måndag 16 maj 2011

Rapport från en sofftransport

"Kan ni komma med soffan?"
"Självklart, vi brukar köra soffor!"
"Fint! När?"
"Snart. Typ fredag eller så."



Våren i Oslo. Vi såg framför oss försommar, sol och någon timme på uteservering i Grünerlykka. Glass på Aker Brygga och en promenad på Operahusets terasser. Klart att vi körde soffa. Precis som vi kört säng till Boden ("kör inte på nån älg för jag vill inte ha nån blodig säng - den va dyr") eller transporterat ett halvt hem i en husvagn till Luleå ("hur fan fick ni in allt?") eller kört runt med soffor mellan Myrorna i Luleå och lägenheter i Boden ("jag har en kompis som behöver en soffa, kan vi skjutsa dit den också?") Imponerade söner står stumma inför vårt åkande land och rike runt och lovar dyrt och heligt att köra våra soffor och sängar den dagen vi ska på hemmet och icke längre kan köra bil.

Deal! säger jag bara.

Utsikt från en soffa i Oslo
Resan till Oslo gick genom både Dalarna och Värmland och solen lyste på oss hela tiden utom i Noppikoski för där regnar det jämt. Då vi var små och alltid åkte till Dalarna på sommaren fick vi lära oss att Noppikoski är en synnerligen oaptitlig liten håla.
"Skulle bilen stanna här skulle jag faktiskt bli rädd!" sa alltid modern varje år då vi passerade vägskylten och kiosken mitt i finnmarken och därmed var detta planterat för tid och evighet i våra sinnen. I varje fall i mitt. Så pass allvarligt att då min sextonårige rebell och hans polare satte av i EPAtraktor på äventyr till Leksand, var det Noppiskoski mina varningar gällde.
"Tänk om EPAn stannar i Noppiskoski!" sa jag gravallvarligt.
"Och?" svarade han säkert och sen drog dom.

Nu passerade vi finnmarken med soffa på taket utan missöden. Den här gången också. Noppiskoski var stängt.

I Olso var det sommar. Frukost på kvarterspuben och glass på Aker Brygga och....då ringde ungen som fått sin soffa.

"Hallå! Kan vi fara på IKEA? Nu när ni har bil och allt!"


Som sagt. When I get older losing my hair many years from now...
//Eva.

På plats i soffan. Hmmm, vad kan vi mer behöva..?


PS. Vi for inte genom Noppiskoski på hemvägen. Och i lasten hade vi ett vackert soffbord från IKEA som en annan unge passade på att shoppa med sig hem. Vi samlar flyttpoäng, jag och maken. 

 






lördag 7 maj 2011

Nej, jag kan inte vara utan...

Jag kan inte vara utan skrivande och utåtriktat svammel om min värld. Jag gillar när livet galopperar runt mig och det börjar det göra nu igen. Månaden har för få dagar, maj är här och det är min absoluta favorit alla kategorier.

Hojen är på plats, björkarna har slagit ut men konserverats en aning (tacksam för kylan!)  och ungarna ser till att berika vårt liv med alla påhitt. Kvällarna är långa och det är lätt att glömma bort att gå och lägga sig och det är fantastiskt att vakna till fågelkvitter i syrenhäcken och med solen stickande rakt i ögonen. (Skulle aldrig falla mig in att mörklägga sovrummet på sommaren!) Och framför allt: sommaren är späckfull av resor och upplevelser. Kamerabatteriet laddat och ryggan packad. Alltid. Så vill jag ha det.

Jag pratade med min bror på morgonen. Han har ett kul jobb, tycker jag, då han just nu åker runt i Sverige och plåtar. Vi kom i samspråk över vackra platser i landet, värda att se, bevara och reflektera över vem som bor och lever i slott och kojor. Jag gillar det. Att åka runt och plåta, även om jag nu inte är fotograf. Men en del vyer gör sig själv och det är minnet som räknas när jag sen tar fram bilderna. Vi pratade om Västgötaslätten och hur fantastsikt det är med ett så utplattat landskap. Sen kom jag att tänka på 400-mila för två år sen (jesses, TVÅ år sen???) och hur det var när vi tog oss över gränsen ovan polcirkeln från Sverige till Norge. Jag lovar - det fanns minuter under färden då jag hukande längtade till Skåne eller nåt, då fjällmiljön var så hisnande att det tog andan ur mig och jag undrade om bromsarna skulle hålla när vi skulle nerför fjället och rulla mot fjordarna... Precis som första gången jag såg Vättern i månljus från Motala strand och trodde att jag var på charterresa till Medelhavet. Helt overkligt. Men upplevelser som för alltid fastnat inom mig och berikar mitt liv och min fantasi, inte minst.

Som sagt, kamera och rygga laddad. Mer bilder till min blogg. Återkommer snart med rapport om livet.

/E.

Det här är MITT!

Allt ni ser här är mitt. Ja, faktiskt. Ibland far jag hit och tankar. Jag andas in något som jag alltid kommer att längta till. Ja, jag...