NEJ....

...det blev ingen åktur i lördagskvällen. Myggfritt och svalt. Perfekt för några mil bortåt Näckten. Mekanikern sa med allvarsstämman att nu skulle min fina motorcykel in till Bosse-på-verkstan. Innan dess hade han slitit sitt hår.

Det är när han sliter sitt hår som jag förstår att Bosse-på-verkstan är enda räddningen. Jag började misstänka det tidigare idag. Redan i morse faktiskt. Tänkte att lördagnatt borde bli fin för en tur. Man ska ta vara på tiden och livet. Och ljuset. Men igår kväll låg bromsarna på igen och jag åkte hem innan det började osa och ryka. Ställde ifrån mig maskinen försiktigt, klappade den på tanken och bönade den att inte trassla nu. Inte nu, innan semestern.

Nä, inte riktigt. Jag fattar ju att den inte kan prata, ta det lugnt, ungar. Sanningen att säga så stampade jag i backen med foten och röt något. Ringde mekanikern och klagade.
- Köp nån öl, va, sa han.

Ja, ja. Jag köpte öl och kylde, lagade middag på grillen och helt plötsligt blev det sent så vi sparade mekandet till idag. Jag tänkte att han vet väl vad han ska göra och helgen är lång. Och så blev det som det blev. Han tog en provtur och sen slet han sitt hår. Som sagt.

- Ta min hoj! erbjöd han mig generöst. Han vet väl hur rastlös jag blir. Men jag avstod. Inte min egen - då får det vara. Jag får vänta till Bosse-på-verkstan har slagit till. Efter det finns aldrig några hinder. Men tills dess...vad ska jag göra nu?

Cykla kanske?
Tja,natten är ung.
//Eva