Den 16 feb. En vanlig måndag.

Dagen började med ett famlande i ett becksvart kök fram till kaffekokaren och kökslampan. Som vanligt. Men om man står i fönstret fem minuter med sin kopp kan man se en strimma hopp på himlen. Jobb, jobb, jobb från åtta till fem. Njuta av middag i lugn och ro sen mammabesök och så tid för jobb en stund till. En vanlig måndag.

På pluslistan idag:  Åttorna hade mer koll än de vill erkänna på boken vi läser och på mailen kom en bekräftelse att jag kan ansluta mig till en digital bildportfolio.
På minuslistan: det blåser fortfarande och jag har inte orkat ringa tandläkaren.

När jag besökte mamma var hon mycket pigg ikväll och skrattade åt både mig och sig eftersom hon inte har en tanke på vilka veckodagar det är och hur tokigt det kan bli. Jag passade på att berätta att brorsan kommer. Lagom till din födelsedag, försäkrade jag henne.
Mamma: Fyller jag år?
Jag: Ja, 85, på lördag. Borde du fira.
Mamma: Hörrödu! Jag är minsann född 1930!
Jag: Jaha, och nu är det 2015.
Mamma: Hmmm, det är nåt som inte stämmer.
Jag: Precis. Släng almanackan och köksklockan. Elda upp skiten. Det är bara elände.
Mamma: Just det, ja, där har vi det! Har du också problem med tiden? Du är väl bara 58? Borde ha mer koll...

Nu är jag hemma och har koll på att klockan är halvnio och en ny arbetsdag flåsar mig i nacken. Och jag som inte...
/E

0600
Kolsvart ännu.

0615
Räddningen. Kaffe, tulpanerna och snälla nyheter.

07.15
Väntar på samåkningsbilen.
Morgonljuset - äntligen.

0800
Städade tydligen skrivbordet i fredags...imponerande.

10.30 och framåt
Bildsal och färgglada ungdomar

Klart slut.