Nyårslöftet

Hahaha. Trodde ni att ni skulle få veta det? Never!

Läser i stället ur en fet pärm med texter från 1971 om diverse drömmar och önskningar inför framtiden.

Så mycket kan jag säga, att inte mycket har förändrats. Vad tyder det på? Antingen att jag hade en djup insikt i själslivets och omvärldens olika fällor, fasor och möjligheter redan som femtonåring på vischan i mellannorrland eller att jag nu som välutbildad femtiotreårig dam fortfarande inte har någon som helst realistisk syn på verkligheten.

Nu fick vi något att fundera på framöver.

Jag skulle aldrig i mitt liv avslöja vad det står i min nyårsönskelista från 1971. Men en sak ska jag säga, det står en del om hur jag ska vara som vuxen. Kritiskt resonemang, väl avvägda och genomtänkta argument och ett eget förhållningssätt präglar texten:

" När jag blir stor och kanske får egna barn MÅSTE jag minnas hur det var och vara tonåring. Ifall man känner sig sur och nere ska man få va ifred och INTE bli anklagad för och vara MISSNÖJD för det kanske man inte alls är. Och då spelar det ingen roll hur man än förklarar sig så fattar INGEN. Och när INGEN vill lyssna då kan man lika gärna få vara sur och nere, för det är ALLA någon gång. Men det tycks VISSA glömma och det tänker då ALDRIG jag göra..."

Efter det följer en hel del tänkvärda saker som kan vara bra att ha i ryggsäcken som vuxen. Det vill säga hur man förklarar sitt pussande på andra(s?) pojkar när den man är kär i råkar vara nån annanstans. Hur man snackar skit om varandra på ett bra sätt så att ingen blir sårad. Och varför det är viktigt att börja sminka sig klockan 11.00 på förmiddagen när det är dans bortiskogen på kvällen.

Jag kommer att författa en handbok baserad på dessa kloka tips längre fram. Ni kan få köpa denna till reducerat pris om ni bara säger att ni minsann känner mig.

Apropå nyårsönskningar, menar jag.
//Eva.