Nej, jag kan inte vara utan...

Jag kan inte vara utan skrivande och utåtriktat svammel om min värld. Jag gillar när livet galopperar runt mig och det börjar det göra nu igen. Månaden har för få dagar, maj är här och det är min absoluta favorit alla kategorier.

Hojen är på plats, björkarna har slagit ut men konserverats en aning (tacksam för kylan!)  och ungarna ser till att berika vårt liv med alla påhitt. Kvällarna är långa och det är lätt att glömma bort att gå och lägga sig och det är fantastiskt att vakna till fågelkvitter i syrenhäcken och med solen stickande rakt i ögonen. (Skulle aldrig falla mig in att mörklägga sovrummet på sommaren!) Och framför allt: sommaren är späckfull av resor och upplevelser. Kamerabatteriet laddat och ryggan packad. Alltid. Så vill jag ha det.

Jag pratade med min bror på morgonen. Han har ett kul jobb, tycker jag, då han just nu åker runt i Sverige och plåtar. Vi kom i samspråk över vackra platser i landet, värda att se, bevara och reflektera över vem som bor och lever i slott och kojor. Jag gillar det. Att åka runt och plåta, även om jag nu inte är fotograf. Men en del vyer gör sig själv och det är minnet som räknas när jag sen tar fram bilderna. Vi pratade om Västgötaslätten och hur fantastsikt det är med ett så utplattat landskap. Sen kom jag att tänka på 400-mila för två år sen (jesses, TVÅ år sen???) och hur det var när vi tog oss över gränsen ovan polcirkeln från Sverige till Norge. Jag lovar - det fanns minuter under färden då jag hukande längtade till Skåne eller nåt, då fjällmiljön var så hisnande att det tog andan ur mig och jag undrade om bromsarna skulle hålla när vi skulle nerför fjället och rulla mot fjordarna... Precis som första gången jag såg Vättern i månljus från Motala strand och trodde att jag var på charterresa till Medelhavet. Helt overkligt. Men upplevelser som för alltid fastnat inom mig och berikar mitt liv och min fantasi, inte minst.

Som sagt, kamera och rygga laddad. Mer bilder till min blogg. Återkommer snart med rapport om livet.

/E.