Den nya lagen om att slappa

Apropå Ingemars kommentar i mitt förra inlägg så kan jag inte låta bli att fundera över veckan som var.

Först och främst - jag har ett toppenjobb. Alla som känner mig lite mer vet att jag har det, eftersom det helt enkelt är så att jag är kvar på samma plats. När något inte känns intressant längre brukar jag byta. Hursomhelst, toppenjobbet är slitsamt många gånger. Det händer ofta att det äter upp någon helg av och till. Och gör det inte det så har jag en lång lista på saker som jag tänker göra. Och gör. I alla fall oftast. Slösa tid på ingenting kan man ju inte. Eller...

Jag pratade med en elev i sjuan i veckan. En glad kille, som precis som de flesta grabbar i den åldern, har för mycket myror i brallan för att gå att fånga in en stund för lite eftertanke. Han hade fått ett papper framför sig med uppsatsrubriker ur niornas nationella prov i svenska. Han ville gärna testa trots att det är långt dit, se det svåra i denna omtalade och ångestfyllda prövning.

Efter att noggrant ha läst igenom rubrikerna såg jag att han försvann in i sig själv med blicken riktad ut genom fönstret. Runt om honom satt kompisar och skrev och det rådde en sorts författarstämning som kan få mig att bli euforisk. Men min sjua lät sig inte påverkas av pennrasp och ett och annat fniss. Han var som uppslukad av sina tankar. Jag bestämde mig för att ta reda på vad som hände och då pekade han på rubriken "Konsten att ta det lugnt". Det skulle handla om vardagsstressen.
- Man skulle va i skogen, sa han.
- Och avstressa sig, menar du? frågade jag. Skriv om det då!
- Ja, alla skulle va tvungen och va i skogen. Eller bara ligga på sängen och glo.
- Hur skulle det då bli, tror du? undrade jag.
- Jaa, inte jämt alltså, men det skulle som va en lag på att man va tvungen och slappa ibland. Då kanske inte folk stressar så mycket sen.
- Jag skulle gilla det, sa jag.
Han tittade länge på mig med busfröögonen och så sa han:
- Du skulle det, va? Fixa det då! Man skulle ha en timme på dan när man bara gjorde ingenting. Kan man inte ha det på schemat?

Vi resonerade en stund om detta och livet och sen skrev han med spretiga bokstäver en början på sin uppsats: "Det är många ungdomar som har det stressigt. På skolan har man mycket och göra och på fritiden måste man göra en massa också i stället för och slappa..."

Jag ser fram emot att läsa! Fatta vilket toppenjobb jag har! Vilken styrka som finns i ett klassrum med dessa superintelligenta varelser mellan 12 och 16 år. Framtiden är ljus. Bara detta att det borde vara lag på att slappa!

Tillbaka till Ingemars kommentar om en vän som givit sig själv ett års ledighet. "Ett mellanår". Vi behöver mellanår lite till mans. Jag skulle vilja påminna om det moderna ordet och företeelsen "retreat". Allt fler behöver och borde göra det - ingenting! Det borde om inte finnas en lag så ett erbjudande om att bara vara ibland utan att vardagen kantrar, det skulle rädda många själar.

För övrigt minns jag som om det vore igår när jag stod framför det gigantiska fönstret i vår fyra på Konstapelgränd med en halvårsgammal Staffan på armen och tittade ut på den kommande vinterns första snöflingor. Tiden att göra ingenting tillsammans med en bebis kändes som högsta vinsten. Att bara vara. Uppleva möjligheten att en snöstormig torsdagsmorgon mitt i kolsvarta vintern få välja att koka fingerfärg och bada en halvtimme i stället för... Vilken lyx!

Nej, jag säger bara, skaffa fram den där lagen kvickt!
Själv ska jag ta och gå i skogen. Och tänka.
Puss-hej!