fredag 6 januari 2017

Januari med återblickar

Nytt år - nya möjligheter. Fokus på att ta vara på livet som vanligt.

Jag läser Karins blogg och inspireras till att summera mitt år med hjälp av en del tänkvärda rubriker. Jag lånar några för mina egna tankar.

Vilken dag minns jag mest av året som gått?

Det är helt klart kvällen innan vårt stora 60-årskalas. Samtliga våra barn med respektive var samlade hemma hos oss på en middag med mycket skratt och glädje.

Har jag gjort någon stor förändring under 2016?

Ja, det har jag gjort. Jag fick hjälp med min fotled och kunde återgå till ett mer rörligt liv varför jag också tränar mer och det har gett resultat som jag känner mig nöjd med. Jag mår bra fysiskt och känner mig ännu starkare.

Hos Staffan i Bergen juli-16



Vad har jag känt mig stolt över?

Som alltid våra barn. Att de alltid har fixat jobb och bostäder och att de har växt upp till de olika personligheter de är. Att de har rest och skaffat sig erfarenheter på ett nyfiket och modigt sätt.

Har jag prövat något som jag aldrig gjort förr?

Jag tycker det händer hela tiden. Jag är ingen som provar att hoppa fallskärm eller cykla enhjuling kanske. Men i jobbet är det klart att jag provar olika pedagogiska grepp enligt den forskning som alltid pågår. Jag har besökt platser jag aldrig varit på förr, jag har ätit och druckit sådant jag aldrig smakat förr... Tja. Lite sånt. Annars är det väl helt enkelt så att jag numer är mamma åt min mamma mer än nånsin. Det är underligt och nytt. Fast sånt kommer ju gradvis, men den dagen man inser att allt är förändrat och att inget nånsin blir som förr då känns det nytt.

Två mammor och med två barnbarn för ett par år sedan medan allt nästan var som vanligt.


Vilken ny person har jag träffat och lärt känna under året?

Tina. En glädjespridare och ett energiknippe från Bergen.


Två glada som koser sig


Vad har gjort mig glad under året?

Oj, det finns ju massor! Förutom kalaset jag nämnde och alla våra barn så har jag ju en man som ständigt ser till att jag mår bra. Vi har bott ett år i vårt nya hus, det har varit toppen och fortfarande, varje gång jag kommer hem, tänker jag att det måste vara en dröm - vi fick till det exakt som vi ville! Eller bättre!

Jag har känt mig glad över jobbet trots att det hela tiden smutskastas i media. Jag har känt mig glad över de elever som vi ser lyckas som har det svårt, glad över att jag har ett fantastiskt arbetslag och alla skratt. Jag har varit överlycklig över motorcykeln som står där och som jag fortfarande tycker det är så fatalt kul att köra. Inget är så spännande som att planera eller inte planera och sen göra en lååååång tur. Jag har varit glad över stugan vid Näkten där vi har börjat fixa lite igen efter flera års stillastående av naturliga skäl (ungdomar vill inte vara där ingen ström eller knappt täckning finns och föräldrar ska vara där ens ungar är). Nu har vi köpt en jättebrygga som samtidigt är en flotte. Det gör mig galet glad när jag tänker på sjön, kräftor, öarna, fiske och picnickkorgen.

För övrigt är jag glad över de vänner jag och vi har. Att ha en lillasyster att brevväxla med och att jag har "moster" MB som är som vanligt när mamma inte är det. Till slut vill jag bara påpeka att jag har fått ett växthus och hur kul är inte det!

Vad har jag saknat under året?

Jag saknar ständigt min familj, de som inte finns i omedelbar närhet. Jag lever med det.

Vad önskar jag att jag har gjort mer av?

Jag har ständigt en oro i kroppen över att inte utveckla någon form av kreativit arbete på ett djupare sätt. Jag skulle gärna vilja lära mig mer, öva mer, göra mer när det gäller att skapa bilder och att skriva. Det finns inget riktigt tillfälle när inspirationen råkar infinna sig. Den som säger att man ska ta sig tid bör också ta i beaktande att det inte bara är att "ta sig tid". Jag har den tiden. Ser till att jag får den. Men då ska inspirationen infinna sig pang-tjoff. Så är det inte. Kanske kan det fungera genom att återse min gamla skrivargrupp och använda den. Då är det feedback, skaparmiljö, borta och inte i hemmet där allt annat lockar, det kan gå.

Vilken är den största framgången på jobbet?

Det är inte min förtjänst att jag lyckades få en kollega i bildsalen, men den framgång jag känner att jag gjort och håller på med är de diskussioner jag och hon har och hur vi ska utveckla vårt och elevernas arbete i bild. För övrigt är det en framgång att jag fortfarande tycker att det är kul varje dag.

Största framgång på det privata planet

Förutom att jag tränar flera gånger i veckan (och tycker det är roligt, fast det kanske är min coachs framgång ) så är det att jag kan stanna upp och reflektera över saker i stället för att elda på och rusa fram.

Årets bästa köp?

Jag lägger pengar på mat, drivmedel, resor, färg och gymmet. Därfär finns inget bästa köp. Jag är tacksam att jag kan göra det jag vill inom de ramar vi har.

Nånstans på äventyr


Årets äventyr

Förutom hojresan till Bergen på vindlande vägar var det den spontana färden till Lofoten. Den resan kommer vi nog att göra om då det behövs mer än några få dagar att smälta landskapet.

En tur mot ett surfparadis på Lofoten


Vilket har varit årets bästa TVprogram?

Jag har sällan ro att kolla på TV, tyvärr, mer än nyhetssändingar på morgonen som jag inte vill vara utan. Men jag gillar att slappa i soffan framför fredagens eller lördagens underhållning och då ska det vara musikprogram eller frågeprogram. Filmer ser jag efter vad jag känner för och väljer och det är sällan det händer. Man kanske ska kosta på sig ett biobesök?

Den bästa boken?

Det finns inte på världskartan att jag ska minnas eller rangordna alla böcker jag läser som någon som är bäst. Det beror ju på genre, sinnestillstånd, behov och allt möjligt annat. Jag läser både fakta och fiktion. Kanske får Sven Nordqvist stå som min favoritförfattare och dito tecknare (särskilt Minus och stora världen).

Något jag önskat under året och inte fick

Det är möjligt. Sånt lägger jag inte på minnet. Jag har allt. Ja, jag hade kanske önskat att det inte skulle hällregna på vår fest i somras men det gjorde det. Men, whatever, det blev toppen ändå, som sagt.

Tältresning i det sista, allt för grillningen.

Det jag önskat och fått

är precis en önskepresent - ett växthus. Nu står det där och väntar på fröer, krukor, slingrande rankor och stora pumpor och squasch. Där ska jag sitta och njuta. Maken har fixat, planerat, byggt och invigt med att överraska mig med en liten cafégrupp, vitt vin och hög mysfaktor. Hurraaaa!!!

Växthus


Som sagt: HURRAAAAA! Mot 2017.

/E

1 kommentar:

Karin Härjegård sa...

Så fint och bra, Eva! Kul att få ta del av ditt år! Kul att få inspirera till dina återblickar! Vi ses och fortsätter inspirera varandra! Kram!