Jag insåg idag att jag inte kommer att träffa mina kurskamrater mer efter i morgon. Kanske aldrig. Det vet man ju hur det är:
"Hejsvejs, det var vansinnigt kul att råkas och vi ses säkert snart. Jag kommer och hälsar på i Skärhamn. I Skellefteå. I Kalmar..." Jo, visst vad man gör. Bullshit. Inte ens de själar som råkar bo i Härnösandstrakten kommer man att se. Alla har vi annat för oss.
Vilket inte hindrar mig från att byta adresser och säga saker som att "jag och min man vi drar ju runt på vägarna under somrarna och då är det ju bra och veta var man kan stanna och fika och så". Och det hindrar inte mina nya vänner från att säga "jamen GÖR det!"
Det känns skönt. Jag tror vi ska testa.
"Hörrö, minns du mej? Vi pluggade bild ihop. Jo, vi är just nu i närheten av Halmstad och tänkte att du kunde bjuda oss på middag. Gärna räkor. Fisksoppa? Går det att sova över? Vi behöver tvätta. Och ja, vi är inte så lite skitiga, du vet, det regnade ju och det var lerigt. Och dessvärre behöver vi byta olja i en av hojarna. Kan vi göra det på din gård?"
Ja, ja, jag överdriver. Men i alla fall. Rent krasst är det så,ibland.
Var började jag? Jo. Det är över nu. B-uppsatsen är presenterad och inlämnad. Portfolion är betygsatt. Jag är nöjd. Känner mig tillfreds. Men mest av allt: så fruktansvärt taggad! Jag har så mycket idéer så det sipprar ut genom porerna! Och jag har så många andra att bolla idéer med över hela Sverige!
Eftersom att uppsatserna är klara fanns tid för minifördjupningar i olika tekniker. Så kul! Från kroki till broderi (jo, vi målar med tråd...) så fick vi tillbringa eftermiddagen hemma hos en av våra lärare för att måla i hennes växthus! Sol, värme, tjugo stycken skapande personer på ett ställe. Vi ska njuta ihop ett dygn till, utan läxa, bara jobba. Sen säger vi "hejdå, vi ses..."
Avundas mig! som ungarna säger.
Krokier, utspridda på golvet i bildsalen...
Bigarråträdet.
Fikonträd.
Dammen, designad av ägaren själv.
Jag avslutade dagen ensam nere vid havet - reflektion.
//Eva
3 kommentarer:
Grattis Eva! Vilket jättejobb du har gjort detta år. Och du, vilket underbart växthus!!
Kommer att tänka på Martin Ljungs underbara monolog från anno dazumal, när jag läser ditt inlägg. Det som slutar med "bannade fläskfia". Ser fram emot inlägg om våldgästandet!!
säger
Margaretha
Tack Eva. Ja, när jag tänker efter så är det ett jättejobb, men när det ger mer än vad det känns arbetsamt så har det bara varit toppen!
Ja, Margaretha, jag avrapporterar våldgästandet! Och annat smått och gott...
Kram!
Skicka en kommentar