söndag 14 april 2013

Ja nu går det undan...

....som vanligt när det börjar våras.

Efter en härligt välpumpad helg i Stockholm drog arbetet igång med elevarbeten som ska mynna ut i tryckta böcker, en för varje unge. Urkul - men vilket jobb! Helgen fylldes med redigering av både texter och bilder och sedan inpassning i mallar för varje bok för att sedan kunna skickas till tryck. Bokmässa och releasefest väntar. Den kvällen undrar jag om man inte ska unna sig en champagne efter att kidsen gått hem och stöket är över. Betygen bör vara så gott som klara också då, varför det skulle finnas dubbla anledningar till skumpa.

Här sitter jag nu med en och en halv liten promenad i bagaget efter en hel helg, det känns. Dock fick jag traska på förra helgen då vi nötte storstadsgator. Två hotellfrukostar (man SKA tycka att det är det som är grejen med hotell), en lunch med två söner och en stycken ny trivsam bekantskap i Hötorgshallen, en kortare inköpsrunda för att presenta vuxen son som behövde, en middag i Hässelby, en konsert på Cirkus, ett bättre födelsedagsparty i Abrahamsberg och ett par tågresor. Wihoo, som ungarna säger. Nå, nu har jag stora delar av familjen i Stockholm. Det är ju bekvämt.

För övrigt finns varken tid eller lust till skapande. Jag känner mig instängd som i en bubbla och kan inte komma ut. Underlig känsla. Jag har ägnat några veckor åt att ta reda på vad det är, men finner inget. Kanske  ska jag hitta ett eget projekt som kräver något år att färdigställa. Typ en bok med färgglada bilder och roliga berättelser. Det skulle vara guld att skapa något sådant. Inte så mycket för slutresultatet som för välbefinnandet att pilla med färgpennorna och fantisera lite. Det är det som känns tomt, att inte ha nåt på gång, annat än alla andras fantastiska skapelser. Jag tänker på eleverna som skrivit en bok var.

Under de senaste månaderna har jag läst om mord och skotrar, hundar och svartalfer, lastbilar och frukter, ABC och receptböcker....för att inte tala om alla flickor som skriver relationsdraman. Så gott som samtliga böcker är välfyllda med egenhändigt producerade bilder. Det är mumma det för en svältfödd en, som inte ens har tid att göra en liten skitteckning i dagboken.

Återkommer med ytterligare rapport från min bubbla.

/E

2 kommentarer:

Ingemar Edfalk sa...

Konstigt... samma här. Tomt på något sätt. Det kanske är något som går?

Eva sa...

Barn som försvinner ur hemmet? Vårdepression? Ålderskris?
All energi sögs in i ett svart hål? Sånt brukar inte märkas förrän efteråt. Svarta hål menar jag....

LJUVLIGA VINTER!

Det trodde jag ALDRIG att jag skulle säga, men faktum är att jag har hittills älskat januari med hull och hår. Jag har skottat, jag har p...