onsdag 24 oktober 2012

Bild

Läraryrket är sannerligen ingen dans på rosor. Det hade jag då inte trott heller.

Men en sak är säker - då jag kliver in i bildsalen händer mycket positiva saker även om jag som sagt ibland sliter mitt hår över att inte hinna allt och sedan vara tvungen att bedöma. För tillfället har jag satt mina elever lite på pottkanten genom att slänga ut ett diffust projekt om antiken. Hur går det?

Ja, jag vet efter alla dessa år att ett välplanerat arbete med en påläst lärare och rätt fyrkantiga direktiv ger bra utdelning rent ordnings- och produktionsmässigt. Men ibland hinner jag inte eller bara inte riktigt  har tänkt klart innan vi tillsammans kastar oss in i ett projekt. Då kan det sluta var som helst. Nu har jag ett antal mål att inrätta mig efter så för att täcka in några större områden samkör jag konsthistoriska delar och det som fortfarande kallas modern teknik, dvs digitala former av skapande.

Eftersom eleverna arbetar med antiken i övrigt hakade jag på med att i bildsalen fråga om dom kunde berätta för mig hur antiken såg ut. Framför mig satt ett drygt tjugotal romare och greker med koll på sitt liv och leverne. (Dom jobbar i story-line, dvs dom ÄR greker och romare just nu). Tyst stirrade dom på mig en stund, tuggummin vändes, hårtussar snurrades, suckar hördes. Eftersom det nu var bildlärarn som frågade antog dom direkt att jag ville veta om arkitektur, skulptur, utsmyckningar och stilar. Spridda kommentarer hördes om lerkrukor och stenpelare och snygga gubbar med blad i håret.

Det är den här fasen jag egentligen tycker är bäst, det där med funderande och fantiserande ungar i tretton - sextonårsåldern. Det är inget fel på kreativiteten ska jag säga. Idéerna började ploppa fram och snart hade jag ett myller av killar och tjejer som med uppkavlade ärmar gick till attack mot materialskåp och datorer. Jag lyckades överrösta idésprutandet en gång innan jag drunknade i havet av skapandet. Det var när jag ropade att allt skulle dokumenteras med kamera, redigeras på ett fiffigt sätt och sättas ihop med text till en vettig digital presentation. Efter det hukade jag mig.

En timme senare stod jag kvar i en ekande tom bildsal med nödtorftigt städade bord. Det liksom dammade i luften av kartong, gips, lera, akrylfärger och pappersklippsrester i regnbågens alla färger. Det är konstigt - dom läste av mig och mitt minst sagt ogenomtänkta projekt innan jag själv hade planerat. Återigen kan jag konstaterar att det är lärarn som lär sig mest i klassrummet.....och jag får samtidigt en skopa skaparlust slängt över mig  av en hög ungdomar i sina bästa år.

Bildbloggen är uppdaterad med ett tidigare projekt - karaktärer i lera, med mina elevers tillstånd.



//E




Inga kommentarer:

Det här är MITT!

Allt ni ser här är mitt. Ja, faktiskt. Ibland far jag hit och tankar. Jag andas in något som jag alltid kommer att längta till. Ja, jag...