Nostalgi

När det blir riktigt mycket på jobbet och jag märker att jag tappar en dag i veckan då brukar jag försöka haka fast mina tankar i något konkret i hemmet. Nu, innan klockan slagit tio och jag snart ska förflytta mig till horisontalläge, tog jag ett språng upp i mitt lilla hobbyrum och tittade på färglådan, vände på en del bilder som stirrade på mig och rättade till gardinen. Suck. Nu är det ett allt för sällan besökt hobbyrum i föräldrasamtalstider och betygssnack. Rummet bredvid gapar också tomt och kolsvart. Helt plötsligt flyttade hon. På riktigt minsann.

Och där nere tömmer vi så sakteliga. Gillestugan kommer fram igen, den som en gång gjordes om till pojkrum med självlysande tapet. Och i det andra pojkrummet innanför gapar hyllor tomma och en rätt knepig crosstrainer står och dammar. Den är felkonstruerad, därför används den inte. Det har vi bestämt. Maken och jag. Men den fyller ju ut lite....För resten har vi inte tid.

Äsch. Jag vill liksom plocka lite bland saker för att skingra tankarna kring jobbet, och då upptäcker jag att jag bara har mina egna saker att plocka i, inte alla andras. Typ samla sockor, dammråttor och borttappade presentkort under sängar. Jag har nog problem med det här i alla fall. Blir det så att när barnen flyttar tar jobbet all tid? Jag menar verkligen ALL tid. Här har jag tappat bort en hel dag och undrar vad jag gjorde då? Huset som vi nyss flyttade in i. Snart ska vi flytta ut. Jag vet hur det blir. Även fast det kommer att dröja minst ett år tills vi är redo så kommer vi att stå där som fån och se oss som nyss inflyttade. Så här:

Och nu ska vi välja rum....

//E.