Cybersöndag

I morse hördes det att det var höst.
Jag vaknade av stormen som skakade Bautabjörken (jo, den står kvar, tyvärr, man är i ständig skräck att den ska välta och krossa huset...) och regnet som smattrade på taket. Jag gläntade på gardinen och såg att himlen var järngrå. Gula löv rullade hysteriskt omkring på gatan. Vad gör man en sån dag?

Jag övertalade hunden att gå en liten promenad och det var rätt skönt faktiskt. Men jag erkänner, det var skönare att komma in igen. Och ännu bättre: jag hoppade i säng igen. Vilken lyx! Stängde fönstret, drog för gardinerna och låste dörren. Här skulle sovas! Precis som tonåringarna.

Men se det gick icke. Jag har en rik och livlig fantasi och började koka ihop en story i huvudet. Det liksom bara händer mig ibland. Då var det stört omöjligt att sova. Jag förflyttade mig ut till köket och intog favoritplatsen vid köksbordet, datorn framför mig. Jag skulle skriva, hade jag tänkt, nu när berättelsen ändå fanns där. Men först research för en del detaljer. Och på den vägen är det än. Nästan. Jag har slagit världsrekord i surfning. I alla fall då det gäller mig. Klockan var åtta då jag började, den är nu åtta igen fast det är kväll och jag sitter fortfarande framför datorn. Och vet ni vad? Jag har inte det minsta dåligt samvete! Trots tvätthögarna, dammråttorna och den slokande djungeln på min altan. Näärå.

Jag surfar på och har hittat massor av roliga saker. Gamla vänner, idéer till texter, underlag till bildlektionerna, recept på vegetariska grytor, lyssnat på ny musik, skrattat, verkligen vrålskrattat, åt fåniga filmsnuttar, redigerat foton, hämtat kunskaper om ritprogram, fått läsa en massa trevlig post från vänner, köpt kläder, skrivit brev, besökt mina barns sajter, åkt på rundresa i Centralamerika, gjort ett IQ test (jodå, jag befanns vara tämligen normal, puh), läst ett antal dagstidingsartiklar och nu slutligen skriver jag i bloggen för att berätta att jag är glad att internet finns. Öppna en liten svart plastlåda och världen ligger för ens fötter. I tolv timmar har den legat här på mitt köksbord nu med undantag för en timmes promenad mitt på dan och intag av fiskburgare. Skönt, va? Vilken dag!

Dags att återvända till Slingervägen. Hej.