Jag minns inte...!

Irriterat sitter jag och tänker på bilder. Jag målar gärna från hemtrakterna, barndomsplatser. Jag fick för mig en tavla som skulle innehålla allehanda detaljer. Så upptäckte jag att jag inte minns hur det såg ut. Redan!?

Varför minns jag inte hur det såg ut runt Stora stenen? Den som fanns vid infarten till gården? Det fanns en Stora stenen neråt järnvägssidan också, men där var det en myrstack i närheten så den var inte så trevlig. Det är ju inte bara jag som suttit på stenen vid infarten och druckit saft. Det har minsann våra ungar gjort också.
Alltså borde jag ha järnkoll på hur det såg ut. Men icke...

Jag har ännu inte vågat tänka efter hur det såg ut i skogen på kullen bakom huset. Den är ju numera utplattad och bebyggd. Helgerån! Det är vad det är! Tänk om trädkojan är borta!!!

Men jag ska nog undersöka saken för nu har jag tagit fram tuschpennorna och ska börja pyssla efter ett halvårs idogt skolarbetande med bilder och texter.

Majnätterna springer iväg - vilket slöseri!
Återkommer med rapport om teckningar.
/E

Nu har jag landat...

...kanske.
Förra helgen var rätt intensiv. Vi åkte raka spåret till Enskede och efter en del pyssel blev den åtråvärda BMW:n min. Den fick vila i brorsans garage i Hässelby ett par dagar medan vi träffade nära och kära och gjorde oss en liten minisemester. På söndagen åkte vi hem i ett försommarvackert Sverige! LYCKA!

Bilder får tala - själv längtar jag bara efter....hmmm,... nåt med resa, nåt med tält, nåt med två hjul och oplanerat mål....nära nu.

På nedresan stannade vi i Söderhamn, rätt plats för lunch. 

Här har inget hänt sen vi skjutsade David till flyget mot Sydamerika. 

Det måste vara två år sen?

Samma gamla blommor, samma gamla julprydnader i taket och samma gamla mat...?

Lunchstället är hemligt, tyvärr. 

Vi vill ha det för oss själva. Inte dela med det med andra är en handfull  Söderhamnsbor. 

Det är som det som är charmen.

Hoj inköpt och premiärkörd till Rågsved från Enskede. 

Dags för inkvartering hos en generös son

som bjuder på lya.

 Ett gammalt stammisställe. 

Får man kalla det så, då man varit här varje semester då ungarna

 var i lekåldern och tyckte att "krogen var kul att gå på" på semestern.....

Therese shoppar så klart.

Hemma hos.

Brorsa och lillsyrra - en fin kombination.

Sonen lämnar över sovplatser till päronen i Rågsved. 

En annan son med flickvän och fika på Fjällgatans kaffestuga . 

Njutbart med utsikt över Strömmen och Gröna Lund, bland annat.

Försommargrönska bland hustaken på Söder 

Storebror och lillasyster

Ingen semestertur utan "att köra soffor"....

Avslutar minisemestern med sushi på hemligt ställe.

Avslut på ett projekt. Är det grönt ute, eller...?

Ja sa till maken:
Om jag inte skaffar ett bildprojekt igen eller skriver lite egna tankar så kommer jag att vittra sönder.
Jaa, sa ju han, som vet hur det är. Han känner ju mig, menar jag.

Våren har varit en av de mest intensiva arbetsvårar jag gjort i mitt nuvarande ämbete. Visst, vårar kan vara fulla av plötsligt uppkomna jippon och nåt som heter betyg och en del annat man ska dokumentera. Men just denna vår skulle vi ju avsluta ett gigantiskt skrivprojekt där en yttre faktor medverkade - ett tryckeri. Deadlines är ibland till för att skjuta på, men här har det liksom varit skarpt läge nu ett tag, med jobb dygnet runt. Inga texter får skickas iväg till tryckning utan korrektur ända in till minsta kommatecken. Det menar jag å det strängaste. Alla ska väl känna sig urstolta över sina verk när 87 unga författare ska få stoltsera. Och svensklärarn har fått slita så våren har sprungit förbi nästan. Kvällspromenaderna är obefintliga.

Till vardags kan  man ju alltid lämna tillbaka ett manus och beordra rättning - läs igenom och sätt ut skiljetecken på rätt plats! Kom tillbaka om en vecka. Typ. Men i detta läge får man lusläsa och korrigera hela tiden varje mening, varje sida i all sköns typer av texter, allt från spökhistorier och blodstänkta mord till lastbilsbeskrivningar och kärleksromaner. Omslag och titlar ska diskuteras, upphovsrätter undersökas, tecknade bilder scannas och redigeras.....ja, det senare har legat mig varmt om hjärtat och hur det var den dagen datorn brann upp kan ni ju tänka er. Nå, den brann ju inte fysiskt - troligen hade jag slitit ut den, varpå hårddisken fick nog. Kanske. Tack gode gud att jag gift mig med en datatekniker! Han rådde bot på både gråtande hustru och utbränd datorhjärna.

I kvällningen sitter jag i vardagsrummet (har bytt från köksbord till myshörna) och avslutar sista boken. En bok om bilar. Lyckats hitta bilder som är tillåtna och laddat minnespinnen för nu ska tryckeriet få göra sitt. Själv ska jag ta semester. Ägna mig åt nationella prov och betyg. Rita lite. Skriva lite blogg....

Jag avvaktar med anteckningar om hojresan i söndags. Den behöver ett eget kapitel. Kommer sen, ungar, kommer.
//E               http://op.se/optv#2idJ8S0W4LjmVONnCEc84w