Det är så mycket jag inte känt och gjort denna vår, på grund av skäl som studier och arbete samtidigt. Nåja, veckorna då jag själv fått vara elev har varit fantastiskt roliga och jag har alltid varit kreativt pigg då jag kommit tillbaka till jobbet. Sämre då med alla timmar framför datorn, detta livsnödvändiga medium för både det ena och det andra. Timmar som jag snott av träningstid och eget skapande.

Men nu går det att räkna timmarna. Den stund jag var ute på vägen igår kändes som att förflytta sig från en kokong ut i friheten igen. Exakt så. Jag kände hur mina sinnen började vakna och räkneverket startade. Två veckors arbete, en veckas avslutande studier och en veckas "jobb" igen, en vecka fylld med lekar och städning och examensbestyr. Sen så.

Märkligt nog, till skillnad från förra sommarens 400-mila, har vi inte planerat rutten i år. Bara att vi ska träffa grabbarna och just nu befinner sig båda två söder om Dalälven. Själv har jag för övrigt siktet inställt på Kullaberg och Österlen. För att inte tala om Åland, Öland och Mollösund. Och då är det ju inte långt kvar till David i Oslo. Roslagen har vi turen att åka igenom när vi ska till Staffan, Furusund, och nog ska vi hinna åka längs Vättern? Vi har ju tre veckor. Och om allt funkar har vi ytterligare två veckor lite senare. Nordnorge? Varför inte....

Det är bara att inse: rabatten kommer att växa igen i år med och vi kommer att vara borta under Yran. Det blir inte så svårt att stå ut med, det kan jag lova.

Planlöst = lyckligt!
//Eva

torsdag 13 maj 2010

Mannen läser väderleksrapporten....

....och låter som en domedagsprofet. Förresten vet vi inte om vi har nån hundvakt i sommar, makens motorcykeldelar är på verkstan och vi vet inte om dom hinner hit innan semestern, jag är förkyld och har inte synkat bilderna i tentan ÄN, det finns inga bromsar på min kärringcykel (Kärringcykel är en RIKTIG cykel med bred sadel och utan växlar och bjäfs), förrådet är skitigt och fönstrena oputsade och biblan stängd. Det kommer inte ens nån tidning.

Ja, det var det. Glöm det där med positiva bloggen som tar vara på livet. Man kan inte ens låtsas när det regnar sånt där regn som kletar sig fast istället för att dränka en. Så blir man liksom dubbelt så blöt som annars. Jag kan inte förklara hur det går till, men eftersom jag är delägare i en hund så vet jag ju hur hon blir. Det vill säga dubbelt så blöt.

S U C K !

Det borde vara superläge för städning av förråd, kreativt skrivande och måleri. Möjligen kan detta fixas genom stenhårt arbete med bildpeddan. Kanske det går. Men då får det förbanne mig regna resten av helgen också!

//Sureva

söndag 9 maj 2010

Hon spenderade dagen.


Med en massiv läxhög, försenad tenta och med hem och trädgård i förfall lämnade hon alla sina göromål, sträckte sig lojt efter solglasögonen och släntrade ut på gården. Hon såg på mannen och kommenderade in honom i bilen.

Mil lades till mil när de susade genom vårlandskapet bort mot södra Storsjöbygden för att slösa några tusenlappar på nya accessoarer till livet. Hon spenderade någon timme med att lustfyllt fylla kundvagnen och ställde sig sedan ute med ansiktet vänt mot solen medan mannen gjorde stora hål i kontot.

Med välfylld bil reste de vidare och njöt av vårfärger och soldiset. Sent på eftermiddagen bar hon in alla varor och tittade obekymrat på förödelsen i köket, varpå hon öppnade kylen och med en enda armrörelse svepte ner diverse råvaror i en ugnsfast form, ringlade över sju deciliter grillolja Honey Smoke och ställde in allt i ugnen. Medan maten stekte sig låg hon på den obäddade sängen och vippade med de cerisemålade tårna upp emot väggen, lyssnande på ljudet av mannens fingrar då de dansade över tangentbordet när han grävde ytterligare ur kontot för att och beställa delar till alla hennes fordon på webbutiken.

Efter den intressanta gourmetmåltiden fick hon lust att promenera längs sjön och på kullarna på ön. Mannen såg återigen till att hon blev nöjd och eskorterade henne tillsammans med hunden genom skogar och ängar, bort mellan nyland som prunka fulla av bröllopsblomsters prakt. (I alla fall snart). Och så skådade de bort över fjällen och sjön, där de stod högst upp på berget och plötsligt blev hon sugen på dessert! Mannen använde båda sina fötter för att gasa så mycket som möjligt då han pressade den lilla röda bilen uppför backarna till butiken. Hon ville nämligen handla på sin närbutik och tiden var mycket knapp. Med choklad- och mangoglass och jordgubbar kurade de sedan skymning i det lilla otäckt stökiga huset då hon plötsligt insåg att dagen var slut.

Oops.
//E.

lördag 1 maj 2010

"The swishing sound..."

Och här siter jag mitt i natten och dokumenterar för min bildportfolio. Tar en paus för att skriva något för nöjes skull.

Det var en bra vecka, men piskan viner över huvudet. Hundra procent arbete och hundra procent studier går inte alltid ihop. Naturligtvis. Å andra sidan är detta självvalt och jag erkänner villigt att all fritid som vikts åt studier under året är helt ok. Jag klagar inte, det är kul. Men, som sagt, nu stjälpte lasset och jag har fått uppskov en vecka med det jag måste lämna in i portfolion. Jag citerar min lärare:
"...I love the swishing sound when the deadlines pass by..."
Hon refererade till vår ängslan över deadlines och tentor. Och hur vissa kunde se på saken. Jag håller nog inte med. Jag älskar inte det ljudet - det ger mig prestationsångest.

Nåja, det regnar, min man har försett mig (oss) med en ny bil och jag tog ledigt och åkte med på bilinköpsresan in i djupaste Härjedalsskogen och njöt av nya vyer som vanligt. Därav arbete i natten. I love it.

//E.

Det här är MITT!

Allt ni ser här är mitt. Ja, faktiskt. Ibland far jag hit och tankar. Jag andas in något som jag alltid kommer att längta till. Ja, jag...