Varför är jag så trött, jag är ju bara trettiofem?
Varför är det inte orimligt jävla roligt att planera en hojresa?
Varför känner jag inte mer sorg än jag gör inför kommande försäljning av den röda fina motorcykeln som passar mig som hand i handske och som jag äntligen fick köra i Schwarzwald med ända ner till alpranden?
Varför går vi hem och käkar i stället för att stanna kvar på stan och gå på restaurang när vi nu har råd med det?
Varför känns det som det är natt när klockan är halv tio och man ÄNTLIGEN får få och lägga sig?
Varför frostar jag inte av frysen nu när jag tjatat om det tre veckor?
Varför tror jag inte att jag kan laga en älgstek utan gör en kostek samtidigt för säkerhets skull?
Varför varför varför....
Återkommer med svar. Lösningen känns nära.
/E.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar