För tillfället känner jag mig som överkörd av en vält. Eller nåt. Hösten ramlar alltid över en med nystart på jobbet, mörker och skymning som det ska förhållas till när det gäller planerade utflykter och när det gäller mammas välmående. Vi mår väl alla bäst av ljuset - inte minst jag. Men nu är vi här. Jag kan trots allt gilla nystarten men varför är jag aldrig förberedd?
Världen är orolig och det är alla ungar jag har att göra med också. Vilsenheten har på nåt sätt ökat. Inte så konstigt, det, men gräver man i det blir man så trött. Kanske ska man vara glad som hann få ungar på åttiotalet innan allting började skena. Förhoppningsvis har de hunnit få lite av den andra biten - den sinnliga. Jag tror det.
Medan jag ligger här i soffan och känner efter hur mörbultad jag känner mig så tänker jag både framåt och bakåt. Framåt - dags att plocka fram höstkollektionen. Det vill säga orangea saker till rummet. Mattor och gardiner och sånt. I somras fick jag flera doftljus i present av avgående nior som var lika snyftiga som jag. Det lyser lite här och var nu, och luktar allt möjligt i en salig blandning. Det hade dom inte räknat med. Mint och ananas, fresh linen och havsbris. Det blir ett besynnerligt hopkok men jag har bestämt mig för att det är höstmysdoft.
Jag tänker också bakåt - resan till Riga, till exempel, som kom till i ren desperation efter att flera saker gått på tok. En saknad redskapsbodsnyckel bidrog direkt till bokade hotellrum och båtbiljett för några dagar i storstan. Det var en fantastisk minisemester och efter det kändes det bra igen. (Ja, vi gjorde helt enkelt inbrott i vår egen bod, för dig som undrar.)
Riga. Det finns mycket att säga. Jag bjuder på lite fina bilder och säger bara lite. Res dit, vettja! Skynda dig medan det går. Som sagt - världen är orolig.
 |
| Bloggerskan njuter av sol och minisemester. Hon ser inte så bister ut så nu struntar hon i borttappade nycklar och ser fram emot ny okänd mark att trampa omkring på. |
 |
Här kan man sitta i kvällssol och värme. Lyckostar - det är vi.
Vi sover gott under bildäcket och möts av sol även i Riga. |
 |
| Ja just det. Man åker ju för att ÄTA gott och det gör vi varenda dag. Här på Domkyrkotorget. |
 |
| Frihetsmonumentet |
 |
En eftermiddag tog vi oss upp i skybaren på Radisson. Att vi tordes. Hissen utanpå....
Men utsikten var fantastisk. |
 |
| Här satt vi en dryg timme och planerade kvällen. |
 |
| Jesu födelsekyrka från ovan, bland annat. |
 |
| Parken. Den gamla vallgraven. |
 |
| Mysiga gränder inbjöd till långa och många vandringar. |
 |
| Mannen på styltorna. |
 |
Matbild a la facebook. Sånt som alltid får "lajks"
före mer allvarsbetonade inlägg om kränkningar, intolerans och rasistiska partier. |
 |
| Kristi födelsekyrka. Vi gick in en eftermiddag. Det var någon form av mässa i ett hörn. Vi försökte få veta vad det var, men språkförbistringen skapade problem och till sist skickades en man fram till oss som bistert mumlade nåt om "him". Förvirrade gick vi därifrån. Det bestående minet är kvinnorna som stod på bara knän på stengolvet en kvart... |
 |
| Det finns många sätt att ragga kunder. |
 |
| Något man måste se är Centralmarknaden, de gamla flyghangarerna som blivit saluhallar. Fem gigantsika hallar fyllda med mat och kläder, för att inte tala om marknaden utanför. Här är lite fisk. Den torkade fisken sorterades snyggt i burkarna och doftade inte så jättemysigt. |
 |
| Här var det kött i långa rader. |
 |
| Och här står strumpförsäljerskan utanför centralmarknaden och kränger nylonstrumpor till hugade damer. |
 |
| En promenad i parken. |
 |
På väg in i Gamla stan. |
 |
| Ett par änglavingar. En butik fylld med änglaprylar, där man uppenbarligen tröttnat på fotograferande turister och skaffat fram en plats att fota på. Ingen annanstans än under vingarna får man stå. |
 |
| Svenskporten sen svensktiden. Den enda port som finns bevarad i ringmuren från 1600talet. Bödeln lär ha bott ovanpå. |
 |
| Medeltida stämning bitvis. |
 |
Massor av mysiga restauranger. Tur för oss som har fokus på käk i vått och torrt.
Återkommer!
/E |
