...bakat kakor. Och ätit några. Förmodligen två för mycket. Men jag bakar "aldrig". När mjölpåsen och smörpaketet åker fram då ska vi resa eller så får vi besök. Företrädelsevis av vuxna barn. Nåt annat kaffefrämmande har man inte numera, nästan, i alla fall.
Jag fick feeling, det beror helt och hållet på att jag vaknade klockan fem och tvingade mig kvar i bingen till halvsex. Men då det där vårliga morgonljuset smög sig in då var det stört omöjligt att inte gå ut i köket som alltid badar i morgonsol den här tiden. Om det inte är mulet. Då brukar jag gå tillbaka till sängen.
Innan jag satte på kaffet tog jag fram smörpaketet och liksom markerade för mig själv att nu skulle det bli. Ja, sen gick halva dagen och jag hade deg upp till armarna och socker på golvet. Eftersom jag lovat min son att baka någon form av energikakor om jag ska ta med nåt till barnbarnet så började jag med det. De medvetna unga föräldrarna undviker sötsaker. Eller så är sanningen den att jag råkade ha med någon form av rawfoodkakor en gång som man kunde ha som mellis och tryckte i barnbarnet en sådan då det var kristid. Alla som har barn vet att kristid kan vara stunden innan maten är helt klar men ungen är skithungrig och man behöver ha nåt som håller värsta svältskriken borta. Helst nåt nyttigt. Sallad funkar inte. Det vet jag av egen erfarenhet. Våra fick isglass. Det har min nyttige son glömt, tror jag. Men han var impad av småkakor gjorda på frön och dadlar som kunde stoppa en kommande katatrof.
Nåja, jag började med havrekakor med tahini och honung och dadlar. Blev rätt goda men man märker att det är nyttigt. Sen hade jag ett fantastiskt recept på chokladbiscotti, ett recept jag sen insåg skulle ha platsat som gåta i en pysseltidning: "Gissa vad som fattas - Finn fem fel". Jag gav nästan upp när "degen" mer liknade nåt som barnen glatt visade i sandlådan för trettio år sen - lerkaka av sand, grus, jord, lite kvistar och nån harbajs. Jag GISSADE också, chansade på smör, vatten och lite mer mjöl och sen kanske lite mer smör. Och varför inte ett ägg? Ägg brukar fixa det mesta. Jadå, det blev chokladbiscotti. Tror jag. Utan harbajs, man förstår nog att det är chokladbitar?
Efter det måste jag göra nåt pålitligt ur Stora bakboken som jag sparat sen -82. Havrekakor med russin. Jag ägde inga russin, provade med choklad, när jag ändå hade den framme, och lite fikon. Borde funka. Och sen provade jag en mördeg bara för att vara lite märkvärdig och göra hjärtan med rosa socker på som lillprinsen ska få äta EFTER maten. Hur många han vill.
Efter detta gick luften ur mig. Jag kom att tänka på mormor och mamma. Jag har växt upp med elvakaffe och en ljusblå kakburk i tre plan. Den var aldrig tom. Vetebröd, garanterat, fyllt eller ofyllt, hastbullar som stank hjorthornssalt, möra ringar som brorsan gillade och kokostoppar som jag gillade. Mamma bakade drömtårta och Majs vårbitar. Vårbitarna var vanlig sockerkaka i långpanna med en gudomlig chokladglasyr på som man gnagde av först. Sen bakade hon Rimbobullar med florsockerfrosting och alltid finska pinnar. Man var försedd. Inga energikakor. All denna härlighet fanns ständigt till hands. Jag tror inte våra ungar hade tillgång till kakburk jämt. Någonstans blev det ett skifte. Kakburken liksom fejdade ut och ersattes av fruktstund och sura bärstänger utan socker. Men som sagt, vi hade isglass i frysen, vi, som våra stackars ungar fick innan mamman fått fram slevar och stekspadar.
Men nu har jag gjort ett dagsverke och kakburkarna är fyllda. Trots det är det ingen som ringer på vid elvatiden och vill ha kaffe. Vi dricker inte heller elvakaffe utan bara tar det som det kommer. Fasen, det måste man ju ändra på.
/E
