Jul ut - ljus in.

Julen är utslängd eller hur man nu ska säga.

Granen är i alla fall utkastad. D v s själva stommen, liksom, barren ligger på golvet och i bokhyllan. Som vanligt, vill jag tillägga, för enligt mina dagboksanteckningar så har jag alltid kommenterat hur granen barrar så vi måste avsluta juleriet redan nu.

Ändå ska en gran in varje år. Eller tall, möjligen. Men ingen jul utan grandoft! Gran och hyacint, det är jul, det. Och skinka, säger maken längtansfullt. Lack, lägger jag till. Ja, ingen plastgran kommer in så länge vi orkar sopa barr.

På sistone har vi vaktat granen. Skrikit åt folk som kommit för nära att dom inte får andas, för vi vill ha kvar granen en dag till. Hunden har förstått att det inte är tillrådligt att ens gå en meter nära och sonen har inte fått slängt sig i soffan utan försiktigt och stillsamt intagit sin plats framför TV:n. Allt för att inte barren skulle ramla av innan plundringen.

Plundringen är viktig. Jodå, vi hade en i år med. Gästerna var en aning till åren och ville inte dansa runt granen men påsar fick dom, minsann. Och sen åt vi en bättre middag och hade trevligt. I köket, så att inte granen rubbades och barren skulle hänga kvar till idag. Men nu! Nu är den väck!

Och när jag ska till då går det undan, julen ska bort in i minsta vrå och det fort. Maken tog sig an det som var kvar av granen efter att jag slitit av alla kulor och bjäfs. (Jo, när jag är julless heter det bjäfs! Tidigare heter det pynt eller till och med dekorationer.) Han sopade och bar säck efter säck med barr. Och medan han kastade ut skelettet hängde jag upp vårgardinerna och vräkte undan allt som kan tänkas skymma ljuset, typ tomtar och lyktor.

Det är märkligt, det må vara -25 och becksvart men när julen och det röda åker ut och det ljusgröna och vita åker in då förändras världen igen. Nya tag, nya dagar, ett nytt år med massor av roliga saker att göra, härliga människor att träffa och tiotusen nya möjligheter.

Känn efter!!//Eva