...brukar det vara på min egen privata premiärrundtur.
Jag frös som jag aldrig frusit förr. Aldrig trodde jag väl att jag skulle LÄNGTA HEM på en premiärtur! Håll i mig, nån! Jordens undergång är nära!
Jadå, lilla mamma, jag hade ordentligt med kläder på mig. Vi hade ju gjort en sväng innan för att kolla att alla saker var som dom skulle. Men ändå... Efter halva sträckan stannade jag och stoppade in fingarna i motorn. Bävade inför att ta mig över broarna över Storsjön och hem, såg isen och tänkte vinter.
När handskarna luktade bränt skinn började jag kunna röra fingrarna igen och var hemma inom en knapp halvtimme. Stel som en pinne begrundade jag premiären.
- Det är för kallt, klagade jag för maken, som såg varm och nöjd ut som alltid.
Han tittade strängt på mig och sa:
- Det är ALDRIG för kallt för en hojtur!
If it doesn´t kill you it makes you stronger..?/Eva
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Jag har ofta en känsla av väntan på något. Eller längtan. Jag vet inte vad det är, det finns där, subtilt. Ibland har jag kopplat den till ...
-
….då packade vi motorcykelväskorna och for mot havet och Höga kusten. Det är nåt skumt med Höga kusten. Jag får lite obehagskänsla då jag ...
2 kommentarer:
Ja inte är det något vårväder inte. Burr! Skulle velat se dig värma händerna :) Är det du på bilden här ovanför? Jättefin bild!
... Ja, eller väldigt förkyld.
Men vi hoppas på det förstnämnda. ;)
Skicka en kommentar