Vem kan sitta i soffan en längre stund utan att handen når kartboken och så är drömmarna i gång? Inte jag i alla fall. Uppenbart inte min livskamrat heller. Dessutom gläntades dörren till vårt vackraste grannland. Längtan efter en norgeresa har varit stor och nu blev det möjligt. Vi har våra pass och coronapass och legitimationer och Gud och hans mormor. Det var väl fasen om vi inte skulle kunna göra en efterlängtad motorcykeltripp där det är som allra roligast att köra.
Vi packade hojväskorna och siktade på havet i väst. Mot Atlanten! Vi bestämde oss för att ta oss till Kristiansund och så småningom Molde. Vi sa lite skämtsamt att vi kunde ju alltid åka över Trollstigen hem...Men först Kristiansund och Molde.
Vi började med en fika i Storlien för att ladda och riktigt hetlängta efter norgevägar. Så där som barn innan lördagsgodiset kommer fram. Fina vägar och vidunderliga vyer....snart!
Sen valde vi att åla så nära kusten som det går. Vet ni att det är en fantastiskt fin hojväg förbi Trondheim och söderut? E39:an. Åk där om ni inte har gjort förr. Jag fortsätter att låta bilder berätta.
Första stoppet - ja, vi körde faktiskt ända till Kristiansund, nästan, och hittade en fin viloplats utanför stan. Det blev tält och Trangia. Helt perfekt! Solen sken, allt var bara perfekt och vi slevade i oss törmaten chicken tikka utan problem och fick till och med en kall öl till. Och ja, vi sov också, men medger att det var överraskande svalt.
När vi vaknade i solskenet bestämde vi oss för att köra till Molde och inkvartera oss där på bra plats, samt göra dagsutflykter därifrån. Vi åkte via Atlanterhavveien, ännu en sevärd plats (Eller körvärd plats). Årets mest gigantiska strutglass inhandlades. Möjligen berodde storleken på ung praktikant bakom disk som inte kunde förutse hur stor glassen skulle bli om man höll i spaken tre sekunder för länge. Inte heller kunde denne charmör förutse att en bautakluss mjukglass i värmen skulle bli vansklig för en tant som egentligen inte gillar mjukglass, dessutom lyckades han få mig att beställa nåt så konstigt som strössel på monsterglassen - knallblått. Blåbär, lovade han. Jag avstod bild på det hela....
Men laddade inför blåsig överfart på kullen över vattnet tog vi oss vidare.
Väl framme i Molde blev det vandrarhem, prisvärt, dvs hyfsat billigt, på Molde folkhögskola. Lagom beläget i utkanten av Molde men med promenadväg in till centrum där vi genast letade upp ett ställe för sushimiddag. Det blev en hel del flanerande på kvällskvisten både före och efter middag. Jazzfestivalen var över så det var en lugn och sömnig liten stad nu som kört en coronavariant av festivalen - popupkonserter. Ja, ja....huvudsaken det finns kvar och det blir nya tag. Som Yran.
Det är en trivsam stad och rolig att återse då det var flera år sen vi var här sist och faktiskt målet för vår allra första motorcykelsemester tillsammans, 70-tal. Vi hade då hyrt en hoj, kastat på oss diverse skyddskläder som inte var så mycket till skydd och drog iväg på turné. I hällande regn hade vi första stopp hos morsan som i bästa mammastil som vanligt tog våra kläder och lade på elementet i "færstugun" och hällde i oss fika. Sen styrde vi mot Molde och i Orkanger svor jag och min bak över allt vad motorcyklar hette - min heta dröm hade gått i kras. Fast det gick över när vi landade i Molde och bodde på vandrarhem då också, på Varden.
Denna Molde folkhögskola fick nu bli nattkvarter för två nätter eftersom vi ämnade göra dagsutflykt till Ålesund.
Torget. Vi käkar sushi och undrar över de märkliga blå konstverket. Föreställer vågor, kanske?
Kvällspromenad längs fjorden
Fjällen runt Molde och Romsdalsfjorden och Scandic Seilet.
Romsdalsfjorden
Vi lämnar Molde och styr mot Ålesund. Enklaste vägen är att ta färjan först.
Just idag är det väldigt varmt...
Vi började Ålesundsbesöket med att käka fisk och chips, norsk variant på bättre mathak vid Brosundet. Gott men ingen succé. Däremot är det ju en mycket trevlig miljö att äta i, om bara inte solen stekte så hett. Har ni inte varit i Ålesund är det dags. Inte för långt bort, man hinner se mycket på ett par dagar och det är mysigt med alla hus i jugendstil. Ålesundsvyer kommer här:
Vi avslutar dagen med fika på Valaker - ett riktigt fik med hyfsat kaffe. Sedan är vi beredda att ta oss hem till Molde och sova ordentligt innan Trollstigsnedfarten som vi ser fram emot med blandade känslor.
I Valldal börjar äventyret. Då har vi följt Geirangerfjorden en stund och ska påbörja en svag stigning upp mot bergen och hamna högt upp på fjället för att sen ta oss ner för Trollstigen. Det pirrar fint i magen. Som vanligt har vi tur med vädret. Följande bilder får tala för sig själva. Vi passade på att ta en bröllopsdagsfika på Trollstigen cafe då vi nådde längst upp. Jag klämde i mig den sedvanliga läskiga läfsen (budgetfabriksvariant a la lika-läskig-renklämma) bara för att och så åt vi så klart räkmacka. Firar man så firar man. Sen tog vi de 11 hårnålskurvorna och blev mer och mer nödig för varje. Men det är lika häftigt som de förra gångerna. Bättre nerför än uppför - det enades vi om.
LEFSE
Väl nedkomna till säker mark tar vi en hissnande titt på Trollveggen och tänker på hur skänt det är att stå på marken nedanför och sen bara åka på platt väg hem till gamla Svedala. Vi styr kosan mot gränsen och tackar högre makter att vi bor nära Norge och att vi kan ta oss fram.
Sverige
Övernattning i Ljusnedal. Hotell Gyllene Bocken. Det var det värt. Vi befann oss helt plötsligt i en fjällhotellmiljö som direkt förde tankarna till Köja och Helmerts. Alla invigda vet vad jag menar. Mörkt, tunga möbler, inrökt, ved- och matos och lite slammer och gubbröster från baren. Här kan man faktiskt också vara. Om inte annat kan jag rekommendera det hela för frukosten som var delikat!
Vi kom hem helskinnade även denna gång.
Mot nya äventyr!
//E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar