onsdag 31 oktober 2012

Monstren och bananerna

Pling pling!
Det ringer på dörren och maken öppnar.
- GODIS ELLER BUUUUS!!! gallskriker tre grabbar i 10-årsåldern och stirrar uppfordrande på gubben.
Jag som står bakom kulisserna hör att han förhandlar för att komma undan repressalier. Det slutar med att han ber monstr...förlåt, grabbarna, vänta tills han konsulterat huskorset. Det är jag. Huskorset.

Förtvivlat springer maken omkring i köket och välter stolar och river ut mjölpåsar ur skåpen. Han vill gärna hitta åtminstone en endaste liten chokladkaka eller ask med TuttiFrutti från 1974. Men icke. Huskorset säger barskt att inget finns.
- Ge ungarna en FRUKT. Det är nyttigare! säger hon. (Och sen kommer dom inte tillbaka, tänker hon belåtet. För då inser dom att här finns inget godis, inte.)

Maken hämtar fruktkorgen och fem bananer åker ner i deras bautakasse. Sen är allt lugnt till nästa kväll.

Pling pling!
Dottern är hemma på besök och öppnar dörren.
- GODIS ELLER BUUUUS!!! hör jag det bekanta gallskriket. Nu stirrar grabbarna på en vilt flabbande ung dam. Undrar om dom saknade den snälle gubben, ifall det nu var samma gäng..? Den skrattande dottern kippar efter luft och går dubbelvikt till köket och hör nu - hon tar en klase bananer och slänger ut till monstren! Fattar ni vad det innebär? Utskrattade och utan godis. BANANER TVÅ GÅNGER!

Typiskt. Vem är ensam hemma om kvällarna? Jo, det är huskorset, det. Här får man sitta i ensamt majestät med lysena släckt och dörrar och fönster låsta. Maken roar sig i verkstan, ungdomarna har för länge sedan dragit sin kos. Det plingar oupphörligt på dörren. Det knackar och gnisslar och gnälls runt knutarna. Kvarterets alla monster och spöken har samlats för att straffa familjen som bara hade bananer.

Egenhändigt tillverkade monster på den tiden
 man spökade enbart i sitt eget hem.
/E

Inga kommentarer:

Det här är MITT!

Allt ni ser här är mitt. Ja, faktiskt. Ibland far jag hit och tankar. Jag andas in något som jag alltid kommer att längta till. Ja, jag...