måndag 16 februari 2015

Den 16 feb. En vanlig måndag.

Dagen började med ett famlande i ett becksvart kök fram till kaffekokaren och kökslampan. Som vanligt. Men om man står i fönstret fem minuter med sin kopp kan man se en strimma hopp på himlen. Jobb, jobb, jobb från åtta till fem. Njuta av middag i lugn och ro sen mammabesök och så tid för jobb en stund till. En vanlig måndag.

På pluslistan idag:  Åttorna hade mer koll än de vill erkänna på boken vi läser och på mailen kom en bekräftelse att jag kan ansluta mig till en digital bildportfolio.
På minuslistan: det blåser fortfarande och jag har inte orkat ringa tandläkaren.

När jag besökte mamma var hon mycket pigg ikväll och skrattade åt både mig och sig eftersom hon inte har en tanke på vilka veckodagar det är och hur tokigt det kan bli. Jag passade på att berätta att brorsan kommer. Lagom till din födelsedag, försäkrade jag henne.
Mamma: Fyller jag år?
Jag: Ja, 85, på lördag. Borde du fira.
Mamma: Hörrödu! Jag är minsann född 1930!
Jag: Jaha, och nu är det 2015.
Mamma: Hmmm, det är nåt som inte stämmer.
Jag: Precis. Släng almanackan och köksklockan. Elda upp skiten. Det är bara elände.
Mamma: Just det, ja, där har vi det! Har du också problem med tiden? Du är väl bara 58? Borde ha mer koll...

Nu är jag hemma och har koll på att klockan är halvnio och en ny arbetsdag flåsar mig i nacken. Och jag som inte...
/E
0600
Kolsvart ännu.

0615
Räddningen. Kaffe, tulpanerna och snälla nyheter.

07.15
Väntar på samåkningsbilen.
Morgonljuset - äntligen.

0800
Städade tydligen skrivbordet i fredags...imponerande.

10.30 och framåt
Bildsal och färgglada ungdomar

Klart slut.


söndag 15 februari 2015

Fortfarande den 15 feb

Det gick inte att gå på isen - köldeffekten måste vara bortåt -25 och det är mer än vad jag står ut med. Blåser det kan jag gärna stanna hemma. Men solen skiner alltjämt och vi bytte bara sjö, promenerade runt Lillsjön.
Gamla kära Lillsjön. Hur många badtimmar har vi inte lagt där på den tiden barnen var just barn och man hade lite pengar. Det var lyx att promenera med tvillingvagn och fikakorg till sandstranden och den lilla ljumma sjön i skogen. Nu för tiden är den bortglömd. I alla fall av oss. Vi marscherade runt sjön i rask takt och bestämde oss för att det är en synnerligen lämplig liten tur om man känner för en skogspromenad. Under tiden vi gick där ringde mamma och ville ha kaffefrämmande.

En frusen badplats

Och en öppen bäck.
Sol på stenar under vatten kan få mig att längta efter något obestämt.
Jag är lika fascinerad varje gång och har ännu inte kommit på vad jag längtar efter.
Kanske var jag fisk i ett tidigare liv? Eller sjöjungfru? Jag föredrar det senare...


Vi övertalade mamman att det var slut på julen och maken fick ta bort julstjärnan till att börja med.

Sen grävde jag i gamla fotoalbum helt enkelt för att påminna mamman om resor till Gran Canaria.
Oundvikligen hittade jag andra roliga foton också.
De två äldre sitter snällt i soffan och glor på TV. Den yngre planerar sattyg. Det syns.

1975. Jag är i Boden och firar min 19:e födelsedag.
Förbannad på en expojkvän just för att han nyss visat sig vara just en expojkvän.
 På spaning efter nya mål, alltså. Det syns också.



Solen har hamnat där jag vill att den ska vara. Det är eftermiddag och ljuset dröjer sig kvar.
Maken är i garaget och skruvar isär sin hoj. Det gillar jag. Det suger i åktarmen...


/E

den 15 februari

Söndag.
Vackert väder.
Vad ska vi göra idag?
Vi går ner på sjön...

Fast egentligen skulle jag väl skriva den där novellen som jag inte har någon idé till men det är ju en tävling.
Och egentligen skulle jag vilja göra klart ett fotoalbum till en speciell person men det kan jag inte gå in på närmare eftersom personen läser min blogg. Åtminstone händelsevis och ibland.
Och så skulle jag väl rita bilder till min barnbok som jag har en vag idé om i alla fall och gärna också komma på en story som passar barn.
Jag borde ge feedback på 15 texter som elever skrivit och som ska ligga till grund för nästa arbete och helst också planera upp bildlektioner för kommande dagar.
Mamma behöver peppning för att göra en del saker hon borde göra och strykkorgen svämmar över.

Vi går ut.
Alltså.
Så här är livet.

/E

När en ny årstid håller på att födas fram...

...blir jag alltid så trött. Det är som om jag själv är med och krystar. OK, liiiite lättare förlossningar har jag framåt vårvintern. Men ...