tisdag 20 juni 2017

Juni Häpp!

Jag har ingen skrivro, inte ens för en blogg.

Vad är meningen med en blogg? Just nu frågar jag mig det varje dag. Ändrar lite i designen, mest för att trycka på knappar och se färger. Städar lite på mitt privata skrivbord. Flyttar färgkoppar och papper. Funderar igen: ska jag lägga ner bloggen? Jag har en annan blogg som roar mig mer men som är än svårare att hantera. Det är förresten ingen blogg, det är minnen från förr sett i ett mer komiskt perspektiv. Men som sagt, skrivro.

Hela maj försvann. Jag hade som tänkt njuta av månaden med ljusgröna musöron, terminsslut med den där stämningen mellan lärare och elev som liksom säger att nu är vi färdiga med varandra och ska sluta tjata åt båda hållen. För ett tag. Jag hade tänkt använda helgerna till några längre hojturer med maken för att känna mig bättre till mods inför en längre tur. Och så hade jag tänkt sitta i växthuset och se hur det växer. För det går nästan att se.

Nå, vad har jag gjort? Maj var i konstigaste laget. Visst, växthuset huserar numera vrakstora plantor som kräver vård varje dag trots kylan. Utöver det har vi gjort EN lite längre tur för att rosta av inför semestern. Sen har hela min värld upptagits av mamma som flyttat till ett äldreboende - det hon alltid sagt att hon inte vill. Och hennes många telefonsamtal varje dag och därpå jobbet som varit ovanligt tungt av olika skäl i vår. Så pass tungt att jag frågar mig även där vad som är meningen. Jag gör som med skrivandet och bloggen. Ändrar lite i designen (ändrar strategier för undervisningen), mest för att prova olika grepp och se vad som händer då. Städar lite på jobbskrivbordet, flyttar skrivböcker och provbuntar. Letar efter lösningen på världsproblemen. Funderar igen: vad gör jag för nytta?

Maj försvann. Min favoritmånad.

Alltså, nu låter det som om jag deppat ihop totalt. Nej. Det har jag inte. Men denna period i livet har varit en av de mer kännbara. Då tänker jag på Maud som sagt nåt av det klokaste jag hört: "Vad är det nu jag ska få?" Vad är meningen med detta? Nåt ska man lära sig antar jag. Det känns rätt bra att tänka på det. Och förresten - på köksbordet ligger kartboken. Hur tar man sig lättast till... ? Tja. Siktet är inställt på bra hojvägar. Som vanligt.

Och maj innehöll faktiskt en fantastisk helg i Stockholm med två fantastiska unga godingar. Det var nog räddningen. Återkommer med gladare rapport snart. Juni är ju snart slut. Semestern närmar sig. Hur svårt kan det va?


E.

söndag 30 april 2017

April 2017

April är snart slut. Konstigt. Men så är det.

Snart börjar min absoluta favoritmånad - maj. Då ljuset känns som starkast och motorcykeln är körklar och sommarlovet skymtar bakom högen av orättade nationella prov, läsjournaler och dammiga bokhögar.

Våren har varit kantig på nåt sätt, det mesta beroende på mamma som glider allt djupare in i sin egen värld. En orolig omvärld med all galenskap och inte minst en spirande oro för hur snabbt skit sprids via alla kanaler som numera finns omkring oss vare sig vi vill eller ej. Rollen i skolan känns allt viktigare när det gäller vad vi ska tro på och inte. Och kanske framförallt läran om medmänsklighet, tolerans och lite mindre egotänk. Det senare är en utmaning, ska jag säga.

Jag suckar där jag sitter i soffhörnet. Men jag är fortfarande bra på att ta vara på livet och göra roliga saker eftersom jag är frisk och stark och har ett fantastiskt hus, en bra livskamrat och fyra glädjespridare utspridda lite här och var.

Förra helgen var vi i London. Fyra dagars minisemester, två födelsedagar. En firade vi på plats, den andra var en del av en present och anledningen till resan. Vi hade bokat hotell i Bayswater och blev glatt (eller inte) överraskade av den standard men kan råka ut för på billigare engelska hotell. Nog blev det en del fniss alltid efter att vi trott att det hela var ett skämt. Vi hänvisades till ett annex då själva hotellkåken var under renovering. Å andra sidan hade det sett lika ut där. Skulle jag tro.

Vi fick gå runt hörner, in i ett annat stenhus med mattklädda, knarrande trappor och halvtaskiga lysen. Vi hade tre rum. Det var vad som fanns i vår korridor som var så liten att man fick turas om att gå in för att kunna öppna sin dörr. När man väl krånglat sig in i sitt rum kanske man ville duscha. Då kan jag säga att kompakt living är bara förnamnet. Toan påminde starkt om en flygtoa. Med dusch. Och då menar jag att det inte finns plats för en dusch i en flygtoa men att det ändå var en. Typ.

Dessutom var det hemmabyggda träbottnar till sängarna, och arga lappen om att man inte fick nya handdukar och att det inte hjälpte att slänga dem på golvet. Ville man byta handduk fick man betala.

Sängkläderna var rena, vi sov gott och skrattade mycket. Frukosten intogs i källaren på hotellet och det var en traditionell kontinental med rostat bröd, croissanter och små marmeladburkar. Det var till att kryssa för fyra alternativ på en lapp. Tog man flingor,  yoghurt, kaffe och bröd blev det ingen croissant eller muffins. Ost kostade extra. Likaså ägg. Hej och hå. Besöket i frukostmatsalen var ett kaos. Hade man tur fick man plats. Sen var väntan upp till dryga halvtimmen innan man blev serverad. Om man sen fick rätt saker var det bra. Salen flödade över av ungdomar på resa, självklart bor man på billigt hotell i lugnt område. Ljudnivån låg på smärtgränsen och utrymmet var obefintligt.

Jag hamnade omedelbart i tågluffaråldern igen.
- Om jag fick välja en gång till skulle jag bo här ändå, sa jag till dottern som något surt konstaterade att standarden inte var den förväntade. Och så pratade vi om diverse ställen jag och maken sovit på i vår ungdom ute i Europa. Jag är lycklig som varit med om det. Men det är en annan historia. Några bilder från London:

Portobello Road, marknad i trängsel. Dessa två huvudlösa damer stod på samma plats som för fem år sen. Det gjorde mig lite fnissig så de tog tag i mig och ville bli fotade med mig. Eller...

Nåja, det går nog att sova i den.

Continental Breakfast.

Chinatown

Natt på Picadilly

Portobello. Banksybutiken. Ojojoj, man vill ju ha allt....


Portobello marknad

Bus Sightseeing

Big Ben

Panikfrukost sista dagen. För att vara sälker på att hinna äta fixade vi en macka själv.  Espresso på burk och vatten.
Takdekoration på den persiska restaurnag vi startade helgen på. God mat. Annorlunda kryddor.

Från busstaket. 

London Eye. Som var stängt när vi hade tänkt att åka. Eller inte.

Frukostlappen

Maken och jag slappar i ett hörn av Trafalgar Square. 

Dusch och toa i ett.


/E




torsdag 9 mars 2017

Bilder från en dag i öst

Vi var ju tvungna att undersöka den där annonsen vi sett i flera år: res till Tallinn eller Riga med buss för en tusenlapp. Bussen med för EUshopping. Mina fördomar har avfärdat annonsen av och till med "pensionärsresa" eller ibland "festprisseresa". Dessutom har det känts lite fånigt med uttrycket "EUshopping". Inte kan det innebära lokal kuriosa och billiga nödvändigheter? Alla vet att det betyder alkoholbunkring.

Men trots det hade jag ingen aning om att hela resan planerades runt ett par spritbutiker, storlek storköp. Som en självklarhet samlades man vid butiken, anvisningar om hur kartongernas mått fick vara samt hur de skulle vara märkta fick man noggranna genomgångar av. Vår reseledare tillika chaufför berättade hur och var bussen skulle stå så att man kunde packa in lådor, backar och kärror. Var det förresten nån som skulle på nån rundtur i stan, för då kommer bussen att stå lite extra länge så att även kultursnubbar hinner bunkra..? Det var bara två som hade beställt rundtur, men kanske någon fler var intresserad?

Jo, det var vi som hade förbeställt rundtur i Tallinn, nyfikna som vi är. Två par till hängde på som tur var, så vi inte behövde känna oss som ufon, två kulturugglor ensamma i en buss.

Allt var positivt med den här resan - infallet vi fick för ett par veckor sen. Jag omvärderar mina fördomsfulla tankar om alla annonser om buss och båt för en tusenlapp till en grå baltstad. Vi kommer att åka en gång till, men då kommer vi att stanna lite längre. Och vi köpte också med oss en och annan favorit från den där butiken, men framför allt - vi åt gott och upplevde en medeltida stadskärna så mycket man kan på några timmar. Bilder får berätta.

Victoria. Sväljer bussar och människor. Hoppas bogvisiret håller tätt och att det inte blir storm. Eller nåt.

Korridor till båt.

Korridor på båt.

Här ska vi bo ett par nätter.
Om det blir guppigt ska man då använda de svarta spännbanden och fixera sig själv vid bädden? 

Om det vore en annan tid på året, till exempel sommar, skulle man nog kunna sitta här länge och njuta av havsluften.

Det är varmare inne. Vi tittar på Värtahamnen som snart försvinner ur sikte. Mot Östersjön!

Vi vältrar oss som vanligt i lyx och guld.


Andra väljer discot. Vi har bara mat i huvudet och ska äta buffé. 

Hotellfrukost på båt. Är det så här dom har det världskändisar som kryssar omkring när dom sätter sprätt på arvodet?
Fast då är det väl Medelhav eller Indisk ocean som gäller. För vår del funkar Östersjön. Finska viken. Fint det också.


Där dyker ju Tallinns stadssilhuett upp. Är det inte lite gråton över det hela?

Rundtur med buss först.

Monumentet över Russalka, skepp som sjönk på 1800talet utanför Tallinns kust.

Alexander Nevskijkatedralen

Rådhustorget i Gamla stan

Rådhustorget

Rådhustornet sticker upp...

Piffat hus. Kanske ett fik? Eller mathak?

Plats för hantverksförsäljning längs stadsmuren. "The Knitting Wall"

Gamla stan. 

Utsikt från Resturang Scheeli som vi hittade på Vana torg i gamla stan. Helt fantastiskt.
 Ett direkt kliv in i 20-talet. Maten var suverän
http://scheeli.eu/

Katarinagången i Gamla stan

Katarinagången

Hotellfrukost på båt dag två. Utsikten är lite annorlunda idag. Stockholms skärgård känns grå.

Vinter i Värtahamnen och hela vägen hem.
Vi planerar för minst en resa till.
Vi känner att vi måste se mycket mer av Tallinn och framför allt äta billigt men lyxigt.


//E

söndag 26 februari 2017

Vardag - underskattat, efterlängtat och absolut trygghet

När det händer saker runt om en då uppskattar man vardagen mer än någonsin. Jag brukar tänka på det, hur oerhört viktigt det är att allt är som vanligt igen när jorden skakar under en och man längtar efter igår när det var lugnt. Tänk på det - ta vara på livet, allra helst en vanlig gråvardag. Min alldeles vanliga lördag i oredigerade, spontana bilder:



Lite frost på rutan när vi vaknar men solen skiner över Tegelbruksvägen så nu gäller det att ta vara på dagen utomhus. Lördag - inga måsten, himlen är blå, långfrukost efter kaffe och tidning. Veckans höjdpunkt.

Proppar magen full med frukt

Klockan är inte ens elva men det är full fart i Badhusparken. Maken tänker åka långfärdsskridskor men jag ska nöja mig med en promenad. 



För flera år sen var det här en välbesökt plats på helgerna - grillen i Badhusparken. Det känns som om det var igår vi satt vid elden och värmde frusna ungar med grillkorv och varm choklad när de tagit paus i leken på snöhögar, borgen, isen och gungorna. Fast då fanns inte ishjärtan på borden.

Ser ut som om folk vallfärdar på isen mot bron. 

Hästskjutsen är redo. Fast vi avstår. Nu har maken fått på sig skrillorna. Och jag har broddarna.


Medvinden

Fin is. Kommer att tänka på en sopad plätt på Indalsälven i Såå 1967. Det var kul det också. Och så kommer jag att tänka på Konståkningsskridskorna med stort K. Mina hade inte ludd kring skaftet. Men dom dög ändå.  
På väg tillbaka efter en rejäl promenad. Maken har åkt förbi mig tillbaka. Vi funderar på hur det skulle vara att grilla... Jag menar solen skiner ju. Kanske vi får matsällskap?



Fast först fika. En liten nyttig äggbowl (fint påhitt, två ägg och lite spenat och en mastsked gröna sojabönor, snyggt) om jag inte bara förstört det hela med en jättevaniljlatte som skickar blodsockernivån all världens väg. Men jag har aldrig druckit en vaniljlatte och nån gång måste man prova. Det är ju trots allt lördag.

Solen skiner på Östersund

Maken ska in på jobbet och hämta nåt. Jag blir kvar i bilden och sitter och tittar på ett gammalt hus som jag en gång var med och ville göra om till dagis. Men k-märkning satte stopp för planerna och vi gav upp allt. Men det hade varit en underbar plats att ha ungar på... 

Vi inte bara fikade vaniljlatte, vi hann köpa böcker också. Det är som vanligt ett pusslande med att få in nytt i bokhyllan och välja om någon eventuellt ska bort därifrån. Vissa böcker måste man ha kvar. För evigt. Idag hittade jag till exempel min Britta och Silver, den rätta, med mina anteckningar i. Ovärderligt...

Jag har bestämt att vi ska grilla eftersom solen lyser och vi vill så gärna ha vårkänslor. Maken tar det hela ännu ett steg längre med att ta med sig boken och prova på att sitta ute en stund. Med dunjacka och rejält med filtar under baken så...
Hurra - några ungdomar vill äta grillat!

Ute står jag och grillar fem sorters korvar. Inne häckar några i soffan. Solen har försvunnit bakom höghusen. Växthuset ser kallt ut men inne brinner ljusen. Så här ska det vara när man mår som bäst!

Hoppsan. Lördagen är över. Det blev en fin dag full av värdefulla händelser: lång promenad på isen i solen, kaffe på favoritfiket, fem nya böcker, grillmiddag med familj och avslutningsvis får jag en idé till en bild och pennorna åker fram. Rikt!



Ny sagobild kommer.

Lyllo mig!
/E