Ljus och skaparglädje

Öppet hus i vår kreativ verkstad - inte så välbesökt som vi önskat men desto mer trivsam samvaro med pennor och papper. Nästa drag är att besöka en marknad eller två. Fast själv har jag svårt att se mig som marknadstant av någon anledning. Kanske jag blir en när jag väl är där.  

Vi har så många fina saker, så många timmars själsvila i skapandet av allt från leksaksaskar med plastdjur i till vackra väskor i osannolika tyger. Jag är ingen säljare - jag är en görare. Sen vill jag vältra mig i fina färger och material och drömma om var saker skulle passa. Men som sagt, det ska ju säljas så nu får det bli marknadssvängen. Ett tag såg vi oss dra omkring i folkvagnsbuss med vimplar och bjällror och sen blev det vanlig landsvägsbuss så man kan inreda och bo. Vid det laget var vi på väg till Kristinehamn eller nån annan stad på lagom semesteravstånd. Vem vill ta busskort? Vi spånade på. Men för att hålla oss fast i nuet gjorde vi upp vilka som ska stå i marknadsståndet om ett par veckor. 

Själv har jag packat ner hemmaverkstan till en plåtlåda som jag drar omkring på. Akvareller och Promarkers. That's it. Känns bra. Vilket inte hindrar att jag tvärgör några julpryttlar för tillfälliga marknadsdagar. Möjligheten finns. Tack och lov. 

/E

Dagens ljus i mörkret kring lärarns arbetsbördor

Knack, knack, knack på dörren till bildsalen. Bildlärarn öppnar.
Utanför står två meter elev med en liten bit chokladtårta på en jättestor tallrik.
- Här! säger tvåmetarn med mörk tonårsgrabbstämma och räcker över till bildlärarn.
- Men TACK! suckar bildlärarn och tar andäktigt emot tårttallriken, klockanhalvtredarrigt.
- Ät upp så jag får disken, beordrar eleven, och ser uppfordrande ut.
- Tusen tack, men jag lovar att diska själv!
- Lovaru?
- Lovar. Svär.
Dörren smäller igen. Bildlärarn avslutar sin lektion med en gigantisk tårttallrik i ena handen. Bildeleverna tågar ut, mumlar kommentarer om snåla gänget i hemkunskapssalen som bara bjöd EN på tårta och det var LÄRARN.
- Jag måste diska själv, upplyser lärarn.
- Amendåså. Slänger blonda lockar över ryggen och går. Hejsvejs. Sitt här då i mörkret och ät din tårta.
- Mhm, kan du lita på. Because I'm worth it.

Man blir snäll av tårta bakad av elev. I morgon ska jag ta med chokladbollar till min bildklass. Det är dom värda.

/E

Gomiddag - dagens ljus.

Dagen ljus igår:

Dotter firar sexårsdag med pojkvän.
Moder:
- Hur ska ni fira det, då? Restaurang? Eastern Palace är billigt och gott...
Dotter:
- Vet inte. Bio kanske.
Moder (skämtsamt):
- Äh, ni vill väl komma hem till mamma och äta, fnissfniss.
Dotter:
- Jaaaaaaaa! Fondue?


Härliga ungar! Mammas middagsbord lockade mer än restaurangbesök och bio. Man tackar för att livet försett mig med möjligheten att fixa gomat till kidsen!

Fonduegrytan brukar åka fram ett par gånger om år som mest. Att ha en kokande oljegryta på bordet kräver kontroll. När barnen var ca fem, sju, nio och elva introducerade vi denna specialitet med brandsläckaren bredvid bordet och stränga order att sitta stilla. Eftersom ungarna av olika anledningar alltid varit små gourmeter (när det gällt kött, inte musselsoppa och surströmming, tyvärr) så var det ingen konst. Andäktigt höll de små liven sig i skinnet då de skulle få dela ännu en middagshemlighet med vuxenvärlden. Att stoppa en egenhändigt preparerad köttbit i munnen, härligt knaperbrun utanpå och rosa eller till och med blodröd inuti, smällde högre än gammelmormors knäckklubbor med strössel på. Jojo, sen var det kört. Grannen fick låna ut sin gryta ett par gånger om år senare eftersom barnen växte och det krävdes två grytor på bordet för att hålla värmen. Det händer inte numera. Igår klarade vi oss med en.

Nu lyser en novemberblek sol, "det blåser i träa ida" och jag ska vara i verkstan - hurra!!

Dagens ljus! Dagens Ted!

Jag pratade med en elev idag.
- Den där musiken lyssnade väl du på när va ung, va?
- Nja, jag tror att jag alltid har lyssnat på allt, sa jag. Förresten vadå ung?
- Ja, när du var fjortis.
- Jag har aldrig varit fjortis! (Nu hade jag fått en något bitskare ton).
- Alla tjejer har varit fjortisar!
- Jag är ingen tjej! (Fortfarande bitsk, men lite lamare.)
- Nä, du är ju lärarn, suckade eleven och gick, tyckte det var inte lönt att snacka längre. Jag skruvade upp Ted Gärdestad. Andra dan. Ingen dansade i den här klassen, däremot målbrottsmorrades det lite över musikvalet. Men det bekom inte mig, som njöt av min rätt att bestämma över musiken och att dessutom kunna konstatera tufft att jag inte längre är tjej.

Vad är jag då? Tant? Det har ju blivit inne att ha små käcka citat här och var där det står "Att vara tant är att göra va fan man vill". Första gången skrattade jag, men sen har jag tänkt att det där är ju en sanning med modifikation. Vem gör som man vill? Å andra sidan är jag nöjd där jag är. Åldersnoja har jag inte, trots att jag gnäller över att tiden gå stup i kvarten.

Det positiva med att passera 50 har författaren Charlotta von Zweigbergk* skrivit om:

Självförtroendet ökar

• Du vet vem du är och vad du kan.
• Du vet att du klarat av andra bekymmer förut.
• Du tar fler saker med en klackspark.
• Världen rasar inte samman om du misslyckas.
• Du vet att du har åstadkommit väldigt mycket bra genom åren.
• Du vet dina begränsningar. 

Barnen har blivit stora

• Ni kan umgås när det passar.
• Du har inte längre något ekonomiskt ansvar.
• Det är slut på diskussioner om tider, städning, att hjälpa till.
• Du kan ringa unga kloka människor du litar på.
• Du har alltid någon att be om hjälp när det behövs.
• Du kan stolt luta dig tillbaka och titta på ditt livsverk.

 Relationerna blir bättre

• Du vet vem du är.
• Du har blivit smidigare och frågar innan du dömer.
• Du är inte lika rädd för att göra bort dig.
• Du vågar tycka helt annorlunda.
• Du inser att vänskap kan fungera fast ni är helt olika.

 Äntligen är du snygg

• Du förstår att du duger bra.
• Du vet att all yta blir bättre av en god insida.
• Du kan konstatera att din egen stil gör dig snyggast.
• Du vet att kärlek och utseende inte har något samband.
• Du inser att det inte spelar någon roll att du aldrig blev fotomodell.

Njut av den, ni!

//E

* Cirkus 50 av Charlotta von Zweigbergk

Dagens ljus - dagens sista bildpass.

Nu blev du allt paff, va? Hon skriver idag IGEN!

Det bästa idag var ju helt klart min goda idé att spela musik under ett bildpass. Det var ett tag sen jag gjorde något sånt, oftast är det för döva öron för det är mycket som ska avhandlas på ett bildpass bara lärarn sagt sitt och man får börja jobba nån gång.

Nå, denna gång handlade det om ett gäng pratglada sexor. Jag förklarade vad vi skulle göra och berättade om musikens goda inverkan på skapandet. Startade så Ted Gärdestads Sol, vind och vatten och genast började halva klassen dansa. Häpet studerade jag de unga som inte alls målade utan svävade runt i tryckare mellan bänkarna. Helt fantastiskt!

//E

Hitta nåt positivt, då!

En dag denna vecka, jag minns inte vilken, kändes det som om jag fick nog. Varje morgon börjar med att eländes elände anländer. (Minns ni Lars Ekborgs nyhetsuppläsning?).

Ända sedan livet förändrades drastiskt och jag halvsovande ammade min förstfödde i arla morgonstund för att sedan koka kaffe har jag funnit en sorts tillfredsställelse att läsa tidningen först.av alla. Och det har fortsatt på den vägen. Men i veckan kändes det som om jag borde omvärdera det hela. Vad är det för start på dan med en lokaltidning fylld av minst tio små notiser om fylla och slagsmål, tio notiser till om narkotikabrott, större artiklar om ekonomiska kriser och besparingar, sjukskrivningar som skenar, stressade barn, naturkatastrofer och en jord som kvävs, våld, mord och krig? Hur mår man när man druckit ur morgonkaffet och tar itu med dagens sysslor egentligen? Ja, jag kan bara döma utifrån mig själv. Förra veckan var skit. Jag tappade liksom sugen nånstans på vägen.

Jag säger inte att det är onödigt med nyheter, det är ett måste och informationsflödet ser till att ingen kommer undan idag. Såvida man inte sitter i en jordkula och har valt bort mediabruset. Jag är på väg att gräva min. Bara så ni vet. Där ska jag elda lite stearinljus, sitta i öppningen och meditera i gryningsljuset. Koka soppa på närodlad broccoli och fundera på pilgrimsvandring till Tibet. Eller åtminstone Renfjället. Meddelanden mottages per brev. Papper och penna.

Jag önskar mig en bilaga i dagsblaskan så man kan välja. Bilagan skulle heta Positiva Nyheter eller Dagens Ljus och även om den skulle vara tunn så skulle man kunna välja att läsa den sist eller först, allt efter tycke och smak. Bara man får med sig lite ljus på vägen. Själv tänker jag ägna mig åt Dagens Ljus i bloggen ett tag. Kanske kan jag inspirera dig att ta vara på livets goda i din vardag också, även om du måste vara medveten om att världen blöder och behöver din hjälp.

DAGENS LJUS söndag den 10 november:

Jag är glad att jag bor i ett land där jag får hjälp av en doktor på ett proffsigt sätt när det skrynklar till sig.
Trots besparingar och trista insändare om att det inte finns en enda doktor att tillgå har jag upplevt tvärtom. Professionellt mottagande från första besök till sista, jag har fått känna att jag stått öga mot öga med sakkunskapen och fått svar på varenda fråga till och med de jag inte vågat ställa högt men som de såg att jag tänkte på. Fantastiskt!

För övrigt har jag hoppat in i makens bil på en lusttur för att se om det fanns nåt julpimp att köpa när han ändå skulle besöka Jula. Det fanns det naturligtvis. Jag kom ut med en julklapp till mor och ett paket blå plaststjärnor med glitter på till mig själv. Snacka om att ha det bra.

/E

Vi som njuter av livet. För det mesta.