Att pimpa en rutten altan

Vi sliter med altanen.

Jag har fiskat fram snickaren som låg under altanen. Eller var det gjutaren, kanske? Nåja, nu är det i alla fall snickaren. Jag har i uppdrag att hålla marktjänst samt måla här och var, vilket jag gör med glädje. Snickaren har nu kommit upp i marknivå, eller till och med ett snäpp högre upp och nu ska vi pimpa altanen. Jodu! Pimpa!

Ja, man börjar ju från grunden, det är ju därför gjutaren gjorde sitt först. Men sen kommer vi att köra vårt rejs när det gäller tyllig altan. Jag hade en idé som snickaren tände på, nämligen att göra vår lite ruffiga altan till en blandning av loppis och engelskt herrgårdsburspråk. Hänger ni med?

På altanen ska vi ha hellånga spetsgardiner och ljuskronan är ju redan inhandlad. Vi ska ha blommig soffa och brunbetsat bord och kuddpuffar att sitta på. En och annan läbbig staty (poslinshund med öppen käft?) och en bokhylla, dock ej fylld med böcker utan gamla krukor och träsaker som husets barn förärat oss till jul och födelsedag, nogsamt hopknåpade på slöjden eller fritis. Det kommer att finnas tjocka, mjuka mattor att värma frusna tår på för våra gäster och för er alla som väntat, (pass på!) så kommer nu en TRAPPA av sällan skådat slag att pryda nerfarten av vår altan till den ljuvt gröna gräsmattan.

Snickaren räknar och mäter och sågar, jag målar och lagar mat och ser till att vi kommer ut på krogen med jämna mellanrum för att inte missa yrankänslan, blandat med hojturer med ömck. Här uppe är det nämligen mycket tyst och städat där vi bor, så för att förgylla det stilla lantlivet hamrar och spikar vi blandat med varvning av hojmotorer samt att vi som sagt klär upp oss / ut oss för lunch eller bara en endaste öl på krogen dag- som nattetid.

Det gäller att ta vara på det roliga innan man hoppar i graven!
/Eva