I alla dagböcker kom det fram att julen bara försvann i ett nafs och att ingen fattade vad som skedde.
Varför då? frågar jag mig. Inte på ett enda ställe står det att julen var lång och vilsam och att timmarna segat sig fram under tomteperioden. (Jo i nån av mina första, då jag var tolv år och julafton var den längsta och segaste och drygaste väntan som fanns, men det var då, det.) Efter att man blev vuxen har man liksom sällat sig till gänget - tiden går fort. Julen bara försvann. Granen in och ut. Nej det måste åtgärdas. Jag behöver ändra på något. Kanske ska man klä granen till första advent? Och framför allt - köpa klappar i tid! Nu, helst.
Jag har en arbetskamrat som i dagarna tagit fram samtliga sina tomtar, sisådär sjuttiofem stycken i olika storlekar. Så fort det blir mörkt åker dom fram, säger hon. Hittills har jag nöjt mig med att titta strängt på henne så hon ska veta hur fel jag tycker det är. Men från nu ska jag omvärdera hennes handlingar.
En annan vän skulle hellre dö än sprätta på julmusten före julaftonsmiddagen. Jag har alltid applåderat hennes insiktsfullhet.
Andra jag känner vältrar sig redan nu i girlangorgier och planerar var vartenda julpynt ska sitta och köper för säkerhets skull lite mer redan i oktober. Har man bara röda, gröna och gredelina girlanger måste man utöka färgprakten med orangea, turkosa och offwhite. Extra billiga och extra långa. Räcker runt huset två varv. Kön är lång på Dollarstore.
En granne jag har har andra åsikter:
" En hänn JÄÄÄVLA jula!" säger han med eftertryck. Gärna i kassakön så att alla svettiga småbarnsföräldrar med skinkor och kakeldekor i korgarna får dåligt samvete för att de tar upp plats.
Jag tror egentligen inte att julen bara försvinner. Det handlar i stället om allt som man (läs jag) ska göra innan jul. Av gammal sed och vana. När det är dags att fira och eventuellt vila blir man förvirrad eftersom man varit igång i julkarusellen en hel månad. Därför måste jag göra något radikalt nu. Jag börjar köpa julklappar! När det blir rusning ska jag luta mig tillbaka och läsa en god bok medan revbensspjällen grillas i ugnen. Det gäller bara att planera vem som ska få vad. Det blir väl lätt. Eller..?
Flera gånger har jag försökt avstyra julklapperiet. Men det är omöjligt. Alla vill ha och ge presenter. Och...jag erkänner att stora inslagningskvällen med glögg-, lack- och skinkdoft är oerhört viktig i mitt liv. Det är den kvällen tomten smyger runt hörnet.
"Jag kan höra hur tomten susar!" sa Staffan som liten parvel. Sen fick han antagligen lägga sig bakom stängd dörr och höra hur vi prasslade med papper och snören. Det var på den tiden det var lätt: lastbil, overall, bok, pussel, robot. Mjukisdjur, sockor och lovikkavantar... Att inhandla julklappar till fyra små var en fröjd. Med åren blev det lite svårare men så länge önskelistan fanns och gav en fingervisning var det ju rätt hyfsat. Önskelistorna har innehållit hoppfulla önskningar från rena utopier till löjligt lätta att uppfylla. Ett år hade en unge önskat sig en fyrhjuling. Listan började alltid med värstingönskningarna för att senare sluta med mer sansade drömmar. Kanske fanns alltid en förhoppning om att en stenrik SantaClaus skulle uppenbara sig och slänga ner lite fyrhjulingar, luftballonger och bioanläggningar. Vad vet jag. Ingen har i alla fall visat någon besvikelse, fastän paketen rymts under granen mer än väl.
Önskelistan har oftast suttit på kylskåpsdörren med en magnet. Där har hoppfulla barn fyllt på från höstkanten fram till den 22 december när deadline varit. Där har snälla mor-och farföräldrar, morbröder, fastrar och kusiner gluttat för att få idéer och paxa presentinköp.
Ur en bok från innan tonårstiden ramlade en önskelista ut:
Vad jag minns har vi inte inhandlat vare sig stroboskop eller rökmaskin. Däremot en Gustafkatt till Prinsessan. Månne var det allt hon önskade sig? I så fall fick vi fria händer och säkerligen var hennes pakethög minst lika stor som grabbarnas. Eller så var det skrivkunskaperna som haltade så att vi muntligen fick lista ut vad som fattades i hennes värld.
Jahapp. Jag ska alltså genast sätta upp en önskelista på kylskåpsdörren. Ifall någon skulle råka titta in kan de ju fylla i. Undrar hur den kommer att se ut idag? Deadline kommer i alla händelser att vara första advent. Så de så.
//E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar