Januari med återblickar

Nytt år - nya möjligheter. Fokus på att ta vara på livet som vanligt.

Jag läser Karins blogg och inspireras till att summera mitt år med hjälp av en del tänkvärda rubriker. Jag lånar några för mina egna tankar.

Vilken dag minns jag mest av året som gått?

Det är helt klart kvällen innan vårt stora 60-årskalas. Samtliga våra barn med respektive var samlade hemma hos oss på en middag med mycket skratt och glädje.

Har jag gjort någon stor förändring under 2016?

Ja, det har jag gjort. Jag fick hjälp med min fotled och kunde återgå till ett mer rörligt liv varför jag också tränar mer och det har gett resultat som jag känner mig nöjd med. Jag mår bra fysiskt och känner mig ännu starkare.

Hos Staffan i Bergen juli-16

Vad har jag känt mig stolt över?

Som alltid våra barn. Att de alltid har fixat jobb och bostäder och att de har växt upp till de olika personligheter de är. Att de har rest och skaffat sig erfarenheter på ett nyfiket och modigt sätt.

Har jag prövat något som jag aldrig gjort förr?

Jag tycker det händer hela tiden. Jag är ingen som provar att hoppa fallskärm eller cykla enhjuling kanske. Men i jobbet är det klart att jag provar olika pedagogiska grepp enligt den forskning som alltid pågår. Jag har besökt platser jag aldrig varit på förr, jag har ätit och druckit sådant jag aldrig smakat förr... Tja. Lite sånt. Annars är det väl helt enkelt så att jag numer är mamma åt min mamma mer än nånsin. Det är underligt och nytt. Fast sånt kommer ju gradvis, men den dagen man inser att allt är förändrat och att inget nånsin blir som förr då känns det nytt.

Två mammor och med två barnbarn för ett par år sedan medan allt nästan var som vanligt.

Vilken ny person har jag träffat och lärt känna under året?

Tina. En glädjespridare och ett energiknippe från Bergen.

Två glada som koser sig

Vad har gjort mig glad under året?

Oj, det finns ju massor! Förutom kalaset jag nämnde och alla våra barn så har jag ju en man som ständigt ser till att jag mår bra. Vi har bott ett år i vårt nya hus, det har varit toppen och fortfarande, varje gång jag kommer hem, tänker jag att det måste vara en dröm - vi fick till det exakt som vi ville! Eller bättre!

Jag har känt mig glad över jobbet trots att det hela tiden smutskastas i media. Jag har känt mig glad över de elever som vi ser lyckas som har det svårt, glad över att jag har ett fantastiskt arbetslag och alla skratt. Jag har varit överlycklig över motorcykeln som står där och som jag fortfarande tycker det är så fatalt kul att köra. Inget är så spännande som att planera eller inte planera och sen göra en lååååång tur. Jag har varit glad över stugan vid Näkten där vi har börjat fixa lite igen efter flera års stillastående av naturliga skäl (ungdomar vill inte vara där ingen ström eller knappt täckning finns och föräldrar ska vara där ens ungar är). Nu har vi köpt en jättebrygga som samtidigt är en flotte. Det gör mig galet glad när jag tänker på sjön, kräftor, öarna, fiske och picnickkorgen.

För övrigt är jag glad över de vänner jag och vi har. Att ha en lillasyster att brevväxla med och att jag har "moster" MB som är som vanligt när mamma inte är det. Till slut vill jag bara påpeka att jag har fått ett växthus och hur kul är inte det!

Vad har jag saknat under året?

Jag saknar ständigt min familj, de som inte finns i omedelbar närhet. Jag lever med det.

Vad önskar jag att jag har gjort mer av?

Jag har ständigt en oro i kroppen över att inte utveckla någon form av kreativit arbete på ett djupare sätt. Jag skulle gärna vilja lära mig mer, öva mer, göra mer när det gäller att skapa bilder och att skriva. Det finns inget riktigt tillfälle när inspirationen råkar infinna sig. Den som säger att man ska ta sig tid bör också ta i beaktande att det inte bara är att "ta sig tid". Jag har den tiden. Ser till att jag får den. Men då ska inspirationen infinna sig pang-tjoff. Så är det inte. Kanske kan det fungera genom att återse min gamla skrivargrupp och använda den. Då är det feedback, skaparmiljö, borta och inte i hemmet där allt annat lockar, det kan gå.

Vilken är den största framgången på jobbet?

Det är inte min förtjänst att jag lyckades få en kollega i bildsalen, men den framgång jag känner att jag gjort och håller på med är de diskussioner jag och hon har och hur vi ska utveckla vårt och elevernas arbete i bild. För övrigt är det en framgång att jag fortfarande tycker att det är kul varje dag.

Största framgång på det privata planet

Förutom att jag tränar flera gånger i veckan (och tycker det är roligt, fast det kanske är min coachs framgång ) så är det att jag kan stanna upp och reflektera över saker i stället för att elda på och rusa fram.

Årets bästa köp?

Jag lägger pengar på mat, drivmedel, resor, färg och gymmet. Därfär finns inget bästa köp. Jag är tacksam att jag kan göra det jag vill inom de ramar vi har.

Nånstans på äventyr

Årets äventyr

Förutom hojresan till Bergen på vindlande vägar var det den spontana färden till Lofoten. Den resan kommer vi nog att göra om då det behövs mer än några få dagar att smälta landskapet.

En tur mot ett surfparadis på Lofoten

Vilket har varit årets bästa TVprogram?

Jag har sällan ro att kolla på TV, tyvärr, mer än nyhetssändingar på morgonen som jag inte vill vara utan. Men jag gillar att slappa i soffan framför fredagens eller lördagens underhållning och då ska det vara musikprogram eller frågeprogram. Filmer ser jag efter vad jag känner för och väljer och det är sällan det händer. Man kanske ska kosta på sig ett biobesök?

Den bästa boken?

Det finns inte på världskartan att jag ska minnas eller rangordna alla böcker jag läser som någon som är bäst. Det beror ju på genre, sinnestillstånd, behov och allt möjligt annat. Jag läser både fakta och fiktion. Kanske får Sven Nordqvist stå som min favoritförfattare och dito tecknare (särskilt Minus och stora världen).

Något jag önskat under året och inte fick

Det är möjligt. Sånt lägger jag inte på minnet. Jag har allt. Ja, jag hade kanske önskat att det inte skulle hällregna på vår fest i somras men det gjorde det. Men, whatever, det blev toppen ändå, som sagt.

Tältresning i det sista, allt för grillningen.

Det jag önskat och fått

är precis en önskepresent - ett växthus. Nu står det där och väntar på fröer, krukor, slingrande rankor och stora pumpor och squasch. Där ska jag sitta och njuta. Maken har fixat, planerat, byggt och invigt med att överraska mig med en liten cafégrupp, vitt vin och hög mysfaktor. Hurraaaa!!!

Växthus

Som sagt: HURRAAAAA! Mot 2017.

/E

Hejdå 2016 med fjorton bilder.

JANUARI
står för fest!
En mörk månad på väg mot ljuset.
 Vi har två födelsedagsbarn att fira och en av dem finns tillgänglig att bjuda hem.
Två meter lillebror blir 27.
Januari har bjudit på fest innan barnen kom eftersom mamma alltid firat sista januari med gräddtårta.
Uppskattat i byn av de som kom på kafferepet.
Här har vi sett till att ha både julgransplundringar och barnkalas gånger två. 

FEBRUARI
står för lek!
Vi tar en tur till Stockholm och hjälper det andra januaribarnet att flytta till större bo.
Vi passar på att besöka ABBAmuséet och göra en massa andra roliga saker. I backspegeln ser jag snölekar och skidåkning och snöstormiga söndagar vid köksbordet med modellera. En lekmånad!

MARS
står för längtan!
Av och till tar jag mig en tur till hemtrakterna som alltid kommer att vara just hemtrakt.
Kollar att Skutan ligger kvar, att himlen är blå och att det luktar som det ska i vårtider.
 När jag var barn gick vi långpromenad som mamma kallad Såårundan.
Man gick alltid åt samma håll och varje gång vi kom hit kommenterade mamma Skutan. 

APRIL
står för öppnande!
Nu börjar det! Ljusa kvällar och porlande bäckar och knoppar som öppnas. Maken fyller 60. Hur kunde vi helt plötsligt bli så gamla? Eller är vi gamla? I backspegeln ser jag 60åringar som nära döden. Gamla tanter med kappa och väska, gamal farbröder med käpp. Här hemma firar vi med överraskningar och planerar semester på två hjul. En av presenterna kräver hojresa på vindlande norska vägar - wihooo! När jag var liten var april månaden när man skulle få gå på majbrasa och när jag och brorsan experimenterade med ettöresbomber och tändsticksaskar i skogen. Tur vi inte eldade upp nåt. 

MAJ
står för ljuset!
Nu är vi i favoritmånaden. Allt är ännu bara i starten. Sommaren kommer och med den resor och upplevelser.
Vi provkör en sväng till Sundsvall på SMC:s hojträff. Fast vi passar på att ta in på hotell och ha en miniminisemester på ett dygn. Fin tur. När jag var tretton var jag en riktig naturromantiker. I dagböckerna kom jag loss riktigt i maj och skrev om blomknoppar, sommarkvällar och kunde sitta i nån timme och bara glo på sjön, fjället eller skogen. 

JUNI
står för blomstertiden!
Sommarlovet står för dörren och semestern är här!
Vi tar en tur till huvudstaden igen, träffar familj och vänner och promenerar någon mil i sommarstockholm.
På ett kafe i Gamla stan fnissar vi åt selfiepinnen och sju japanska damer.
Sommarlov är ett magiskt ord. Blomstertid ett annat. 

JULI
står för friheten!
Nu är det den där tiden när vi reser, drar på äventyr. Den här kvällen fick 60åringen sin present - en whiskyprovning av whiskyexperten tillika sonen som tillsammans med sin fina tjej gjorde Bergenbesöket till något extra som vanligt.
 Hela tiden jag växte upp var Norge för mig ett med åksjuka, smala vägar, krigsminnen och billigt smör och socker.
Idag är det en ständig källa till överraskningar med natur som tar andan ur en. 

JULI
bjuder också på ett stort kalas, årets händelse, när vi firar våra 60-årsdagar med ett grillknytis. Tipspromenaden avgör hur lagen som ska göra tårtor ska se ut. Köket intas av ett gäng arbetsvilliga låtsaskonditorer som skapar fantastiska kreationer.  Ända sen jag var liten har jag gillat att samla människor omkring mig som på något sätt har med varandra att göra. Det finns inget roligare än att ha en stor fest med familjen eller bästa vännerna. I bästa fall både och.  Den här helgen fick jag njuta ordentligt. Först kvällen innan kalaset då vi alla samlades hemma för en gemensam långmiddag, sen stora kalaset och sen frukosten morgonen efter. 

AUGUSTI
står för premiär!
Nu börjar året i min egen tideräkning.
Det är min tur att ha födelsedag och bland fina presenter finns en särskild - en blombukett och gåvobevis från gamla elever. Det kändes speciellt. Och det tog lite tid innan jag listade ut vilka det var... Guldkorn från mitt jobb som uppväger den tunga delen många gånger om. Jag har många minnen från födelsedagar. Alla positiva och glada utom en.
Att fylla 16 gjorde ont i varje liten cell i min kropp då mitt hjärta var krossat av olycklig kärlek och inte ens presentLP:n med Ted Gärdestad kunde glädja mig. 

AUGUSTI
bjuder också på mer tid att resa på.
Nu gör vi det där spontana som aldrig går att planera. Vart ska vi resa?
Blunda och lyssna på väderleksrapporten. Lofoten kanske. Det tar vi.
En upplevelse som inte går att återge i bild på en kort tur.
 När jag var barn var Lofoten detsamma som Nordpolen.
Inget man besökte om man inte var på expedition med hundsläde och proviant för en månad eller så.

SEPTEMBER
står för glöd!
En kvällstur i Storsjöområdet på hojen.
 I väster glöder Åreskutan, ett blickfång som alltid.
Hösten är på gång men ännu är det varmt.
 Förr i världen var september början på en tung vandring mot mörkret, slut på semestern, slut på ljuset, hundra år till julafton och sommardansbanan stängd. Jag ska ändra på det där.  Fortfarande har jag en tendens att ogilla slutet på hojsäsongen.

OKTOBER
står för skörd!
Vi åker till vår lilla stuga mitt i ingenting vid sjön med 365 öar och plockar ett par påsar lingon men i första hand skurar vi huset och drömmer om framtid på sjön med brygga som vi hoppas ska komma under senhösten. Jag plockar sällan bär. Jag har heller aldrig varit tvungen, men bärplockningen, som jag ändå frivilligt som tonåring följt med på, innebar "ute" och "fika". Två viktiga ingredienser. Då var det inte så svårt att man liksom också samtidigt plockade lite bär.
 Eller stenar, som det har blivit på senare tid av och till, när jag haft lust att måla.

NOVEMBER
står för skymning!
I november får man kura, tända ljus, mysa, vila i mörkret för nu har man vant sig. Dessutom har vi en födelsedag att avverka. Fest i mörkret! Den yngsta familjemedlemmen fyller 25, ytterligare ett jubileum. Hon vill åka till London till våren. Vi får följa med. Vilken tur vi har! November är verkligen en trög tid. Man går rakt in i mörkret och är tröttare än nånsin. Men Halloween och Allhelgona och en födelsedag ser till att piffa till mörkret.
 När jag var liten var det på sin höjd mammas namnsdag, Astriddagen, som firades med tårta.
Nåt annat fanns inte att festa till det för.
 Fast då hade man ju i och för sig börjat nedräkningen till jul.

DECEMBER
står för förväntan!
Snart kommer julen. Snart kommer tomten. Och snart kommer alla förhoppningsvis att samlas någon gång under helgerna.
Min förväntan i år är lika stor som den var när jag var barn och längtade efter tomten, för nu kommer alla våra ungar hem till oss. Tre söner i soffan, middan klar snart och strax kommer dottern för att hänga, hon också.
Jag älskar julen och känslan av julförväntningar. Men allt har att göra med att samla sina närmaste. Det är det.
Jag är tacksam över att jag bara har glada minnen från alla jular i mina 60 år.

God fortsättning på dig!
/E