Sommarpyssel 4. Saker att göra på semestern

TACK för grönskan

T ACK för violerna

Och tomaterna

Och min fina skräpkorg...

Och tacksam för maten - grillad tonfisk med kålgratäng.

Älskade växthus...

... var ska man annars vara på kvällen när det blir svalt?

Och var ska man annars odla ifall man är smålat och bara gör det minsta?
Kram på dig🧡

Sommarpyssel 3 - saker att göra på semestern

Det blev en hojtur i alla fall.

Vi tog inte husbilen, vi laddade batterierna på varsin motorcykel. Nu har vi hållit på med det rätt länge, nånstans runt tjugo år aktivt på längre turer. Jag vill genast avfärda allt snack om frihetskänslan som ibland dyker upp. Eller nån som säger "va tuff du är". Jag är för gammal för att tycka nåt sånt om jag ens gjort det. Jag brukar svara att frihet det är nog när jag vandrar i skogen eller paddlar kanot eller så. Tuff vet jag inte, dum kanske hellre, med tanke på riskerna. Men det är värt det. För hjärnan töms på allt skrot, koncentrationen på körning, andras och egna vägval och känslan att vara på väg är det som lockar. Sen ska jag genast avslöja en hemlighet - det är kul att köra. Det trodde du inte, va?

Jag insåg att det måste till nåt som jag mår gott av för att få lite balans efter jobbåret som har varit tuffare än vad nån vet, samt att på det inte få träffa nära och kära efter pandemiutbrottet blev liksom droppen. Att få bli farmor och inte veta när man få se och ta i den lille... Att inte veta hur det är i mammas lägenhet, att inte veta när jag kan träffa henne....

Nejånej. Allt har svängt igen men det var en tid där jag trodde det skulle gå överstyr. Nu har jag fått snusa på den lille och på de goa föräldrarna med, för den delen. Och för att på nåt sätt försegla det goda så tog vi oss an Visingsö. Den där ön jag sett på håll och funderat på hur det ser ut där. Jag sa det till maken och han sa som vanligt
- Javafan, vi sticker väl dit.
Den jargongen är jag lycklig över så långe det går. Tacksam över möjligheten.

Vi tog oss runt Vättern och ut på Visingsö. Nu har jag sett det också. Rik. Titta på lite bilder. Själv ska jag sätta mig med en kopp kaffe och översätta det digitala till papper. Också.

Nånstans i närheten av Hassela kör vi omkring i leran på en vilsen väg. Rätt kul. Svettigt och skitigt.
Vi siktar på en övernattning i Jädraås - hittar ett vandrarhem som verkar bra. Det är också verkligen bättre än bra: Jädraås Herrgård. Dit kommer vi på kvällen och får själva ta oss fram i huset, guidade av ett telefonsamtal med en trivsam värd. Det är lite grått men hojvädret är fortfarande perfekt och vi landar i huset för att laga oss en sen middag i ett välsorterat kök.

                                                                     

Få se nu...ska vi ta finsilvret? 

Utsikt från rummet.

     

 Vägen bjuder på flera guldkorn, väl värda att återbesöka. Fina motorcykelvägar och njutbar körning i näst intill obefintlig trafik.

Efter Jädraås kör vi ner till Askersund för att hitta en ny sovplats. Det är lite skönt att inte ha tält, vi har börjat unna oss lyxen att bo bra på "gammeldagar". Men tältet låg faktiskt på golvet i vardagsrummet en vecka innan vi stack...Vi tog beslutet att lämna det. 

Nästa stopp blir på Per Olofsgården mellan Kumla och Askersund. Ytterligare ett fantastiskt ställe att stanna på. Som dammig vägfarare händer det ofta att det är med blandade känslor man öppnar en dörr till ett nattstopp och ser ljusa tyger. Nåja, lortiga saker läggs UNDER sängen, alltid.

Bloggerskan poserar efter kvällspromenaden. 

I coronatider har hotellvärden planerat mycket noga. Alla sällskap, (typ fyra på hela hotellet?), hade varsin kaffebryggare, varsitt kyslskåp, och ett eget serveringsfat med frukosttillbehör. Allt ordnat så att det rymdes minst ett par fjällkossor mellan borden. 

Maken vittjar "vårt" kylskåp.

Efter en god natts sömn tar vi oss längs Vättern (ja, det har jag längtat efter, nåt särskilt med den sträckan) och highfivar oss själva som har hjälm, visir och skyddskläder då vi passerar turistfällan Gränna. Här känns det som om vi är på Storsjöyra. Men vi ska till Visingsö och tar färjan över.

Det finns nog flera anledningar att åka tillbaka och stanna längre senare i livet på Visingsö. Vi är ju här bara för att köra hoj, se hur det ser ut och pricka av på bucket list. Det är som väntat vackert, vindpinat och tja, Verkön och Norderön...för att jämföra med hemtrakterna. Men den här ön är ju platt. Och pinfull av historia. Så mycket spännande som hänt här. Men det får du ta reda på själv.

På väg från norra udden mot den södra.

Visingsövy

Turistfälla. Men vi är ju turister och vi går i fällor.

Södra udden. Vi rundade ön med ett matstopp i mitten på Svensgården som synes ovan. Efter denna korta sight-seeing av Visingsö insåg vi att vi var tvungna att bege oss till fastlandet för vidare färd runt sjön. Vi åkte i regnskurar och solsken via Jönköping för att hitta ett lämpligt boställe för natten. Det var flera gånger jag tänkte att vägen är resans mål under den här turen. Sverige är fantastiskt för att vara lite klyschig, inte desto mindre sant.

                                                                           

Vi landade i Tidaholm av alla platser, men det beror mycket på valet av kul vägar. Tror inte jag varit i Tidaholm förr, men vi fann ett B&B och det visade sig vara i ägarens hem med tillhörande Thaisnabbhak, Det lilla mathaket var stängt pga rådande omständigheter men frukost skulle vi få. En tallrik skulle stå framdukad med kontinental frulle på prick klockan 8.00. Vi var ensamma. Kan tilläggas att vi sovit gott och dessutom kvällen innan tittat liiiite på Tidaholm som var stendött. Kanske alla var lika trötta som vi?

Några avslutande bilder på en känd plats. Även om mycket byggts om i Rättvik så finns vissa saker kvar. Sörlins Bokhandel t ex som förgyllde alla semestrar i min barndom, likaså Centrum Lek och Hobby. Ett besök där på kvällstid (bara det, alltså, kvällstid!) var ju nästan höjdpunkten på Dalarnaresan.

Den spegelblanka Enån får avsluta bildkavalkaden för denna hojtur. Jag har tusen bilder till, mest för att veta vad jag gjort under alla turer när jag sitter och rullar tummarna i framtiden.



Återkommer med flera saker att göra på semestern snart.

/E.

Sommarpyssel 2 - saker att göra på semestern

Ja, släktforskningen får vänta. Nu är allt fokus på Finn.

Finn är vårt första barnbarn. Man är farmor. På riktigt.

En dag i mitten på juni tog vi husbilen till Malmö där den lille bor. Väl isolerade från omvärlden skulle vi få ta del av den ljuvliga lilla parveln, ja kanske till och med få snusa och bära på undret. Att bila genom sommarsverige får mig alltid att känna förundran över det land vi bor i. Varje gång åker vi nya vägar, varje gång gör vi nya upptäckter. Varje landskap har sin charm. På grund av den outhärdliga hettan (ja, jag tillhör ju dom som gillar det vi ofta kallar "svensk sommar", dvs ca 23 grader och i bästa fall uppehåll), tog vi oss bara korta bitar. Den där gamla husbilen som kostat mekanikern åtskilliga timmar kvällar och helger, den älskar vi. I alla fall jag. Att kuska runt med huset på ryggen och alla tänkbara bekvämligheter - det gillar jag.

Nå, vi landade på en tom camping vid Fryken, sedan på en parkering nånstans i Dalslandsskogarna och på den tredje dagen rullade vi in på en cirkus i Malmö, där vi skulle bo. Eller nja, det var i alla fall en campingplats som ståtade med dyra hus att hyra (cirkusvagnar) samt ett stort cirkustält för eventuella happenings och en foodtruck, tillika. Lugnt och skönt. Vi och några få till. Lagom i dessa tider.

Och så fick vi då beskåda undret, så småningom.  Några få månader gammal, rund och go, låg han där och betraktade oss misstänksamt. Det lilla ljusa håret stod på ända, huden doftade bäbis och armarna var som gjorda att bita i... Ja, missförstå mig rätt. Jag kunde inte låta bli att bita i mina egna ungar heller. Vad jag minns skrattade dom mest. Möjligen kan det ha lett till att en av de små senare blev känd som "han som bits" på dagis och andra lyfte upp sina bebisar när jag och min kull kom.... Nåja, sånt man får fundera över på gamla dar.

Det är så märkligt. Jag och maken får vänja oss vid att se den lille filuren typ tre gånger om år om vi har tur. Ja, fast det gäller nu. Vi har redan planerat för hur det blir om några år då vi förhoppningsvis får rå om längre tider. Du vet, lekstuga, 14 kilo lego, sju hyllmeter sagoböcker, sandlåda, verkstad med allt som behövs för den lille kontnären, musikstudio, sportstuga, räserbil.... Ja, hos farmor och farfar ska allt hända. Det ser vi fram emot. Om ödet vill oss väl blir vi gamla och starka.

Vi var ju tvungna att återvända efter tre dagars oupphörligt snusande och tittande och bärande. Och jag skänker en varm tanke till en som inte längre finns med oss i livet. När vi var nyblivna föräldrar och inte visste hur vi skulle stå och gå eller sitta med den lille fanns Ingrid. Hon bodde två kvarter bort med tre ungar och gubbe. På nåt vis visste hon hur det kändes när man var nymamma. Jag minns glasklart när hon kom in och skyndade sig att tvätta händerna (35 år innan coronatiden) och sen förklarade för oss att "je ske bäre hit och syytt je". För dig som int´begrip så betyder det att man bara ska bära, ha i famn, ha i knät... njaä, det går inte att förklara riktigt. Och så tog hon sen bebisen i famnen och talade om för honom att han hade det bäst som fått oss som föräldrar, att vi var dom viktigaste som fanns och att vi älskade honom över allt annat. Men att ibland skulle hon in och sytta...

Det blev väldigt mycket syttat för Ingrid kan jag säga. Men det är en annan historia som jag ska berätta en annan gång. Saker man minns när man snusar på en bebis.

Som sagt, vi var ju tvungna att åka hem. Färden hem i normalväder gick via Öland, Lönneberga och Bullerbyn, Vikbolandet och Kolmården och väl hemma väntade växthuset med tomaterna och alla krukväxter som släppts ut till sitt sommarbete. Lyckliga farmor och farfar, ja, det är vi det, bjöd in blom- och husvakterna på grillmiddag. Och packade hojväskorna samtidigt. Återkommer.

Som vi längtat - son och sonson.

På väg  =  äventyr

Strömsfors bruk - en viloplats för natten.

Skogspromenad om kvällen. Vem står i skogen?

Södra Öland.

Vita gäss långt, långt borta på havet.

Mönsterås - sova på kajen, inte helt fel med denna middagsutsikt.

Bullerbyn. Åtminstone Norrgården och Mellangården. 

Sörmland i högsommarskrud.

Mot nya äventyr!
/E.