... har alltid varit maj.
Ända sedan jag var liten har det varit så. Sommarlovet gick att ana bakom knuten, kvällarna var låååånga, mamma ville ta långpromenad och till och med kunde man få "gåné te schöön" ifall man hade flyt. Gå ner till sjön, heter det, på rikssvenska. Och det bästa av allt, under sommarhalvåret hände allt: släktingar dök upp, ibland med paket under armen, elvakaffet flyttade ut i trädgården, kossorna kom på sommarbetet bakom vårt hus och båten kom i sjön så man fick fiska. Lite senare rörde sig killar med moped runt byn, spännande kompisar dök upp på sommarvisit hos nån gammal farmor och det forna högkvarteret Mjölkbryggan blev spaningsplats efter viktigare personer än grannungarna. Det var maj och sommarens intåg, då hände allt, som sagt.
Jag har behållit känslan ända till idag och den finns där än. Ja, jag sitter inte gärna på nån mjölkbrygga och spanar för jag har lyckats bli gift. Inte syns det några kossor heller runt knuten, bara grannens hund och en oherrans massa harar som demolerar odlingarna. Men så fort vitsipporna blommar runt körsbärsträdet är det läge att flytta ut kaffesörplandet. Ja, det är i och för sig svinkallt, men jag kan härda ut om det behövs.
Sommarlovet skymtar och vi har kollat upp brygga och båt. Maken snickrar i vild panik för att altanen ska bli klar före jul och motorcyklarna är besiktade och hundväskan beställd och växthuset städat och lavendelplanten inköpt. Husbilen ska städas ur och alla som har husvagn eller husbil vet ju hur det känns när man får städa bort vinterdammet och diska melaminet. Ja, så nu kan sommarn komma. Och så fort den kommer så drar vi. Lite humor är det i alla fall. Vi tänker åka runt så länge det går (och kroppen vill). Det kommer säkert andra dagar längre fram.
Just nu sitter jag i långkalsonger och ulltröja och njuter av vårhimlen. Ljusblågulrosa. Och syrenen är snart ljusgrön om man tittar noga. och ja, jag sitter inne i soffan med en kopp hett te. Ute går det inte att vara, till och med hunden frös in. Men det är fortfarande maj. Jag kommer att sitta med näsan tryckt mot fönstret och insupa vårljuset så länge jag orkar. Ifall du går förbi och undrar varför den där kärringen sitter och blåstirrar ut genom fönstret.
När jag var barn satt jag också gärna i fönstret och blåstirrade på majkvällarna. Saker har etsat sig fast i själen: sol på trädstammar sent på kvällen, de första små insekterna som dansar i kvällssolen, staren som hoppar in och ut i holken, musöron på björkarna och så den där lukten av kaffe som dröjt sig kvar sen eftermiddagen. Jag har plockat fram pennorna och penslarna nu, men kaffelukten blir svår. Hur ska jag måla den? Stårsa petar otåligt på min arm, biter mig lite och kollar ifall jag reagerar, Hon har nog tänkt sig att jag ska klappa och klia henne på magen i stället för att knappa på tangenter.
Jaa, så har vi det. Maj är inne i andra halvlek snart och tiden börjar bli dyrbar, Suga långsamt på karamellen, var det. Och ta vara på livet. Och sånt.
.JPG)
